Idag har vi upplevt något alldeles speciellt som får en skottemamma att bli alldeles mjuk i hjärtat...

Det behövdes nya papper till skrivaren, så jag tog Viggo och petade ner honom i hans cykelkorg och for ner på stan.

Tog en vild chansning och lät V sticka in huvudet i bokhandeln och säga "Väff!". Genast blev vi invinkade, hurra för snälla människor!

Medans jag valde papper tågade Viggo fram till mannen bakom disken och hälsade. Denne fick något tindrande i blicken, satte sig på huk och gullade med Viggo i flera minuten.

-" Hej du, lilla trollet.... Ja, vad fin och rar du är. Lilla trollet...."

När mitt ärende var överstökat satte han sig på huk igen och sa hejdå till Viggo.

- "Hoppas vi ses igen lille vän, för nu orkar en ganska trött gammal bokgubbe vara glad hela dagen...."

Var inte det fantastiskt gulligt?