Det är väl knappast en hemlighet att maj månad varit minst sagt stressig. Jobb, sociala åtaganden, ett hem som behöver regelbunden uppsnyggning..

Vill börja med att tacka Stora-Syster med familj för uppvaktandet i anslutning till min födelsedag! Mysigt firande av mig och Felix som blev 13 år (denne utrustades med ett rejält fundament av punkskivor av sin moster - något ska ju grabben lära sig..). Tack!

Fick ju som bekant en cykel av familjen i present, en Electra Black Betty.

Tack alla ni som bidragit till den!

 Hojen beställdes från en firma i Dalarna som i sin tur beställde den från USA - med följd att den satt fast i Amsterdam i tre veckor. Bör jag kontrollera att ramen inte inte innehåller något "extra"?

Men så i måndags dök den äntligen upp! Mor och jag susade till busstationen där den skulle levereras med Bussgods. Lilla valpen Odetta följde med och uppförde sig exemplariskt.

I ösregn och efter en smula förvirring så la vi vantarna på ett enormt paket som kördes hem till Sandkilen.

Ivrigt bar jag ner kolossen i källaren och plockade fram....miljoner delar. Den var naturligtvis inte monterad! Fasa!

Ägnade resten av kvällen åt att svärande sortera skruvar, muttrar, mystiska metallpinnar och att montera på däck, styre m.m

Insåg raskt att jag nog skulle behöva ta hjälp av ett proffs.

Min kära pojkvän såg sin chans att få spänna musklerna och sa självsäkert att han kunde montera dit växel och handbroms.

"Go ahead" sa jag och tog tre steg bakåt för att kunna bevittna nalkande katastrof.

O gav upp efter en kvart....

Så idag tågade jag iväg med hojen till familjens husmekaniker Sivan, en underbar liten farbror som har en cykelverkstad mitt i stan. Jag var rädd att Sivan skulle rygga tillbaka och vägra befatta sig med mitt svart-rosa vidunder, men han bara skrockade och rullade in Betty i verkstaden och bad mig återkomma på måndag.

Jag håller tummarna att Betty är ready for the road då!

Njuter av en solig och helledig helg tillsammans med Ola. Hurra!

Har ägnat dagen åt långpromenad med hundarna (Viggo badade, till min stora förfäran) och att iordningställa balkongen. Städade och dammsög, hängde upp amplar, ställde upp vår nya spaljé och flätade in murgrönan. Satte upp balkonglådor fulla med blommor på räcket och la på en söt skär vaxduk på bordet. Klart!

För att fira invigningen av vårt lilla sommarrum åt vi naturligtvis därute. Rökt lax med potatis, sallad, ägg och gräddfil med gräslök. Hundarna låg på sin matta och mumsade lax i solskenet dom med. Härligt..

Uno, som nu vid 8 år fyllda har dragit ner något på vardagstempot, brukar hasa runt som en zombie och lalla i sin egen lilla värld. Igår höll jag på och rensade kyckling då ett kycklingben bestämde sig för att rulla över bordskanten.... Uno, som befann sig i ett annat rum, förvandlades till en oljad blixt med en fladdermus hörsel och slukade benet innan Viggo ens hunnit uppfatta vad som hänt. Jag ägnade kvällen åt att bevaka U och vrida händerna (vad kostar en punkterad magsäck att reparera??) men U verkar inte ha tagit någon skada.

Minnesanteckning: håll ordning på kycklingbenen!

Uno: Jag gjorde bara vad alla hundar skulle ha gjort.....

Nu har vi återhämtat oss efter en underbar födelsedagshelg i Nynäs...

Åkte ner på fredagen; jag, Ola, hundar, packning.. Hundarna uppförde sig exemplariskt på de kommunala färdmedlen och väckte stor förtjusning hos många medpassagerare. Vi anlände till Nynäs vid lunchtid där Olas föräldrar mötte oss. Stort ljubel!

Sen hemåt mot Villagatan där den vankades fika och mys. Vovvarna försvann iväg på promenad med med Britt och Sammy medans vi umgicks med Olas bror John samt spelade tv-spel (jag som har dålig motorik blev adjungerad och fick sitta bredvid och kritiskt kommentera den passiviserade ungdomens lättja..).

