Kom hem efter simmandet, upptäckte att Mors kilt kommit och ringde henne för att berätta den goda nyheten. Föga anade jag då vad jag skulle komma att dras in i....

Mor: "Ingrid, jag har fått en dosa från Plusgirot! Hur gör man med den?"

Ingrid (har varit med förr):" Läs innantill."

Mor (som lider av stressrelaterad periodanalfabetism:" Kan inte...."

Jag tog tio djupa andetag och började tålmodigt förklara på amöbanivå för schimpansen i andra änden av luren hur hon skulle göra. Väljer att återge bara vad jag själv sa, det räcker för att ge en sanningsenlig bild av scenariot.

"Nej, man behöver inget snöre mellan dosan och datorn. Va? Hur datorn kan veta vad dosan tänker? Det...det vet dom bara, strunt i det. Stoppa in VISA-kortet i dosan. I DOSAN!

Bra. Ta fram Plusgirots hemsida och tryck på logga in. Skriv ditt personnummer, kan du det? Bra. Syns det en kod under nu? På datorn. Fint, skriv in den i dosan....Va sa du? Felaktig kod? Vart har du skrivit in koden då? I datorn? *suck*... Du-ska-skriva-in-den-i-dosan-din-åldring. Gör det nu.

Ok, du vet koden du använder när du tar ut pengar ur väggen (fotnot: bankomat på Lisbethspråk)? Skriv in den i dosan. DOSAN!

Kom det fram en ny sifferkombination i dosan nu? Skriv in den i datorn nu.

*känner hur hjärnblödningen börjar smyga sig på*

Jaja, tryck på klar nu. Bra! Och nu....

Så fortsatte detta i runda slängar tio minuter. Jag svor...inte så mycket.

Käre Gud, var jag en god människa nu?

Jaja, jag vet. Påminn mig inte. Jag är urusel på att uppdatera den här bloggen just nu. Dagarna ägnas åt att hålla hemmet i skick, skälla på min man så att han tar sig iväg till skolan, arbeta, uppfostra mina hundar samt bjuda på Traderaauktioner åt mamma som känner ett trängande behov av livsnödvändigheter såsom hattar och kiltar.

Äntligen ägnar hon sig åt något vettigt! Och naturligtvis blir jag omedelbart indragen...

Håller just nu på att läsa en underbar bok som heter "Eating For Victory: Healthy Home Front Cooking on War Rations". Den beskriver recept och tips på hur folk kunde leva hyfsat gott under andra världskrigets ransoneringstider.

Jag börjar hemskt nog tycka att vi banne mig borde ha viss ransonering jämt! Folk är alldeles för bekväma och bortskämda. Man mår bra av att, om inte lida, så iallafall få kämpa lite....

Jag skulle älska att stå nere vid Bolaget på fredagar och byta bort min spritranson mot extra ägg.

Har simmat 80 längder på två dagar. Damn, I'm good.

De senaste dagarna har varit riktigt lysande. Igår lagade jag lapskojs som blev fantastiskt god! Gjorde mig till och med besväret att koka rödbetor.

Riktig kristidsmat, med andra ord.

I den arla gryningen steg jag sedan upp, mötte Far som hjältemodigt kom med en spånsäck och en ny karda till Viggo och cyklade sedan till badhuset där jag simmade 25 längder.

Jag lever ett hemligt liv. Jag har nämligen ytterligare en blogg..

Nu dras det efter andan, tror jag mig höra!

Jag har under de senaste årens växande retrointresse hunnit skaffa mig diverse vänner världen över som delar denna iver med mig. Bl.a Idha som numera bor i London. Vi har intensiv kontakt via mail och de allra flesta har en retroblogg.

Min andra blogg, som heter Miss Wink och går att läsa här, handlar om fynd jag gör, tips om hemsidor med retrokläder och annat som jag gillar.

Den är på engelska för att utbytet med de internationella vännerna ska bli maximalt.

Välkommen att ta en titt!

Ja, det tar ungefär en vecka att återgå till ett normaltillstånd efter en veckas chartersemester!

Resan var fantastisk! Allt gick otroligt smidigt; flyget, bussresan till hotellet, reseledarna på Nazar var supergulliga och professionella. Hotellet och vattenparken var ENORMT!

Maten var urgod, vädret fantastiskt (ca 40 grader med sval havsbris).

