Voilá! Igurt är tillbaka online med massor att berätta om.

Först och främst....

Ja, vi överlevde World Dog Show! Vi hade to.m fantastiskt roligt!

Viggo fick vara med på invigningen. Instant success!

Ekipaget I och V blev fotat/filmat av tjeckisk, rysk och amerikansk press.

Amerikanerna var helt hysteriska och blev alldeles saliga över min 50-talsklänning: "We love how you dress to your dog!"

Viggo fick träffa diverse intressanta och välkända profiler som var där.

Mammas västgötaspets Jack var också med, båda pojkarna uppförde sig exemplariskt.

Sedan följde fyra totalt sanslösa dagar. Morgnarna inleddes med klädkris eftersom en ny outfit måste sättas ihop varje dag.

Upphämtad av Mor, ilfart till Mässan. Planer smids i bilen för dagens övningar. Hitta parkering! Ila upp i pressrummet, hämta kataloger, spurta bort till de ringar där det försigår något extra intressant.

Resten av dagen ägnas åt att hitta scoop, glo på tjusiga hundar, mellan varven shoppa roliga prylar, hålla sig undan från chefen som smyger omkring där man minst anar det och kläcka repotageidéer.

 Sedan är det dags för finaler! Dessa ska jag inte bli långrandig med, men kortfattat kan man väl säga att det för det mesta var välorgnisterat, storslaget och väldigt....svenskt.

 Vi hurrar dessutom lite extra för att det var en terrier som tog hem BIS-1!

Ingen skotte dock, men someday......someday...

Förra helgen var vi nere i Nynäs och hälsade på. Viggo som åkte buss, tåg och tunnelbana för första gången någonsin var inte ett dugg imponerad över dessa färdmedel. Självsäkert klev han innanför tröskeln hos husses föräldrar som om han gjort detta hundra gånger och sen var det inte mer med det. Viggo och Uno hade en underbar helg: skrämde katten Frasse upprepade gånger, stal kubbpinnar, fick äta lax och färskpotatis samt springa lösa på tomten.

Uno börjar förstå att det nog är en viss poäng med att låta ynglet bo här..Det är alltid roligt att få dela såna upplevelser med en likasinnad.

I veckan som varit har vi varit och glott på Ostindienfararen Götheborg (Viggo var inte så impad av den heller utan ville hellre undersöka korvvagnen strax intill), ätit glass i Socitetsparken och spankulerat på stadens gator.

Jag lovar och svär, på en eftermiddag blir vi stoppade av minst 12-15 människor som blir alldeles till sig över Viggo som i sin tur blir överlycklig varje gång någon vill hälsa.

De flesta säger dessutom ungefär samma saker:

" Åh, ÄR det en liten skotte!? Vad roligt! Dom som är så trevliga! Och friska! Du förstår, vi/min moster/farfar/granne hade en skotte när jag var liten och bla bla..."

Åh, vad vi är glada för våra fina hundar!

Nu ska jag sopa i hallen....