Kvällen spenderas med att titta på diabilder från Olas barndom, vilket alltid är en lika stor källa till lyteskomik och nostalgiska utrop av typen "Åh! Kommer ni ihåg farsans bruna plyschoverall!?.

Lördagen inleddes med att undertecknad med väckt och hurrad för av hela klanen Hedqvist. Ett digert frukostbord hade dukats upp i köket där en mängd presenter överräcktes: bidrag till fickpengar till Londonresan i september, tatueraren Kat von D's fina bok, en söt scarf och ett underbart fint kort som Ola gjort med Marlon Brando på där det stod att "The Wild One och Ola önskar Ingrid en fin 30-årsdag samt bjuder på middag på restaurang Ett Glas"!

Efter att hyllningskören gjort sitt drog vi ut på långpromenad på Lövhagen, ett stort friluftsområde intill havet. Strålande väder, hundarna sprang lösa....helt fantastiskt mysigt!

Vi var borta över 2 timmar och Ola och jag var tämligen möra då vi kom hem. Britt och Sammy var dock ett under av spänstighet och serverade raskt lunch i form av den oslagbara kombinationen av grillad korv och champagne. Sen vankades det rosa prinsesstårta och svärmors hembakade mintchokladrutor. Vilket firande!

Eftermiddagen spenderas på diverse håll: Ola såg på film, jag låg utspilld på en solmadrass i trädgården och läste medans hundarna for runt och såg till att hålla mina stackars svärföräldrar sysselsatta (något de absolut inte har något emot, försäkrar dom!).

Middagen var något alldeles extra; Britts berömda kycklinggryta med ris och vitlöksbröd samt sallad. Så underbart gott att man nästan dör!

Efterrätten var cheesecake med färska hallon, man blev nästan vindögd av förtjusning.

Hundarna fick självklart också kyckling och ris i anpassad version. Viggo hade dessutom skägget fullt av hallon...

Kvällen avrundandes med promenad, film och en drink eller två..

Precis såhär ska en födelsedag vara; avspänd och opretentiös, i sällskap av familjen. Tack snälla familjen Hedqvist för att ni gjorde min 30-årsdag till något alldeles extra!

Och tack för alla gratulationer som kom via mobil, e-mail och kommentarer!

Senaste två veckorna har varit minst sagt hektiskt. Hade liksom glömt bort hur det är att faktiskt vara TVÅ arbetande människor här hemma...pussel med tider, hundrastning, all markservice som ska skötas..kort sagt, jag har nog inte varit riktigt så social som jag i vanliga fall brukar vara.

Bättring utlovas!

O's arbeta går bra och han trivs.

Tänk vad vi är lyckligt lottade som under dessa kristider faktiskt har jobb, är friska och har våra familjer.

Nu närmar sig min 30-årsdag med stormsteg. På lördag smäller det!

Vi är nedbjudna till Nynäshamn över helgen till Olas föräldrar. Att under fler dagar få bli bortskämda av dom är inget man tackar nej till!

Hundarna följer givetvis med (klarspråk: vi skulle inte ens få komma ner ifall inte Viggo och Uno var med!).

Vi ser fram emot god mat, trevligt sällskap, att få spöa svärfar i kubb och lapa sol på deras veranda.

Fick ett anfall av ålderkris och sa till Ola att jag kände mig värdelös som nu blir 30 och inte "gjort ett skit". O påtalade då att jag var en närsynt träskalle som inte insåg allt jag faktisk gjort genom åren..

Så vi gjorde en lista!

Här kommer ett smakprov ur The Adventures of Ingrid:

- Arrangerade en punkrockgala som 15-åring.

- Har besökt Hultsfredsfestivalen som reporter för Brukhunden.

-Varit i Dublin, London, Amsterdam, Las Vegas, San Francisco samt en snabbis i Los Angeles.

- Fått en egen filmspalt i en internationell tidning.

- Träffat en trevlig och snygg karl (den skrev Ola dit...)

- Haft marsvinsuppfödning

- Gått i fler demonstationståg än Che Guevara

- Startat och lett en Ung Vänster-avdelning i 4 år

- Uppfostrat två fina och välartade hundar

Nån som vill bidra till listan?

Det är söndag morgon, klockan närmar sig 11 och systersonen Felix sussar fortfarande sött i Olas säng. Vadan denna trötthet?