Felix är det ultimata resesällskapet: alltid glatt humör, inget gnäll, hjälpsam, påhittig och rolig.

Våra dagar såg ut ungefär såhär:

06.45: Ingrid vaknar, vacklar ner till sora poolen (stor som en fotbollsplan) för att lägga rabarber på två solstolar under solskyddstaket och nära baren.

Ligger där ett bra tag och läser pocketdeckare. Lägger handdukar på stolarna för att visa att de är paxade.

08.30: Går tillbaka till rummet och väcker Felix. Hotar med en glasslös dag om inte F masar sig upp.

09.00: Går ner till frukosten. Frossar i yoghurt med färska jordgubbar, frukt, nybakat bröd och färskpressad juice. Konstaterar att engelsmännen som sjöng till klockan 4 imorse redan är uppe (eller kanske aldrig gått och lagt sig...) och att dessa äter beans on toast (urrk).

09.30: Upp till rummet, packar dagens nödvändigheter såsom solskyddskräm, solbrillor, en bunt böcker, badrock samt F's enorma badmadrass han köpt på hotellet. Hasar ner till poolen. Tar första doppet.

10.00-13.00: Badar, solar, tittar på motbjudande underhållning som äger rum på bron som går över poolen (lekledare som dansar). Tittar även på när hotellets samtliga unga män i 20-årsåldern spelar vattenvolleyboll (betydligt mer intressant.......).

13.00-14.00: Äter lunch, antingen nere på strandrestaurangen eller hotellets matsal. Konstaterar att engelsmän gärna äter majonnäsindränkta fish&chips även på utlandssemestern.

14.00-18.00: Forsatt slappande vid och i poolen. F leker med jämnåriga barn från Essex. Lär sig förmodligen ett och annat fult ord.

18.00-19.00: Dusch, omklädning och strosande i butiker.

19.00-20.00: Middag! Äter urgoda grillspett. Provar gemensamt en miljon turkiska efterrätter. Servitören frågar om jag är "married or single?".

F skrattar hysteriskt. Jag tvingas ljuga och säga "married" för att slippa fortsatt uppvaktning. Det fungerar sådär.

Resten av kvällen tillbringas mestadels på vår balkong med utsikt över havet där vi tittar på film på vår bärbara dvdspelare och myser med varsin dricka.

Somnar vid 23-tiden. Vaknar tio gånger av att solbrännan kliar.

Engelsmännen sjunger.....

Pappa kom nyss förbi och hämtade marsvinen, hundarna och deras prylar.

Det är alldeles tomt och tyst....känns konstigt.

Men jag tröstar mig med att de kommer att ha en underbar vecka på landet!

Tack snälla mor & far för att alla pojkarna får vara hos er!!

Snart åker vi. Var nere på stan igåroch gjorde en shoppingspree med Felix igår. Köpte viktiga saker som solbrillor, flipflops, tre skjortor på Lindex superrea (119:- för allihop och ett par kalsingar dessutom!) samt gick och åt varsin macka på 50-talsfiket Frankies.

Perfekt uppladddning!

Så...adjöss så länge.

Jag ska tänka på er när jag ligger i en enorm badring, sakta guppandes med en daquari i handen!

Huh!

Hade min stora flänga-runt-och-göra-ärenden-dag igår.

Inledde lite löst med storhandling på Willys där vi fick trängas med gallskrikande barnfamiljer, zombies i form av pensionärer (hade ingen aning om att det kunde ta 5 minuter att sträcka sig efter en tomat..) och diverse barbröstade karlar som lät sin armhålesvett droppa ner på varorna.

Fortsatte därefter ner till stan för att inhandla allt som behövs för förebyggande åtgärder samt underhåll av min uppenbarelse nere i Turkiet.

Ja, kära vänner: om 36 timmar drar jag och Felix ner till Kuabasi och resorten Aqua Fantasy! AF är ett enormt vattenland med 22 pooler, egen strand, all-inclusive och vi har jacuzzi på rummet....

Jag ämnar ligga på en solstol under ett parasoll och plöja böcker i en vecka och inte röra ett finger mer än nödvändigt.

Litteratur som inhandlats är diverse brittiska deckare och Lemmy från Motörhead's självbiografi "White Line Fever" (haha!).

Alltså, för att stå ut med 40 graders värme och dessutom vistas bland folk krävs vissa attiraljer såsom solskydd, kylbalsam, våtservetter, after sun-gel, solbrillor etc.

