O ringde från pendeltåget vid 19 och föreslog middag på Källaren Lydias nere på stan. Splendid!Undertecknad skyndade sig att hänga på sig någon trasa (kriterier: helt, rent och framförallt varmt!) och stack sen ner och hoppade på tåget vid vår station. Åkte ner till slutstationen och fiskade upp O som satt i en annan vagn.Det blåste så in i h-lvete! Värmen inne på Lydia var ljuvlig och maten likaså.Festade loss på plankstek med spritsat potatismos, sparris och ratatouille. Glass och Baileys till efterätt. ("Käre Gud i himmlen, jag lovar att träna varje dag nästa vecka".)Nu har O lov i 10 dagar. Hur ska jag stå ut att ha en annan människa som är hemma hela dagarna?När ska jag städa??

Det är så bloody jävla askallt i Nynäs..inte ens hunden vill gå ut. Ska jag sätta upp en pinkränna på balkongen?Marsvinen huttrar i det totalt utkylda köket. Elementet blir bara svagt ljummet därinne, ska ringa vaktis för en koll. Grisarna får extra hö och stärkande havrekross. Deras matte går runt med blå tår och gör inget annat än vrider på elementen, dunkar på handdukstorkarna i badrummet och drar åt otäcka ventiler som släpper in kalluft.Utomhus klistras näsborrarna ihop när man andas in genom näsan. Jag måste dessutom storhandla idag. Hurra! Släpa en miljon kassar hängande på en cykel (det är alltid motvind, ovasett vilket håll man går åt!) i en halv meter snö är inte vad jag har högst på min lista över saker jag vill ägna mig åt.O och jag firar 4 år tillsammans idag.Hur firar man sånt?Jag har noll inspiration.

Roade mig med att tota ihop en för tidig önskelista (det är faktiskt bara 70 dagar tills jag blir 28..):En svart mascaraEn jätteresväska med hjul och handtagAnsiktsbehandlingFotbehandlingSådär
ja! Bara att börja spara, go vänner!Nej, skämt å sido... Nu slipper jag krysta fram några önskningar i slutet av april.

Såhär går det till när mamma och jag ska sätta oss i bilen och köra ner till Nynäs från Norrtälje..Lastar in hö, spån, kassar med prylar, en jättematta, hundar och oss själva i bilen. Bakluckan går inte att stänga. Mor gör en magisk manöver. Luckjäveln går igen.Svänger ut från gården och hinner ungefär en halvmil innan mor kommer på att jag glömt min jacka.Vänder i en livsfarlig u-sväng.Rusar in och hämtar jackan, upptäcker att mina nycklar ligger i fickan på den. Gör ett nytt försök att komma iväg.Gör det obligatoriska stoppet vid Statoilmacken vid södra infarten. Förutom att tanka bunkras alla nödvändiga kolhydrater som krävs för att hålla oss skärpta, någolunda sams och alerta under resan. Iväg!Matar mor med vaniljmunkar. Pratar oavbrutet, säger smädligheter om andra trafikanter och får en gång i minuten hindra lille Gunvald från att tränga sig fram mellan framsätena.I höjd med Solna blir mor inåtvänd (och koncentrerad), jag pratar mer än någonsin. Mor får ett nervsammanbrott. Jag matar henne med persikogodis. M: "Håll truten och tala om vad det står på skylten!"Jag: "Håll truten och tala om vad som står?"M: *vrålar osammanhängande*Jag läser på skylten. M: "Helvete!" *byter fil framför nosen på en långtradare*Jag: "Vi ska ner i den där tunneln."M: *sammanbitet* "Jag vet."Jag: "Den där pilen på skylten kröker sig åt höger, håll koll på det."M: *glosögd och med pulserande tinningar* Jag - vet - det.Jag: "Nu kröker den sig ännu mer.."(får en blick av mor som skulle kunna skära igenom titan)M: *plötsligt* "Läs på skylten! Vad fan står det??? Hjälp!"Ungefär så håller det på tills vi passerat Farsta och kommit ut på motorvägen.Tänk er de i princip hundratals gånger vi rest på utställningar tillsammans, åt alla håll och alla årstider. De stackars ovetande människor som glatt tackat ja till att åka med oss blir i regel väldigt tysta och bleka efter en stund i baksätet, lyssnades på oss två.Vi brukar skynda oss att försäkra att vi inte kommer slå ihjäl varann, vi bara triggar upp oss så vi ska orka med dagen. Passagerarna brukar, kritvita i ansiktet och med flackande blick, bara nicka...

