På Sandkilen flyter det lilla livet sakta fram...

Jag blir oftare och oftare påmind om den antågande 30-årsdagen (som påstås vara min). Hur ska den firas? Vad önskas i present?

Svaret är enkelt: vet inte!

Jag har dock hört det mummlas om ett eventuellt mindre festliknande spektakel som möjligen kan komma att äga rum i samband med högtidsdagen, men mer om det när/om det blir av..

Presentvis blir jag mer och mer blygsam för varje år som går (är det ett ålderstecken? Vid 15 var det "Jag vill ha Nirvanas samtliga skivor, en biljett till närmaste rockfestival och rosa hårfärg! See ya suckers, I'm out of here!"...

Vid 29 var det mer "Jaaa, kom gärna förbi för lite tårta och kaffe.. Inga presenter..men en blomma till balkongen skulle uppskattas förståss..")

Det finns dock EN sak som lilla I drömmer om: en ny cykel.

Närmare bestämt en Electra av modell Gigi.

En kalaspudding i 50-talsmodell med tre växlar, vit korg framför styret, art decomönster på sadeln och ramen, allt i babyblått...

Känsliga läsare varnas härmed!

Hundarna fick kalasa på lite kycklingflott hällt över torrfodret häromdagen. Sen dess lever vi i ett konstant gasmoln med fisande hundar i alla rum, som släpper sig njutningsfullt (och högljutt).

Vi bedömde att det skulle vara omöjligt att sova i denna odör så hundarna förpassade ut ur sovrummet och dörren stängdes.

På nätten när undertecknad skulle vackla upp för att uträtta trängande naturbehov noterades att viss lukt börja sippra in genom dörren....

När så dörren öppnades var det som att gå in i en vägg av gas!

Med handen kupad över näsa och mun för att inte kräkas (jag lovar, en värre lukt har aldrig existerat tidigare) gjorde jag en rush ut mot badrummet!

Hade någon tänt en tändsticka då hade det antagligen varit hej och adjö med Sandkilen.....

I två dagar har vi levt i detta inferno. Det börjar avta, men kycklingflott är härmed stuket från menyn......!

Hurra, hurra - idag är det Viggos födelsedag!

För ett år sen föddes min lilla pärla, Unos bästa kompis och husses ögonsten..

Häromdagen hade vi celebert besök: Olas föräldrar kom upp till Norrtälje.

De medförde en skinnfåtölj som donerats till oss (fantastiskt skön!), Olas gamla tv-spel (nostalgi på hög nivå), en enorm hembakad limpa, en stor påse godis (att förtäras till tv-spelet gissar jag) samt tuggben och en stor påse Frolic till hundarna. Generositeten fann inga gränser, tack!

Hundar blev galna av lycka och vi gick allesammans på en långpromenad. Sen bjöds Ola och jag på lunch nere på Ett Glas där det förtärdes bla. Biff Rydberg och isterband med stuvad potatis, mums.

Det framkom dessutom att Ola och jag är medbjudna till England i september! Svärmor fyller 60 och vill ta med hela familjen (mig inkluderat, jag höll på att svimma) till London en vecka med fint hotell och massor av roliga saker inplanerade.

Det ska bli fantastiskt roligt!

Vi hade en väldigt fin dag, hoppas att vi ses snart igen!

Dagens gapskratt!

Jag sitter på bussen påväg till Norrtälje. Har tagit av mig jackan och sitter försjunken i en bok. Medelålders kvinna, till synes helt normal, lutar sig mot mig och säger med förtrolig ton:

- Dom där tatueringarna du har....har du låtit göra dom själv?

Nu jag har ett antal val. Jag skulle kunna:

1). Titta häpet på henne, stirra ner på tatueringarna och utropa "Åh herre gud!"

2). Säga, i lika förtrolig ton, "Nej, du vet...mina föräldrar tog en ryslig massa droger på 60-talet..och ja, det blev såhär. Du skulle se mina syskon!"

3). Svara "Nej, jag är på rymmen från den japanska maffian".......

Så vad gjorde jag då?

Jag nöjde mig med att le ljuvt och säga "Jo, jag har bett att få dom här tatueringarna".

Kvinnan verkade nöja sig med det svaret.

Min nya tatuering (på en för tillfället sjukt svullen arm)..Tillägnad mamma och pappa, som tack för allt.

Har haft en underbar dag med Mor på stan!

Inledde med att äta lunch på en av stadens kinarestauranger och tala om lifvets alla väsentligheter.

Sedan utbröt le grande commerce... Vi skulle egentligen bara titta lite..

På Kappahl hittade jag en lila tunika som andades lite charleston och var i mjuk härligt viscose. Priset var endast 49:- (nedsatt från 299:-), vem kan motstå? Köpte också ett par härliga raggsockor till Mor som hon kan ha när hon ligger i soffan och myser med en deckare.

Sedan in på Lindex där de riktiga fynden gjordes!

Mor Örnöga fäste blicken på en historia i svart med prickar i vitt..den visade sig vara en absolut underbar klänning i sånt där riktigt mjukt härligt material, urringad, små volanger både vid ärmsluten och i nedre fållen..kort sagt: THE Dress!

Den är som klippt och skuren ur en 40-talsfilm med Betty Grable eller Lana Turner. Jag skulle kunna spela akterseglad fästmö till en soldat som gått ut i 2:a världskriget i denna underbara klänning.

Men....den fanns bara i pygméstorlekar. Buu-hhääää!

Något stukade men med ett visst mått av high spirit fortsatte vi emot reaställen. Där hittade jag en blå klänning som jag övertalade Mor att prova.

Mor satte fart emot provrummen och vad fanns där.... Jo, på en ställning hängde först och främst en glittrig klänning med holkärm, ursnygg! För 49 bagis!

Och vad mer....jo MIN klänning i MIN size!

Victory!

Euforisk rusade jag emot kassan och betalde både Mors glittriga sak (som satt som gjuten på henne) och min prickiga dröm.

Jag ska sova med min klänning tryckt emot bröstet...

Tack mamma för att du hittade den!

Mina föräldrar

Min Far är en mycket snäll och omtänksam person som älskar att vara hjälte och hjälpa familjen med allt som kan tänkas. Dock är han inte så uppmärksam på sagda familjs uteseende. Vi skulle operativt kunna avlägsna näsa och öron utan att han skulle notera detta.

Jag som numera har en silverkula placerad hyfsat centralt i nyllet trodde naturligtvis att Far skulle lägga märket till den när vi igår fikade på Café Hörnan under en dryg timme. Men icke.

Min Mor behöver jag egentligen inte skriva så mycket om, det gör hon i så stor utsträckning själv. Dock ringde hon idag och meddelade att hon var pigg...

 Det gör mig särskilt nervös....!

Hundarna

Äter tortillachips med barbequesmak direkt ur påsen. Kommentarer överflödiga.

Jag själv

Är dunderförkyld och klen. Surfar runt på skottesidor och kvider över alla söta antika saker jag hittar.

Slutsats

Det är ofattbart att inte Ola gått i ån efter att ha hamnat i denna familj.