Idag har vi upplevt något alldeles speciellt som får en skottemamma att bli alldeles mjuk i hjärtat...

Det behövdes nya papper till skrivaren, så jag tog Viggo och petade ner honom i hans cykelkorg och for ner på stan.

Tog en vild chansning och lät V sticka in huvudet i bokhandeln och säga "Väff!". Genast blev vi invinkade, hurra för snälla människor!

Medans jag valde papper tågade Viggo fram till mannen bakom disken och hälsade. Denne fick något tindrande i blicken, satte sig på huk och gullade med Viggo i flera minuten.

-" Hej du, lilla trollet.... Ja, vad fin och rar du är. Lilla trollet...."

När mitt ärende var överstökat satte han sig på huk igen och sa hejdå till Viggo.

- "Hoppas vi ses igen lille vän, för nu orkar en ganska trött gammal bokgubbe vara glad hela dagen...."

Var inte det fantastiskt gulligt?

Voilá! Igurt är tillbaka online med massor att berätta om.

Först och främst....

Ja, vi överlevde World Dog Show! Vi hade to.m fantastiskt roligt!

Viggo fick vara med på invigningen. Instant success!

Ekipaget I och V blev fotat/filmat av tjeckisk, rysk och amerikansk press.

Amerikanerna var helt hysteriska och blev alldeles saliga över min 50-talsklänning: "We love how you dress to your dog!"

Viggo fick träffa diverse intressanta och välkända profiler som var där.

Mammas västgötaspets Jack var också med, båda pojkarna uppförde sig exemplariskt.

Sedan följde fyra totalt sanslösa dagar. Morgnarna inleddes med klädkris eftersom en ny outfit måste sättas ihop varje dag.

Upphämtad av Mor, ilfart till Mässan. Planer smids i bilen för dagens övningar. Hitta parkering! Ila upp i pressrummet, hämta kataloger, spurta bort till de ringar där det försigår något extra intressant.

Resten av dagen ägnas åt att hitta scoop, glo på tjusiga hundar, mellan varven shoppa roliga prylar, hålla sig undan från chefen som smyger omkring där man minst anar det och kläcka repotageidéer.

 Sedan är det dags för finaler! Dessa ska jag inte bli långrandig med, men kortfattat kan man väl säga att det för det mesta var välorgnisterat, storslaget och väldigt....svenskt.

 Vi hurrar dessutom lite extra för att det var en terrier som tog hem BIS-1!

Ingen skotte dock, men someday......someday...

Förra helgen var vi nere i Nynäs och hälsade på. Viggo som åkte buss, tåg och tunnelbana för första gången någonsin var inte ett dugg imponerad över dessa färdmedel. Självsäkert klev han innanför tröskeln hos husses föräldrar som om han gjort detta hundra gånger och sen var det inte mer med det. Viggo och Uno hade en underbar helg: skrämde katten Frasse upprepade gånger, stal kubbpinnar, fick äta lax och färskpotatis samt springa lösa på tomten.

Uno börjar förstå att det nog är en viss poäng med att låta ynglet bo här..Det är alltid roligt att få dela såna upplevelser med en likasinnad.

I veckan som varit har vi varit och glott på Ostindienfararen Götheborg (Viggo var inte så impad av den heller utan ville hellre undersöka korvvagnen strax intill), ätit glass i Socitetsparken och spankulerat på stadens gator.

Jag lovar och svär, på en eftermiddag blir vi stoppade av minst 12-15 människor som blir alldeles till sig över Viggo som i sin tur blir överlycklig varje gång någon vill hälsa.

De flesta säger dessutom ungefär samma saker:

" Åh, ÄR det en liten skotte!? Vad roligt! Dom som är så trevliga! Och friska! Du förstår, vi/min moster/farfar/granne hade en skotte när jag var liten och bla bla..."

Åh, vad vi är glada för våra fina hundar!

Nu ska jag sopa i hallen....

Bloggens innehavare lider at post-traumatiskt WDSsyndrom och har därför tagit en liten paus.

Återkommer snart när semestern kickat igång!

Oh my oh my....Vilken dag!

Upp i ottan, jobba som en dåre, allt går fel, näsan rinner och huvudvärken görs sig påmind. Hem!

Duscha av sig sjukhuslukten, balsamet är slut. Använder olivolja istället.

Ner på stan, köpa nytt halsband till Viggo + skotskrutigt band att göra rosett av. Kommer på att jag inte har något lämplig bh (läs:ljus) som passar till den vita klänningen jag tänkt ha (ett problem män aldrig kan förstå).

Rusar in på KappAhl som en dåre, anfådd och stirrande blick. Sliter åt mig en ljust cremefärgad sak i typ min storlek. Betalar och försvinner hemåt.

Upptäcker att fanstyget faktiskt passar perfekt!

Äntligen något som går bra...

Målar naglarna samtidigt som jag förtvivlat värjer mig mot Viggos ömhetsbetygelser. Svarta strån i lacket..

Om trekvart kommer Mor. Jag är inte ens halvklar. Varför sitter jag här?!

Off to the World Dog Show 2008!

Busstrejk, gud så spännande!

