Söndag Avnjöt en hastig frukost, sa morsning till varann och försvann åt olika håll. Jag drog mig ner mot Oxford Street och dess södra kvarter igen, hade inte riktigt fått nog av det området. Allt var stängt!Vilket totalmörker, vad gör man då?Slank in på ett internetcafé och skrev ett mail till Mor samt läste hennes blogg för att ha koll på vad som hände på hemmaplan.Klockan slog 12 och pang! så fylldes gatorna av folk och affärerna öppnade. Hurra!In på Evans igen för att köpa de saker jag inte kunnat sluta tänka på sen fredagen. Hittade dessutom en söt liten tebutik där jag köpte en burk White Christmas Chocolate (vitt mjölkchokladpulver med tillhörande mini-marshmallows), hur skulle jag kunna motstå??Vid 15 mötte jag upp O vid Covent Garden och åt en sen lunch. Begick sedan ytterligare massor av affärer, av någon outgrundlig anledning mest bokhandlare och filmbutiker...London myllrar av folk på ett sätt som absolut inte stör mig, tvärtom. I Stockholm kan jag ofta bli otroligt irriterad och störd över att trängas och knuffas bland människor, men inte i London. Kanske kan vara den stora mängden "Oh, sorry", "Are you alright there, miss?" och "Excuse me" man hör med högre frekvens än sina svenska motsatser?Det kanske är något fel på mig, men jag uppskattade hela grejen med att oavbrutet bli kallade för "miss", "lady" och "madam" av folk. I Sverige brukar det oftast bli något i stil med "Öh, du där..".Åter till söndagens förlustelser!Middag på en italiensk restaurang nära Tottenham Court Road (vägg i vägg med en pub där en dragqueen underhöll med förfärliga versioner av discolåtar. She must had been on drugs, för hon höll på i ett par timmar och hade klackar på minst 15 centimeter). Vi åt lasagne och kycklingpasta med svamp. Ljuvligt!Sen fick vi lite brådis för snart stundade en helgens höjdpunkter: Jack The Ripper-promenaden!Åkte ner till Tower Hills station och hittade Donald Rumbelow. Mr Rumbelow är Englands mest respekterade Ripperkännare och jag var otroligt upprymd över att få bli guidad i East End av honom. Han såg ut som en karikatyr av brittisk gentleman med överrock, halsduk och hatt.(Jag hörde ledmotivet till Midsomer Murders i huvudet hela tiden)I drygt två timmar gick vi runt i i duggregnet bland kolsvarta kvarter och fick höra en en historian rysligare än den andra. Med en perfekt blandning av humor, enorm kunskap, allvar och stort engagemang trollband han hela gruppen. Vi fick se olika platser där offren setts, hittats och bott, olika för tiden betydelsefulla platser och byggnader och kunde hela tiden ställa frågor.Jag fotade mycket och såg till att alltid stå långt fram (hoppas att jag inte uppfattades som alltför creepy..) och lyssnade fascinerat.I slutet av promenaden sålde Donald Rumbelow en ny och uppdaterad utgåva av sin bok "The complete Jack the Ripper" som han också hade vänligheten av signera till var och en.När han såg att O och jag såg lite tveksamma ut när vi skulle försöka hitta en tunnelbanestation erbjöd han sig direkt att gå med oss dit. Otroligt vänligt!Jag frågade honom lite om Elizabeth Stride (ett av Rippers offer som var svenska) och DR undrade varför jag var intresserad av just henne. Jag förklarade av vi var från Sverige varpå han sken upp, pratade oavbrutet om ämnet i 10 minuter och svarade på alla frågor jag hade. Han i sin tur bad oss berätta hur olika ortsnamn uttalades på svenska eftersom han gärna ville kunna säga Elizabeth Strides uppväxtorters namn på rätt sätt.Det var enormt spännande och roligt att få umgås en kort stund med en sån påläst och trevlig person. Vilken bonus!(DR frågade om jag inte hade frusit i regnet efter jag bara hade en tjock kofta över toppen och inget paraply men jag sa att vi svenskar är vana vid kallt och fuktigt väder. "Ah I knew you're a tough girl, I can tell!" svarade han och blinkade.)Trötta men glada återvände vi till hotellet efter ett hastigt stopp vid kvartersbutiken för det obligatoriska lagret av Mudshake, Guinness och lite snacks. Packade våra väskor, kopplade av och somnade väldigt, väldigt belåtna över vår resa...

Uno är hemma, at last!Åh vad vi har saknat Uno Sprallman.... Tack snälla Far för att du skjutsade ner honom!

