Att leva tillsammans med en nattarbetande man har sina likheter med att ha barn... De äter och sover på besynnerliga tider, kan vara hur speedade som helst för att plötsligt somna var som helst, man tvingas lägga av telefonluren och be folk att inte ringa på dörrklockan när man lyckats få dom att äntligen somna, de blir gnälliga och kinkiga i mataffären så att man tvingas muta dom med glass...

Å andra sidan har det sina fördelar i form att vi inte träffas lika mycket som tidigare vilket passar oss utmärkt. Det kan låta hemskt, men vi är två individualister som behöver lite utrymme och ensamtid för att må bra och det är inget besvärligt eller konstigt alls.

Tvärtom, är vi ifrån varann några dagar i veckan så början man ju längta lite efter varann och det är ju faktiskt något av det bästa som finns.

Och så vips! så är vardagen inte lika rutinbaserad och grå. Toppen!

Vårsolen väntar, balkongen ska städas och jag har lovat O att peta ihop en önskelista till min födelsedag. Herregud, vad ska jag skriva?? Böcker och filmer som vanligt?

Sist jag önskade mig kläder höll han på att bryta ihop i jakten på en prickig brassière i rätt storlek, han besökte samtliga Lindex i Stockholms City och antastades av expediter som försökte kränga både det ena och det andra till honom. Han är fortfarande svårt traumatiserad....!

  Alla mina pojkar på Fejan -09.