Öööööuuuhhh.....nyss uppstigen ur koman... Night of the Living Dead..

Ola ligger raklång på sängen i ett illastinkande sovrum som jag flytt ifrån.

Han kom indånglande vid 02.30 (tre timmar efter att jag klädsamt dragit mig tillbaka), föll handlöst ner på sängen med kläderna på och somnade så.

Vid 8-snåret klädde jag av honom och hällde i offret ett glas vatten.

Igår var vi på festligheter hos ett par goda vänner (varav den ena är lite typ ingift släkt med mig på ett invecklat och för er läsare ointressant sätt).

Viggo fick följa med för socialiseringens skull.

Jisses! 25 personer på en uteplats, det röktes vattenpipa och spelades bra musik. Viggo satt på ett berg av tomburkar och hade the time of his life. Alla, även de mest otippade killar som annars mest såg lite sådär lagom blasé ut, blev förälskade i V och sa saker som "åh, en sån vill jag ha...." och gullade med sin nya kompis. Alla hjälpes åt att se till att Viggo hade det bra och inte fick i sig något olämpligt.

Att ha en hund med har oanade effekter på omgivningen.

Te.x fann jag och en kille varandra i ett gemensammt barndomstrauma då båda våra mödrar haft pekigneseuppfödning! We are scared for life.

En annan kille började initierat prata om valptänder och sin jackrusselvalp som just nu bytte tänder.

Kvällens höjdpunkt var ölgrisen!

Födelsedagsbarnet Michels kompis Claes hade nämligen tillsammans med ett par kamrater byggt en enorm gris av folkölsburkar, ihoptejpat med tryne, ben, öron och allt.

Tyvärr vägde grisen närmare 30 kilo så de tvingades be Gustav som är utrustad med bil att skjutsa grisen till platsen för överlämnandet.

Gustav sa:

"Ett erbjudande om att köra en folkölsgris får man bara en gång i livet - naturligtvis sa jag ja!"

 Grisen prydde sedan uteplatsen hela kvällen. Viggo kände en viss samhörighet med grisen och somnade intill den.

Viggo vill sen inte alls gå hem när han matte började känna att det räckte med dåligheter för den här gången.

Han hade nog gärna varit kvar till gryningen....

Nu sak jag hälla i mig en stor Cola och försöka rätta till anletsdragen samt ta en ångetspromenad. Med solbrillorna på.

Den senaste veckan har varit full av lustifikationer!

Viggos första utställning. Hela entouraget med matte, mor samt syster med son lastade systers bil full och drog till Hallstahammar. Viggo var enormt duktig och kavade på med glatt humör. Landande till sist på en hedervärd 6:e plats. Inte illa när man är yngst och har kortast ben!

Dessutom var det otroligt mysigt att göra såna saker tillsammans med sin familj.

Igår begav jag mig ner på det lokala cinemateket tillsammans nyss nämnda syster med son för att se "Narnia - Prins Caspian".

Eftersom jag är svag för den sortens fantasymättad medeltidsaction var det väl spenderade timmar!

Idag har vi upplevt något alldeles speciellt som får en skottemamma att bli alldeles mjuk i hjärtat...

Det behövdes nya papper till skrivaren, så jag tog Viggo och petade ner honom i hans cykelkorg och for ner på stan.

Tog en vild chansning och lät V sticka in huvudet i bokhandeln och säga "Väff!". Genast blev vi invinkade, hurra för snälla människor!

Medans jag valde papper tågade Viggo fram till mannen bakom disken och hälsade. Denne fick något tindrande i blicken, satte sig på huk och gullade med Viggo i flera minuten.

-" Hej du, lilla trollet.... Ja, vad fin och rar du är. Lilla trollet...."

När mitt ärende var överstökat satte han sig på huk igen och sa hejdå till Viggo.

- "Hoppas vi ses igen lille vän, för nu orkar en ganska trött gammal bokgubbe vara glad hela dagen...."

Var inte det fantastiskt gulligt?

Voilá! Igurt är tillbaka online med massor att berätta om.

Först och främst....

Ja, vi överlevde World Dog Show! Vi hade to.m fantastiskt roligt!

Viggo fick vara med på invigningen. Instant success!

Ekipaget I och V blev fotat/filmat av tjeckisk, rysk och amerikansk press.

Amerikanerna var helt hysteriska och blev alldeles saliga över min 50-talsklänning: "We love how you dress to your dog!"

Viggo fick träffa diverse intressanta och välkända profiler som var där.

Mammas västgötaspets Jack var också med, båda pojkarna uppförde sig exemplariskt.

Sedan följde fyra totalt sanslösa dagar. Morgnarna inleddes med klädkris eftersom en ny outfit måste sättas ihop varje dag.

Upphämtad av Mor, ilfart till Mässan. Planer smids i bilen för dagens övningar. Hitta parkering! Ila upp i pressrummet, hämta kataloger, spurta bort till de ringar där det försigår något extra intressant.