Ja, om jag redovisar hur helgen varit så förstår ni....

Fredagen inleddes med att jag efter jobbet åkte in till Stockholm för att besöka min frisör Ann-Marie. Resultatet blev anslående.. Engelsk konfekt är den närmaste liknelsen jag kan komma på (jag har alltså  ljust rosa slingor numera)...

Störtade hem, tog cykeln hem och råkade på Ola som promenerade mig hundarna. Han påstod att jag var "dödssnygg" i håret, och känner man O vet man att sådant inte är något han slänger ur sig åt höger och vänster. Strax därefter kom då Felix som skulle sova över hos oss hela helgen. F och jag tog in hundarna medans Ola försvann ut på joggingrunda.

Så vad gör man när man är 13 år och sover över hos sin punkmentor till moster? Färgar håret, naturligtvis! F blev omgående svarthårig...

Sen gjordes det kycklingtacos, tittades på kultfilm och jag tvingade F i säng vid midnatt eftersom vi skulle upp hyfsat tidigt.

På lördagmorgonen bjöds det på färska jordgubbar till frukost. Mumma!

Ola hastade iväg till jobbet och vi tog bussen till Stockholm för den stora Shoppingrundan. Vi besökte ALLA stadens roliga punk- och rockrelaterade butiker. Felix köpte en ball t-shirt, knappar, tygmärken, skosnören med döskallar, sina första tighta svarta stretchjeans (mosters punkhjärta bultade extra hårt av stolthet) och i tidig födelsedagspresent köpte jag The Holy Grail: ett treradigt nitbälte.. Lyckan var total!

Sen hade jag ett ess i ärmen. På den sista butiken, Shock, fanns en överraskning...

Dregen, gitarrist i Backyard Babies, skulle finnas på plats och spela skivor! Jag hade bett F ta med sin BB-skiva "för att jag ville låna den". På väg till Shock avslöjade jag var som skulle komma.... F sken upp och jag fick minsann en liten kram också..

Dregen var en otroligt schysst och trevlig kille som morsade glatt, frågade hur läget var, signerade skivan och ställde upp på bild. Hygglo!

F var nu väldigt otöcknad av all glädjeyra så vi gick till Kungshallen och åt middag och mötte sen upp Ola för att inta mjukglass i solskenet på Konserthusets trappa. Mys...

Vi åkte hem och tittade på film, skrattade så vi vred oss och hade en riktigt fin och härlig kväll tillsammans.

Vilken lyckad helg vi haft!

Idag är det glädjens stora dag. Inte bara är det min syster Marinas födelsedag (antal år okänt, haha...)..det har även inträffat något annat roligt:

OLA HAR FÅTT JOBB!!!

Vi skålar i champagne och smaskar årets första jordgubbar..

Uno och Viggo inser att något kul har hänt och är lika glada dom.

Lycka på Sandkilen...

Ja jisses.....vilken helg!!

Jag är fortfarande alldeles yr och kan nog inte riktigt redogöra för allt som hände (det gör Mor alldeles förträffligt på sin blogg).

Men jag kan försöka....

Långfredagen pläglades av nervositet, packning och fortsatt uppsnyggning av Viggo. Hade köpt en mycket behändig bur i form av en väska som V fick bekanta sig med medan jag for runt i lägenheten och plockade iordning allt som skulle medföras. Panik! Var är kammen! Vaccinationintyget?! DÄR! Gaaaaah!!!

Husse, som varit med ett tag, höll sig undan med hörlurar på.....

Utmattad somnade jag vid midnatt och vaknade 5 timmar senare, oförmögen att somna om. Jaha, lika bra att gå upp då.

Väckte hundarna som tittade på som om jag inte vore riktigt klok. Gå ut? NU?! Lägg av....

Släpade ut sömntutorna på en promenad runt kvarteret vilket var ganska skönt och meditativt med den svala morgonluften, vårsolen och inte en enda människa ute.

Vid 8 traskade jag och Viggo mot busstationen för att ta oss till Kista.

V är en absolut dröm att åka kommunalt med; följsam, munter och allert. Håller tyst, är lugn och nyfiken. V fick sitta på en handduk på sätet och titta ut genom fönstret efter det är något av det roligaste han vet. Folk som stod vid hållplatserna som bussen stannade vid såg glada ut vid åsynen av Viggos söta nylle!