Jag som, i likhet med mor, älskar katastrofer tog mig an transportproblemet som en utmaning. Lyckligtvis jobbar jag på ett hyfsat stort ställe där man redan för en vecka sedan snickrat ihop en samåkningsschema. Folks män, söner och i ett fall farmor ställer upp och skjutsar folk kors o tvärs runt halva Roslagen.

Ikväll hade jag turen(?) att hamna i framsätet intill Sir Talk-Alot som tyckte att det var så vansinnigt spännande att jag bott i Nynäshamn i fyra år. På honom lät det som om jag befunnit mig i en hydda i Perus djungel..

"Tänka sig...att folk flyttar DIT!"

Jag är totalt solidarisk med busschafförerna! Det strejkas alldeles för lite i mesiga Svedala. Varför kan vi inte göra som i Frankrike?

Så fort fransoserna blir förbannade över något blockerar dom vägar, bönderna häller ut 10 ton gödsel på Autobahn och det demonstreras dygnet runt. Något lärde dom sig iallafall av revolutionen....

Med utmattade öron sa jag mors, tack och hej och stapplade upp till mig lilla familj. Viggo mötte mig i dörren med husses ena joggingsko i munnen.

Husse kom efter, skelögd av tillbakahållen vrede.

Imorgon börjar World Dog Show. Vad f-n ska man ha på sig?!

Klädkris.

Jag är förkyld samt har eumenorrhea.

Jag ser ut som en dåre i allting jag provar.

Kan inte SKK skjuta upp utställningen tills jag har något snyggt att ta på mig?

Och dessutom missade jag Midsomer...

It's raining cats and dogs.... och jag ska iväg till mitt jobb och streta med diverse saker. Blä!

Naturligtvis vill jag hellre ligga på sängen med två hundar sovande intill mig och plöja deckare medan regnet smattrar mot fönstren.

DET, mina vänner, är livskvalitet!

Midsomer Murders ikväll, 21.00 Missa inte!

Jag har en på alla sätt förfärlig vecka framför mig.

Förfärligt ryslig eftersom jag måste jobba häcken av mig närmaste dagarna då jag bytt pass med folk för att kunna vara med på det förfärligt roliga: World Dog Show!

Mor och jag är ackrediterad press så vi kommer förhoppningsvis sitta på front row på allt kul. Tre skotteutställningar dessutom!

Hur ska vi hinna?

Och hur ska man lyckas behålla magen i skick?

Vis av erfarenhet efter ett antal år på Stora Stockholm vet jag att kistan inte är i topptrim efter två dagar av pressrummets mackor av vitt bröd samt kaffe/Coca-Cola....

Mantra: "Välj sallad i matsalen, välj sallad i matsalen...."

Ola är övertygad om att jag var svart kvinna i amerikanska södern i ett av mina förra liv. Han räknade nyss upp alla saker som tyder på att han har rätt

 (förutom det uppenbara, my physical appearance):

- Pratar mycket och högt

- Skrattar ännu högre

- Står ständigt och rör i stora grytor och delar generöst med sig av allt

- Lagar i stort sett alltid typ kyckling, majskolvar, majsbröd, stuvningar, kött och grönsaker.

- Bangar inte att ge sin man ovett om han förtjänar det .

Jag ser inget negativt i något av det!

Och detta får mig osökt att tänka på denna pärla från 1943, skriven av Al Dexter.....

Oh, drinkin beer in a cabaret
Was I havin fun!
Until one night she caught me right
And now I'm on the run.

Oh, lay that pistol down, Babe.
Lay that pistol down.
Pistol packin mama
Lay that pistol down.

Oh, I'll sing you every night Bing
And I'll woo you every day.
I'll be your regular mama
And I'll put that gun away.

Oh, lay that pistol down, Babe.
Lay that pistol down.
Pistol packin mama
Lay that thing down before it goes off and hurts somebody!

Oh, she kicked out my windshield
And she hit me over the head.
She cussed and cried and said I lied
And she wished that I was dead.

Oh, lay that pistol down, Babe.
Lay that pistol down.
Pistol packin mama
Lay that pistol down.

We're 3 tough gals
From deep down Texas way.
We got no pals
They don't like the way we play.
We're a rough rootin tootin shootin trio
But you ought to see my sister Cleo
She's a terror make no error
But there ain't no nicer terror
Here's what we tell her:

Lay that pistol down, Babe.
Lay that pistol down.
Pistol packin mama
Lay that pistol down

Pappy made a batch of corn
The revenuers came.
The draugh was slow
So now they know
You can't do that to Mame.

Lay that pistol down, Babe.
Lay that pistol down.
Pistol packin mama
Lay that pistol down

Oh, singing songs in a cabaret
Was I havin fun!
Until one night it didn't seem right
And now I'm on the run.

Oh, lay that pistol down, Babe.
Lay that pistol down.
Pistol packin mama
Lay that pistol down.

Oh, pistol packin mama
Lay that pistol down!!

Vaknade 05.10 och upptäckte att Uno varit magsjuk under natten.

Över hela rummet.

Ur båda ändar.

Frågan man ställer sig är:

Varför kunde jag inte ha intresserat mig för knyppling istället?