Resten av dagen ägnas åt att hitta scoop, glo på tjusiga hundar, mellan varven shoppa roliga prylar, hålla sig undan från chefen som smyger omkring där man minst anar det och kläcka repotageidéer.

 Sedan är det dags för finaler! Dessa ska jag inte bli långrandig med, men kortfattat kan man väl säga att det för det mesta var välorgnisterat, storslaget och väldigt....svenskt.

 Vi hurrar dessutom lite extra för att det var en terrier som tog hem BIS-1!

Ingen skotte dock, men someday......someday...

Förra helgen var vi nere i Nynäs och hälsade på. Viggo som åkte buss, tåg och tunnelbana för första gången någonsin var inte ett dugg imponerad över dessa färdmedel. Självsäkert klev han innanför tröskeln hos husses föräldrar som om han gjort detta hundra gånger och sen var det inte mer med det. Viggo och Uno hade en underbar helg: skrämde katten Frasse upprepade gånger, stal kubbpinnar, fick äta lax och färskpotatis samt springa lösa på tomten.

Uno börjar förstå att det nog är en viss poäng med att låta ynglet bo här..Det är alltid roligt att få dela såna upplevelser med en likasinnad.

I veckan som varit har vi varit och glott på Ostindienfararen Götheborg (Viggo var inte så impad av den heller utan ville hellre undersöka korvvagnen strax intill), ätit glass i Socitetsparken och spankulerat på stadens gator.

Jag lovar och svär, på en eftermiddag blir vi stoppade av minst 12-15 människor som blir alldeles till sig över Viggo som i sin tur blir överlycklig varje gång någon vill hälsa.

De flesta säger dessutom ungefär samma saker:

" Åh, ÄR det en liten skotte!? Vad roligt! Dom som är så trevliga! Och friska! Du förstår, vi/min moster/farfar/granne hade en skotte när jag var liten och bla bla..."

Åh, vad vi är glada för våra fina hundar!

Nu ska jag sopa i hallen....

Bloggens innehavare lider at post-traumatiskt WDSsyndrom och har därför tagit en liten paus.

Återkommer snart när semestern kickat igång!

Oh my oh my....Vilken dag!

Upp i ottan, jobba som en dåre, allt går fel, näsan rinner och huvudvärken görs sig påmind. Hem!

Duscha av sig sjukhuslukten, balsamet är slut. Använder olivolja istället.

Ner på stan, köpa nytt halsband till Viggo + skotskrutigt band att göra rosett av. Kommer på att jag inte har något lämplig bh (läs:ljus) som passar till den vita klänningen jag tänkt ha (ett problem män aldrig kan förstå).

Rusar in på KappAhl som en dåre, anfådd och stirrande blick. Sliter åt mig en ljust cremefärgad sak i typ min storlek. Betalar och försvinner hemåt.

Upptäcker att fanstyget faktiskt passar perfekt!

Äntligen något som går bra...

Målar naglarna samtidigt som jag förtvivlat värjer mig mot Viggos ömhetsbetygelser. Svarta strån i lacket..

Om trekvart kommer Mor. Jag är inte ens halvklar. Varför sitter jag här?!

Off to the World Dog Show 2008!

Busstrejk, gud så spännande!

Jag som, i likhet med mor, älskar katastrofer tog mig an transportproblemet som en utmaning. Lyckligtvis jobbar jag på ett hyfsat stort ställe där man redan för en vecka sedan snickrat ihop en samåkningsschema. Folks män, söner och i ett fall farmor ställer upp och skjutsar folk kors o tvärs runt halva Roslagen.

Ikväll hade jag turen(?) att hamna i framsätet intill Sir Talk-Alot som tyckte att det var så vansinnigt spännande att jag bott i Nynäshamn i fyra år. På honom lät det som om jag befunnit mig i en hydda i Perus djungel..

"Tänka sig...att folk flyttar DIT!"

Jag är totalt solidarisk med busschafförerna! Det strejkas alldeles för lite i mesiga Svedala. Varför kan vi inte göra som i Frankrike?

Så fort fransoserna blir förbannade över något blockerar dom vägar, bönderna häller ut 10 ton gödsel på Autobahn och det demonstreras dygnet runt. Något lärde dom sig iallafall av revolutionen....

Med utmattade öron sa jag mors, tack och hej och stapplade upp till mig lilla familj. Viggo mötte mig i dörren med husses ena joggingsko i munnen.

Husse kom efter, skelögd av tillbakahållen vrede.

Imorgon börjar World Dog Show. Vad f-n ska man ha på sig?!

Klädkris.

Jag är förkyld samt har eumenorrhea.

Jag ser ut som en dåre i allting jag provar.

Kan inte SKK skjuta upp utställningen tills jag har något snyggt att ta på mig?

Och dessutom missade jag Midsomer...