Jag är galen av ilska och besvikelse.

Ursinnig över den brist på kompetens, välvilja och framförallt ordning som ett par personer nyligen uppvisat. Hur kan folk bete sig så?!

Det rör mitt arbete (naturligtvis)...

Nej, jag är inte uppsagd (snarare tvärtom, de har frågat om jag vill jobba mer). Det rör arbetsplatsen där min förra vårdtagare avled, dennes gode man och vår dåvarande chef. Deras inkompentens har nu orsakat väldigt mycket oro och olust hos 15 personer som ingick i den dåvarande personalgruppen på ett sätt som är helt oacceptabelt.

Alla reagerar inte som jag, med ilska och ifrågasättande.

Vissa har inte svenska som modersmål, andra är 19-år och saknar annan arbetslivserfarenhet. Dom vet inte vart de ska ringa, vem de ska prata med och vad som är fel.

Jag, som är hyfsat intelligent och kan räkna ut saker, klarar av hantera sånt här. Men dom som inte gör det? Vad händer med dom?

Jag vill inte gå in i detalj på vad som hänt, men kortfattat kan man väl säga att då personen vi arbetade åt avled misskötte dennes gode man proceduren med att se till att de anställdas timrapporter (som befann sig i lägenheten i en pärm) blev underskrivna och inskickade.

Lägenheten var dessutom låst, ingen tid för att kunna komma och hämta personliga tillhörigheter upprättades, ingenting alls skedde överhuvudtaget...

Nu har det ordnat sig, men varför är det alltid, alltid, alltid de längst ner i arbetsmarknades näringskedja som drabbas?!

Jag blir så arg!!