Gav mig ut på en vansinnesfärd på Norrtäljes gator. Nu inser jag varför mina systrar har skaffat ett sommarställe resp. bosatt sig en bit utanför stan....

Turister!

De svärmar som getingar runt en vart man än befinner sig. Dessutom var det Norrtälje Kalaset så iförhoppning om att göra den allmänna stämningen lite festligare hade man spillt ut diverse jonglörer och orkestrar här och där.

Att höra tyska hårdrocksballader spelas på panflöjt är inget jag rekomenderar någon med minsta anlag för stress eller agressionsproblematik....

Fick lyckligtvis tag i alla prylar jag skulle ha och for hem med mina kassar i triumf. La mig på sängen "för att bara blunda lite" och vaknade 2 timmar senare, vindögd och och vresig.

Min man, som är onaturlig på många sätt, begav sig ut för att springa sin sedvanliga halvmil i den tropiska sommarvärmen.

La mig och läste filmtidningen GoreZone och kände mig genast piggare.

På kvällen åt vi middag med syster och Felix nere på favorithaket Dejvan. Jag åt en vansinnigt god kycklingtoast och vi hade otroligt trevligt.

Turkiet-kickoff!

Nu ska jag färga håret (man måste ju hålla stilen även på badstranden...), tvätta, börja packa, få i mig någon slags frukost samt skriva listor på allt jag inte får glömma.

Öööööuuuhhh.....nyss uppstigen ur koman... Night of the Living Dead..

Ola ligger raklång på sängen i ett illastinkande sovrum som jag flytt ifrån.

Han kom indånglande vid 02.30 (tre timmar efter att jag klädsamt dragit mig tillbaka), föll handlöst ner på sängen med kläderna på och somnade så.

Vid 8-snåret klädde jag av honom och hällde i offret ett glas vatten.

Igår var vi på festligheter hos ett par goda vänner (varav den ena är lite typ ingift släkt med mig på ett invecklat och för er läsare ointressant sätt).

Viggo fick följa med för socialiseringens skull.

Jisses! 25 personer på en uteplats, det röktes vattenpipa och spelades bra musik. Viggo satt på ett berg av tomburkar och hade the time of his life. Alla, även de mest otippade killar som annars mest såg lite sådär lagom blasé ut, blev förälskade i V och sa saker som "åh, en sån vill jag ha...." och gullade med sin nya kompis. Alla hjälpes åt att se till att Viggo hade det bra och inte fick i sig något olämpligt.

Att ha en hund med har oanade effekter på omgivningen.

Te.x fann jag och en kille varandra i ett gemensammt barndomstrauma då båda våra mödrar haft pekigneseuppfödning! We are scared for life.

En annan kille började initierat prata om valptänder och sin jackrusselvalp som just nu bytte tänder.

Kvällens höjdpunkt var ölgrisen!

Födelsedagsbarnet Michels kompis Claes hade nämligen tillsammans med ett par kamrater byggt en enorm gris av folkölsburkar, ihoptejpat med tryne, ben, öron och allt.

Tyvärr vägde grisen närmare 30 kilo så de tvingades be Gustav som är utrustad med bil att skjutsa grisen till platsen för överlämnandet.

Gustav sa:

"Ett erbjudande om att köra en folkölsgris får man bara en gång i livet - naturligtvis sa jag ja!"

 Grisen prydde sedan uteplatsen hela kvällen. Viggo kände en viss samhörighet med grisen och somnade intill den.

Viggo vill sen inte alls gå hem när han matte började känna att det räckte med dåligheter för den här gången.

Han hade nog gärna varit kvar till gryningen....

Nu sak jag hälla i mig en stor Cola och försöka rätta till anletsdragen samt ta en ångetspromenad. Med solbrillorna på.

Den senaste veckan har varit full av lustifikationer!

Viggos första utställning. Hela entouraget med matte, mor samt syster med son lastade systers bil full och drog till Hallstahammar. Viggo var enormt duktig och kavade på med glatt humör. Landande till sist på en hedervärd 6:e plats. Inte illa när man är yngst och har kortast ben!

Dessutom var det otroligt mysigt att göra såna saker tillsammans med sin familj.

Igår begav jag mig ner på det lokala cinemateket tillsammans nyss nämnda syster med son för att se "Narnia - Prins Caspian".

Eftersom jag är svag för den sortens fantasymättad medeltidsaction var det väl spenderade timmar!