Ja jisses.....vilken helg!!

Jag är fortfarande alldeles yr och kan nog inte riktigt redogöra för allt som hände (det gör Mor alldeles förträffligt på sin blogg).

Men jag kan försöka....

Långfredagen pläglades av nervositet, packning och fortsatt uppsnyggning av Viggo. Hade köpt en mycket behändig bur i form av en väska som V fick bekanta sig med medan jag for runt i lägenheten och plockade iordning allt som skulle medföras. Panik! Var är kammen! Vaccinationintyget?! DÄR! Gaaaaah!!!

Husse, som varit med ett tag, höll sig undan med hörlurar på.....

Utmattad somnade jag vid midnatt och vaknade 5 timmar senare, oförmögen att somna om. Jaha, lika bra att gå upp då.

Väckte hundarna som tittade på som om jag inte vore riktigt klok. Gå ut? NU?! Lägg av....

Släpade ut sömntutorna på en promenad runt kvarteret vilket var ganska skönt och meditativt med den svala morgonluften, vårsolen och inte en enda människa ute.

Vid 8 traskade jag och Viggo mot busstationen för att ta oss till Kista.

V är en absolut dröm att åka kommunalt med; följsam, munter och allert. Håller tyst, är lugn och nyfiken. V fick sitta på en handduk på sätet och titta ut genom fönstret efter det är något av det roligaste han vet. Folk som stod vid hållplatserna som bussen stannade vid såg glada ut vid åsynen av Viggos söta nylle!

Så anlände vi till Danderyd där vi letade upp en anslutningsbuss. Baxade ombord alla prylar, V och mig själv och efter 10 minuter var vi i Helenelund.

In the middle of nowhere.... Vart ska vi nu då??

Hittade sen en mikroskopisk skylt med texten "Hundutställning" - alright, vi tar sikte på den riktningen..

Efter att ha korsat x antal vägar, försmäktat i damm, gassande sol, stapplat från på knöliga grusvägar och nästan varit beredd att ge upp skymtade vi tillslut vårt mål. Hurra!

Väl framme gick allting som på räls - incheckning, uppsnokande av ringen och beslagtagande av plats.

Viggos uppfödare Dan Ericsson hade just anlänt och eftersom han är en klok man som hanterat mängder av nervösa hundägare tidigare föreslog han att vi gick och drack te eller kaffe.

Perfekt!

Sen anlände Mor, tjusigare än någonsin i en vintage tweedjacka och ny frisyr. Viggo fick också en ny frisyr, för efter Dans kammande och fixande gick V inte att känna igen. Vem var denna tjusiga hund? Han som jag är van att se liggande på rygg med kaksmulor i skägget hemma....

Efter viss väntan var det dags för skottarna! Jag var spyfärdig av nervositet, det är ju inte varje dag V gör debut och dessutom på Lilla Stockholm.

Och vid det här laget vet ju dom flesta hur det gick..cert och BIM!

Jag fattade ingenting, allt gick så fort - plötsligt fick jag kramar och grattis från alla möjliga håll och kanter. Vad hände? Jag trodde att han fick ett HP...

Tänk, min lilla skotte - vad duktig han var!

Tack snälla Dan för all hjälp!

I triumf for Mor och jag till hotellet där vi firade framgångarna - Mor genom att gå på galamiddag och Viggo o jag med att bädda ner oss i dubbelsängen, äta choklad och bara vara lyckliga......