Är det så att jag kan skrävla med familjens bästa blodtryck?

124/75..blodvärde 138.... det ni!

Underbar dag (än så länge)!

Vaknade i gryningen, åt frukost med O i köket och beundrade vår (om än distansiella) sjöutsikt som kom till sin rätt i solskenet.

En stärkande cykeltur runt stan, en promenad med Uno och damsugning av hemmet.

Pladdrade en stund med Mor som till min stora glädje pytsat in stålar på mitt konto. Varje telefonsamtal med Mor kostar mig annars ungefär i tusenlapp i genomsnitt, hehe..

"Aha, Mor har lockigt hår - det betyder att hon har pengar. MINA pengar..."

Sista månaden med dubbla hyror. Sen är vi fria!

Jag har blivit en sån förfärlig människa...kan ibland säga saker som "Ola, har du kollat dina PPM-fonder den här månaden?".

Ryyyys. Vad skulle mitt 18-åriga jag som på nätterna låg på knä i Ung Vänsters lokal och målade banderoller till 1:a maj och arrangerade punkspelningar säga??

Förmodligen typ "Din j-vla tönt! Gå och kopiera dom här flygbladen istället!"

Tur att jag inte tappat stinget fullständigt..

Nu ska det stekas fläskkotletter!

Stöööön....Slitna Söndag..

Igår susade jag och O in till El Stockholmo för att fira våra 5 år tillsammans. Inledde med att på Moderna Museet för att spana på utställningen om Henri de Toulouse-Lautrec. O påstod att alla kvinnor på bilderna såg ut som jag..Typ "Kvinna på bordell tvättar sig" och "Dam med absinthglas"..

Efter att ha spenderat flertalet timmar där samt botaniserar lite i museumets butik där vi köpte några böcker begav vi oss till Slussen.

Tog hissen upp till Gondolen, kände oss omedelbart malplacerade i den stora matsalen bland alla slipsnissar och nyrika damer och fortsatte sådeles in till baren där vi kände oss mer hemma.

Jag drack en Tom Collins och Ola en öl, njöt av utsikten och pratade om uställningen. Stockholm på kvällen är väldigt vackert från ovan.

Det var inte bara höjden som gjorde oss lite yra, haha!

Sen promenerade vi ner till Bara Bistro, ett hak i korsningen Östgötagatan/Folkkungagatan där vi hade vår första träff. Ett sagolikt ställe jag rekomenderar åt alla. Mysigt, rustikt och med fantastisk mat.

Vi år skaldjurrstoast  med forellrom resp. kantarelltoast, fläskytterfilé med kantarellsås, sauterade grönsaker, strimlad bacon, vitvinspocherad rödlök och  potatisgratäng. Desserten blev chokladtårta med frukt och vispgrädde.

Gissa om vi var nöjda?

Hur vi tog oss hem är något oklart.. Men då vi vaknat till liv, vattnat våra uttorkade gommar och lyckades öppna ögonen tillräckligt för att orientera oss i lägenheten kom Far upp med Uno som spenaderat natten på landet. U var sinnessjuk av lycka och rev hallen.

Dagen ska ägnas åt stillsamma aktiviteter på låg volym.

Ola är sjuk i influensa..stackars!

Det ligger en febrig, darrande och utslagen spillra av en människa i sovrummet under ett täcke. En gång varannan timme vadar jag in bland snorpappren och förser offret med vatten/banan/milt ömkande.

MEN...fördelen med en man som ligger för ankar är att jag kan städa och göra precis vad och hur jag vill!

Så 07.15 sköt undertecknad som en kanon ur sängen och började byta spån i marsvinsvburarna (yrvakna marsvin gnuggade ögonen med tassarna och undrade vad f-n det var frågan om?), fortsatte med att damma samt dammsuga.

Sen ut på långpromenad med Uno; strålande vackert väder och vindstilla samt sol.

Alla bör läsa DN's artikelserie om den nya masshysterin: att bli kränkt.