LördagSamma frukostprocedur upprepades. Dock var vi djärva nog att be om äggröra. Vet dock inte om budskapet riktigt gick fram, för de förväntade scrambled eggs liknade mer "egg-mess"...men gott var det iallafall.Lördagen ägnades helt och hållet åt Camden, detta alternativkulturella mecka som till stor del består av rock- och punkbutiker och dito marknadsstånd.Vi traskade dit, en promenad på ca en halvtimme.Halleluja!!Vi dog och hamnade i himlen...I ett område minst lika stort som Norrtäljes innerstad..ett sagolikt myller av folk, gator proppfulla av butiker som sålde allt mellan himmel och jord. Rockmusiken dånade ut ur högtalare på gatan och vi gick bara och gapade.Regnet vräkte ner men det tog vi knappt notis om.Hittade naturligtvis en massa saker att köpa, bla. ett par leopardmönstrade skor på rea, Beatrix Potters sagor på DVD (ni vet den där balettuppsättningen som visas på tv ibland, stor barndomsfavorit!), diverse skivor (bla. Hank Williams for 2£) och en bok om monster i gamla skräckfilmer från 20-50talet.Kalla och blöta tog vi sedan och flydde in på en litet kafé där vi värmde oss med hett te och varma kycklingsmörgåsar. Var någonstans utom i England får man gå ut genom en enorm trädörr ut på bakgården för att uppsöka toaletten?Vi förväntades oss en hink med en genomblöt toarulle på marken, men lyckligtvis fann vi en riktigt anständigt toa i trädgårdsskjulet (?).Dagens absolut mest osannolika händelse ägde rum sent på eftermiddagen inne i ett av de flervåningshus med inomhusmarknader. Jag stog och gaggade med en kvinna som sålde smycken och i ögonvrån noterade jag en kille som sog kusligt bekant ut. Han stannade ut och såg både chockad och överraskad ut. Peter! En gammal kompis från gymnasiet som jag inte träffat på säker 9 år!Hur stora är oddsen?!Han bor numera strax utanför London och jobbad med datorer.Stor munterhet utbröt, O dök och presenterades och alla pladdrade i munnen på varann.Vad kul! Peter var på språng och skulle vidare, men vi bytte adresser och sa morsning.Snacka om att världen är pytteliten..Runt 18-tiden promenerade vi tillbaka till King's Cross, lyssnade på musik på en pub på vägen och slank in på det asiatiska haket för middag.Resten av kvällen ägnades åt avkoppling, brittiska tv-deckare (haha, jag har sett ett Midsomer-avsnitt som inte visats i Sverige ännu!) och Guinness.Alldeles perfekt, med andra ord.

FredagHyfsat utsövda stapplade vi ner till Fairways matsal för att inta en stärkande frukost. Vilken fars!Efter mycket om och men lyckades vi beställa det vi ville ha efter att ha kommit fram till följande:- Be inte om toast, för då får man ingen (!).Säger man inget om toast så får man däremot en hel trave.- Håll käften och tacka bara ja till allt de erbjuder. Ät det du vill ha och lämna resten (det kommer säkert återanvändas dagen därpå..)Med blicken fäst i horisonten och travar av pundsedlar som brände i fickan åkte vi tunnelbana ner till Picadilly Circus och ägnade sedan resten av dagen åt en sanslös shoppingspree. Hittade en område strax söder om Oxford Street som innehöll allt det vi uppskattar: filmaffärer, antikvariat och bokhandlar. Området gav en känsla av småstad med gågator, små torg och färgglada hus. Åt en snabb lunch på puben Salisbury och fortsatte sedan att dyka in i små hål i väggen som visade sig vara en bokälskares paradis.Hittade dessutom varuhuset Evans som hade 50% rea på allt och undertecknad gick in i någon slags psykos..kom ut ett gäng strumpbyxor, nattlinnen och toppar. Provade flera par byxor också men engelskor måste ha världens kortaste ben. Jag som har den blygsamma längden av 168 cm kände mig som en amazon. På bredden passade dom perfekt men slutade strax ovanför vristerna...O försvann in i en filmbutik och jag drog iväg nedför St Martins Lane med uppdraget att hitta kvällens middag. Förälskade mig i en liten italiensk restaurang på en sidogata. Sms:ade adressen till O och beordrade dit honom så fort han var klar. Klyschan var total, de spelade ledmotivet ur "Gudfadern" och hade bilder av Sophia Loren på väggarna. Vi älskade det naturligtvis.Åt sicilianska köttbullar i tomatsås med pasta och drack italienskt öl + den ljuvligaste glassen jag någonsin ätit.Vi satt bara och "oh"-ade och "ah"-ade, har aldrig ätit något liknande!Ett gott humör men lite svajiga knän kombinerat med mycket onda fötter gjorde att vi beslöt oss för att fånga in en taxi och åka tillbaka till hotellet.Ett klokt val, eftersom taxi visade sig bli billigare än en tunnelbaneresa.Glädjeflickorna runt Kings Cross kastade längtansfulla blickar efter O (han såg antagligen både snygg och rik ut) innan vi tillslut lyckades pricka rätt med nyckeln och kånka upp oss själva och alla kassar upp till rummet.Drog av oss skor och strumpor ("The most wonderful feeling ever!") och låg sedan och smuttade på varsin Mudshake och tittade på sanslöst roliga engelska frågesporter.Somnade glada och förväntasfulla inför nästa dag.

