Vad händer i princip alltid då Ingrid ska ut och resa eller göra något annat kul?

Jodå, i vanlig ordning vaknade jag imorse och upptäckte att någon bildligt talat tryckt ner ett rivjärn i halsen på mig!

Vinglade ut med hundarna som inte alls tog hänsyn till min värkade kropp utan istället glatt jagade löv och varandra. Släpade mig uppför trapporna och famlade efter telefonen och kraxade fram en ödmjuk förfrågan till Far om han möjligen skulle passera staden idag? Till min oerhörda lycka och tacksamhet skulle han det och lovade att komma förbi med Alfs Patenterade Sjukdoms-kit: glass, cola, halstabletter (och vid magbesvär även blåbärssoppa).

Funkar alltid och kurerar det mesta i kombination med Alvedon. Tack tack tack!  

Varför skriver människan om sig själv i tredje person, undrar kanske den förbryllade läsaren? Storhetsvansinne?

Absolut inte (för det mesta...). Det är ett släktdrag som inte kan utplånas, hur gärna jag än skulle vilja.

Det mesta låter liksom roligare om man pratar om sig själv (som den dåre man är) på det sättet..

Jag är optimistisk gällande min sjukdom, vi åker kommande lördag (06.25, hoppas piloten har sovit gott..).

Finns ingenting värre än att vara sjuk på resor! Drabbades av magsjuka på Irland, influensa i London, förkylning i San Fransisco... Så nu väntar en intensiv kur av antiinflamatoriskt av alla sorter (ingefära inkluderat, underskatta aldrig naturens eget läkemedel), baljvis med te, apelsiner...you name it!