Det är så bra skrivet och uppmärksammar något jag stört mig på oerhört mycket de senaste åren. I arbetslivet har jag åtskilliga gånger stött på dessa människor som är så jag-svaga och lättstötta att de upplever sig kränkta så fort någon yppar ett ord som kan tolkas som negativt/ifrågasättande/kritiskt/ eller to.m välmenande. Folk som går så långt att de anmäler chefer och arbetskamrater för de mest absurda saker som är totalt tagna ur luften eller så förvrängda att det inte längre finns någon verklighetsanknytning.

"Åh, Birgitta tog den sista kanelbullen...Jag känner mig mobbad och kräääänkt!"

Det finns såna människor...massor. Jag lovar!

Och de är så otroligt tröttsamma och motbjudande.

Åh, hemmet är städat!

Marsvinen tuffar runt på nytt spån!

Sängen nybäddad med manglade lakan!

Och nu är det HELG!

(Jobbar lite på lördag men det är en petitess som inte kan förstöra mitt goda humör).

Ola har fått en DVD-box med fem obskyra japanska filmer från 40-/50-talet(dvs. handlingen är typ att en gamal vis japan i sparkdräkt av siden som stirrar på ett körsbärsträd i 180 minuter och filosoferar om livet) som han gottar sig åt och klämmer på som ett barn på julafton.

Eftersom sån finkultur är bortkastad på mig ägnar jag mig åt det jag är bäst på, dvs. bakning och matlagning.

Bakar valnötsbröd, gör chokladmousse till kvällens mys och lagar Mors berömda fläskfilégryta med färska champinjoner.

Varför har jag inte ett matlagningsprogram? SVT vet inte vad de går miste om.

Plaskade 34 längder imorse. Vansinnigt skönt!

Upptäckte att jag numera är accepterad medlem av typ "Morgonpigga simsällskapet Neptuns Mostrar", eftersom alla tanter hälsar och småpratar.

Tog sen en cykeltur runt Norrtälje för diverse ärenden. Den Blå Elden, dvs. min minst 25 år gamla hittecykel, är i bättre form än någonsin tack vare farsans meckande och servande. Alltså svingar jag min som en fantom i Norrtans innerstadstrafik!

Hurtigheten sprider sig...i söndags lurades Mor ut på hundpromenad runt Kärleksudden. Trots protester ("Ynk, ynk..kvid, kvid...Ingrid, kan vi inte vända nu?"...."Mamma, du har gått 10 meter från bilen!") och diverse verkliga och inbillade krämpor så lyckades vi ro projektet i land på en timme. Bildbevis finns här.

Och GRATTIS till min syster Astrid som tagit körkort idag!!

(Helvete, det innebär ju att det är min tur nu...svälj)

En mycket stillsam dag utan mycket att förtälja.

Släpade mig upp till Willys för att storhandla - trots mina ambitioner att vara en korrekt och dedikerad housekeeper hade vårt kylskåp förvandlats till en ekande hål. I kassan stötte jag på en otrevlig man som bufflade sig förbi mig trots att jag redan lagt upp hälften av mina saker på bandet. Hans motivering löd "Jag har bråttom och ska bara ha ett paket cigaretter...stumpan",

Stumpan! Jag hade lust att säga nåt i stil med "Nej det är inte ok..lilla STUMPEN!" men behärskade mig och nöjde mig med att blänga och göra en grimas.

När så Arne Ap-Arsle hade masat sig iväg (och lämnat en doft av rök och hudavlagringar efter sig) kunde jag slutligen betala mina prylar och bege mig hemåt.

Ola håller på med någon form av utrensning i vår klädkammare, de sista skälvande resterna av vår flytt.

Jag hör diverse svordomar och muttrande därifrån, så jag hukar mig vid datorn tills vidare.

Och om jag får drömma lite...

Jag: "Vilken buffel...."

Kassörskan: "Ingen fara, jag la cyanid i hans kaffe".