Skickade en spontanansökan till det vårdbolag som numera sköter Nynäshamns sjukhus. Skrev ärligt att jag inte hade en komplett vårdbiträdesutbildning men en kompenserande bred arbetslivserfarenhet och radade sen upp alla områden som jag arbetat inom i social omsorg osv.Fick inom en halvtimme ett svar i smädlig ton där det stog att "om jag valde att vidareutbilda mig till undersköterska eller sjuksköterska så var jag välkommen med en ny ansökan eftersom det är obligatorisk att ha dessa utbildningar för att jobba inom Nynäs Vård."Vaaa??!!Jaha, här har vi en bidragande orsak till att den svenska vården går på knäna: man har rationaliserat bort vårdbiträderna.Förr i tiden fann såna som jag på sjukhus för att utföra enklare uppgifter såsom pottömmning, omplåstring, valla patienterna mellan olika rum, bädda sängar, servera kaffe, svara i telefon m.mDetta ska nu utföras av överkvalificerad personal som samtidigt ska utföra sina egentliga uppgifter, dvs. minst två personers jobb.Helt sjukt!

(Stora-Syster behöver absolut inte skämmas för uteblivet inköp av matta! Har största förståelse för späckat schema!)Angående mattan..Att köpa den var som en fars. Stolpade in på Rusta i Norrtan och gick målmedvetet mot mattorna. Det fanns hundratals! Kollade runt och beslöt mig för att be om hjälp. Högg tag i en finnig nolla och frågade efter sagda matta, zebramönstrad och 140 cm lång.Han såg inåtvänd ut och gick bort till en hylla och plockade fram en rund (!!) liten sak som var max 50 cm i diameter(!!)."Nej, den är avlång och 140 lång", upprepade jag tålmodigt.Nollan ringde då till någon övernolla som hade koll på lagret.Tydligen hade dom inte mattan...hade aldrig haft heller.Men med en blodhunds hängivenhet började jag på egen hand gå igenom alla högar, ställ och korgar som fanns.Efter ungefär en kvarts letande, krypande, klättrande och svärande..DÄR! HA!I ett ställ stod den, ihoprullad och inplastad.I trimuf halade jag upp mattan på axeln, tackade i förbifarten för hjälpen och bar mitt byte mot kassan.Skam den som ger sig!

En mer utförlig berättelse om helgens bravad kommer!Men allt var jättelyckat, mysigt och bra. Lille valpen Gunvald var ett makalöst sött litet geni som tittade beundrande på Uno hela helgen: "Åh vilken ball stor kille.."Uno är helt slut och har sovit som en liten gris hela kvällen.Zebramattan är inköpt! Det blev så fint!

Drar norrut imorgon bitti för att hälsa på i föräldrahemmet!Mycket som ska ordnas innan dess: väskan ska packas, Kasper ska ha sin medicin, Uffe ska få framtänderna filade (två har gått av och de andra två får inte bli för långa. O ska intrueras i djurskötsel (han ska ifs vara borta och filma större delen av helgen men ändå..)Favvobyxorna trasiga! Vilket mörker! Måste lagas..Surrealism: O står i jalingarna, tränar med hantlar och lyssnar på brittisk punk. Home sweet home.---------Skorna är beställda!