Här kommer nu den efterfrågade skildringen av vår Londontripp! ( ialla fall del 1 av den)TorsdagSläpade oss iväg med första morgontåget och efter ett antal byten och lite väntan kom vi så småningom ombord på planet på Skavsta flygplats. Landade på Stansted och upptäckte till vår stora förvåning att solen sken och det var 11 grader varmt. Det blev vårt standardskämt under hela helgen..."We went to England and got at tan!"Tog oss in till King's Cross och letade upp hotel Fairway som låg inklämt mellan McDonalds och Frälsningsarmén. Kunde snabbt konstatera att det uppfyllde alla våra ganska blygsamma krav ( rent, eget badrum, skön säng) och allt engelsmännen bygger allting smalt och högt; rummet var max 10 kvadrat med minst 3 meters takhöjd. Personalen var otroligt vänliga och gav oss extra kuddar och filtar (jag fryser lätt på nätterna).Efter en viss uppfräschning och galna av hunger letade vi oss ut för att utforska omgivningarna. Ett par hundra meter från hotellet hittade vi ett schysst asiatiskt ställen med en miljon rätter till bra pris, så där slank vi in och käkade kyckling med chashewnötter och anka med svamp. "Extla 'lis?"Mätta och belåtna irrade vi sedan runt hela kvällen och sonderade terrängen, hamnade ibland på trånga och kolsvarta bakgator. Jag kände mig helt pervers som blev märkbart uppspelt av den skumma miljön..Tillbaka på King's Cross uppsöke vi den nattöppna servicebutiken (självklart ägd av indier) och blev euforiska av det faktum att man kunde köpa alkohol! I en kvarterbutik! Sent på kvällen! (Gud vad vi svenskar måste ha undertryckta känslor när man blir salig över att kunna köpa starköl tillsammans med en påse lakritsremmar).Alkoläsk, dvs. olika färdigblandade vodkadrinkar i verkar vara otroligt populärt i England. Vi köpte ett antal olika under veckoslutet och favoriten blev en med det osannolika namnet Mudshake ("ler-shake"). Som att dricka spetsad kall O'boy ungefär. Lika beroendeframkallande som crack!Vi stupade i säng vid midnatt till ljudet av avlägsna polissirener...

Japp, vi är hemkomna från London!Välbehållna och nöjda.Jag ska skriva en reseskildring inom kort, men just nu fylls mina sinnen mest av vrede över sakers icke-fungerande..Vi har av olika anledningar bytt telefonbolag (läs: vi tvingades göra det eftersom vår bostadsrättsförening gruppanslöt hela huset). Vi sa mors och adjö till Telia och fick bekräftat att uppsägningen skulle börja gälla fr.om idag. "Fint", tänkte vi. "Billigare telefoni är aldrig fel!".Jodå, det kunde det visst.Bredbandsbolaget som vi nu skulle vara anslutna till skulle skicka ut någon slags låda som krävdes för att vi skulle kunna ha bredbandstelefoni (säkert avlyssningsapparat sponsrad av SÄPO). Ingen låda har dykt upp. Så idag sitter vi, telefonlösa och urförbannade.Har kollat på deras hemsida efter information men där står det att vid akuta ärenden ska man ringa.Så ironiskt!!Jag vill tillbaka till tiden då sånt här inte existerade, när Telia hette Televerket och alla telefonnummer hade fem siffror...

Snart bär det av!Hysterin är total; inte ens hälften av mina ambitioner är uppfyllda och jag har magknip.Uno landade lyckligt upp hos mina föräldrar och jag åkte lättad hemåt igen ( 6 timmars resa för att lämpa av hunden, vansinne!).Jag är en spillra av mitt forna jag.O laddar videon för att kunna spela in alla miljontals filmer som visas på tv under veckoslutet.Varför ska SVT ha Jaques Tati-vecka just när vi är borta?!Om 6 timmar ska jag....gå upp. Tydligen. Måste hinna äta och duscha samt sova.Vad jobbigt det är att ha semester!Goodbye, my dear ones!

Jag är i mental fosterställning samt apatisk. Var är alla kläder??Jag kommer inte se klok ut, ingenting sitter bra och inget matchar.Dagens roligaste kommentar hittills:Grannen som bad oss "Ha så roligt i London. Det är nog lika kallt i Tyskland som här!"Jag är osäker om det var ett skämt eller på fullaste allvar..Svärfar var här och blev instruerad i skötsel av smådjuren. Han åldrades 10 år under tiden jag rabblade matsedlar och visade hur han skulle parera så att inte råttorna skulle smita under utfodringen. Stackars man!