Så anlände vi till Danderyd där vi letade upp en anslutningsbuss. Baxade ombord alla prylar, V och mig själv och efter 10 minuter var vi i Helenelund.

In the middle of nowhere.... Vart ska vi nu då??

Hittade sen en mikroskopisk skylt med texten "Hundutställning" - alright, vi tar sikte på den riktningen..

Efter att ha korsat x antal vägar, försmäktat i damm, gassande sol, stapplat från på knöliga grusvägar och nästan varit beredd att ge upp skymtade vi tillslut vårt mål. Hurra!

Väl framme gick allting som på räls - incheckning, uppsnokande av ringen och beslagtagande av plats.

Viggos uppfödare Dan Ericsson hade just anlänt och eftersom han är en klok man som hanterat mängder av nervösa hundägare tidigare föreslog han att vi gick och drack te eller kaffe.

Perfekt!

Sen anlände Mor, tjusigare än någonsin i en vintage tweedjacka och ny frisyr. Viggo fick också en ny frisyr, för efter Dans kammande och fixande gick V inte att känna igen. Vem var denna tjusiga hund? Han som jag är van att se liggande på rygg med kaksmulor i skägget hemma....

Efter viss väntan var det dags för skottarna! Jag var spyfärdig av nervositet, det är ju inte varje dag V gör debut och dessutom på Lilla Stockholm.

Och vid det här laget vet ju dom flesta hur det gick..cert och BIM!

Jag fattade ingenting, allt gick så fort - plötsligt fick jag kramar och grattis från alla möjliga håll och kanter. Vad hände? Jag trodde att han fick ett HP...

Tänk, min lilla skotte - vad duktig han var!

Tack snälla Dan för all hjälp!

I triumf for Mor och jag till hotellet där vi firade framgångarna - Mor genom att gå på galamiddag och Viggo o jag med att bädda ner oss i dubbelsängen, äta choklad och bara vara lyckliga......

Febril verksamhet råder....

Veckan har ägnats åt minutiösa förberedelser inför Helgon. Påsken, tänker läsarskaran kanske? Nej, såna triviala ting är ingenting jämfört med vad som komma skall: Stockholmsutställningen! Viggo ska göra debut i juniorklass!

På onsdagen for vi till barberaren tillika orakel och uppfödare av V. Där utdelades goda råd, stänga förmaningar och V trimmades efter konstens alla regler.

Torsdagen ägnades åt att i mesta möjliga mån efterfölja de stränga förmaningarna angående badning, fönande och kammande av utställningsobjektet.

"Hur var det nu? Inget vatten mellan öronen....ingen schamponering av svansen... Enormt enkelt att genomföra på en sprattlande skotte som helst vill smita...."

Så föna och kamma, föna och kamma...

Uno, familjens västgötaspets, bevittnade behandlingen av hans lille vän och gjorde sig till för husse och såg ut att säga typ "Jag ska inte bada va? Inte alls va? För jag är ren och fin...hähä..kolla matte, vad fin jag är...Inte bada? Hähä..."

Jag har dessutom vissa idéer om hur saker och ting ska vara då jag reser bort och stannar på borta över natten. Mitt hem måste vara spotless, kylskåpet fullt, marsvinens bur städad och all tvätt åtgärdad.

O ska fira påsk i Nynäs och tar Uno med sig.

Eftersom Mor ska på galamiddagen på kvällen efter utställningen imorgon har vi beslutat oss för att sova över på ett hotell i närheten.

Varför ska då Ingrid med?

Min enda egentliga uppgift är att dra upp dragkedjan i Mors stass....

Sen kan jag inte heller motstå tanken på att få ligga i en gigantisk hotellsäng och grisa med Viggo, äta påsksnask och ha det mysigt.

För att förtjäna förverkligandet av denna nöjeslystnad måste jag alltså vara en kolossalt duktig hemmafru idag och styra upp hemmet så att detta är en blänkande palats när vi kommer hem på söndag.

Utmattad sitter jag nu här med nyfärgat hår och nagellacket torkande, med nerver av gelé....

Önska oss lycka till och ägna oss en tanke runt 11.30 imorgon!

Glad Påsk!