För tillfället lever jag och Ola i någon slags märklig hetstillvaro som ingen normal människa egentligen borde orka med. Han arbetar båda natt och dag, är hemma endast ett par timmar varje dygn som uteslutande ägnas åt sovande.

Jag å min sida försöker pussla med hundvaktning, matlådor och allt annat som behövs då knappt någon av ossär hemma på vettiga tider.

Men vid Lucia lugnar det tack och lov ner sig och allt återgår till det normala!

När jag traskade hem från jobbet imorse fick jag motvind och hela ansiktet stelnade....tur att jag såg hyfsat glad ut...

Det är bara en dryg vecka kvar till Stora Stockholmi Älvsjö, numera  Stockholms Hundmässa. Firmafest! Vad sjutton ska jag ha på mig?

"Vaddå?" säger den uppmärksamme läsaren. "Det är ju bara en hundutställning?"

Förvisso ja, men det är också den allra största i landet och man kommer att möta prominenta personer, vänner (och ovänner) och allehanda folk, Detta kräver ett visst mått av uppsnyggning och en tjusig outfit. Jag har suttit på första raden vid BIS-finalerna i princip varje år sen jag var 18 (först insmugglad och så småningom med Presspass) och då a) syns man b) riskerar man att hamna på bild och c) man vill ju inte dra ner helheltsintrycket....

Ny klänning införskaffad via Mor. Postorderföretaget har dock klantat sig och skickat fel plagg! Stor panik!

Mor ringde och drog dom i örat och beordrade fram klänningseländet.

Denna ska tydligen vara skickad med expressleverans nu...it better be!