Chockade mig själv imorse med att både styrketräna OCH gå en långpromenad. Det fick jag naturligtvis sota för eftersom jag halkade och sträckte vänstra låret i en improviserad pastisch av Svansjön..

Ola är borta 12 timmar varje dag och går på föreläsningar, knyter nya bekantskaper och förkovrar sig i Kunskapens Högborg.

Då kan jag passa på att göra sånt han inte orkar/avskyr/inte förstår poängen med, te.x tvätta överdraget till soffan - ingrott med ett års hunddreggel och brödsmulor.

Har noterat att Viggo alltid kommer och sätter sig vid mina fötter när jag pratar med mamma i telefon. Ingen annan, bara då.

Min teori är att han hör på min röst att jag pratar med just henne och att han tänker "då lär dom prata om mig, bäst jag går dit och visar vad trevlig jag är!".

En tanke har börjat gro i mitt dunkla sinne. Plockade ju ur alla mina piercings för ett par år sedan i ett anfall av vuxenhet. Saknar dom i och för sig inte speciellt mycket, men har också insett att vuxenhet inte sitter i så triviala saker som kroppslig utsmyckning.

Dock misstänker jag att en viss till mig närstående äldre familjemedlem (läs: Mor) är stark motståndare till allt sådant.

Vilket i sig är motsägelsefullt eftersom hon var den som följde med mig till East Steet Tattoo & Piercing, skrev under att det var ok (jag var minderårig!) samt betalade (!!) min första näsring.

Men en liten pärla....det kommer ju bara att accentuera min söthet...