Nu är det äntligen dags att försöka berätta om vår succéresa till Det Stora Äpplet i öster!

I arla gryningen på tisdagen ringde vår chaufför för dagen, pappa, på dörren (i vanlig ordning 10 minuter före utsatt tid). Vi var själva klara i osedvanligt god tid och kunde omedelbart susa iväg till Arlanda där vi lämpades av vid terminal 5 och kunde förenas med resten av familjen Hedqvist.

Efter incheckning och dumpning av bagage begav vi oss till säkerhetskontrollen där Ola fastnade och var tvungen att under milt förnedrande former plocka av sig allt utom byxor och t-shirt. En annan mansperson i sällskapet lyckades lägga ifrån sig sittpass och boardingcard på en soptunna och gå därifrån...Lyckligtvis såg resten av klanen det och lyckades påkalla personens uppmärksamhet innan katastrofen var ett faktum.

Efter en hastig frukost och den obligatoriska taxfree-svängen var det dags att kliva ombord på planet. Svärmor och jag, som båda är utrustade med små blåsor, la beslag på yttre- samt mittensätet - beredda att försvara dessa platser med näbbar och klor. Ve den som försöker hindra oss från att nå toaletten på under en minut!

Vi blev utfodrade med diverse mat ("Har du fått kyckling eller pasta?"...."Öh, jag vet inte säkert.."..*pet-pet*) och jag fick en hel flaska Sprite över hela mig tack vare en sjabblig och dödsgenerad flygvärdinna. Jag övervägde att gå till Deltas disk och leva apa om det när vi landat, men när vi väl var på fast mark orkade jag bara inte (vilket flygbolagen säkert tycker är jätteskönt - slippa gnälliga passagerare är väl toppen?).

När vi närmade oss New York och flög på en lägre nivå kunde vi räkna golfbanor och swimmingpools i de flådiga villaförorterna och, något senare, de slummiga brunstenshusen i Bronx.

Vi landade och föstes ut i ett kväljande varmt rum fullt av andra glosögda passagerare, varav somliga såg ut att ha väntat sen Columbus steg iland...

Den ökända gränskontrollen!

Eftersom jag enligt USA inte tillhörde resten av familjen skulle jag få gå igenom kontrollen på egen hand medan de andra kunde gå tillsammans. Kön rörde sig minimalt, vi svettades och svor. Det patrullerade barska vakter som såg till att ingen smet före eller "gick fel".

Efter en hel evighet var det äntligen min tur.

Jag klev fram till en vakt som satt i sin lilla kub och såg ut som en blanding mellan Lurch i Familjen Addams och Karelin med ett nollställt ansiktsuttryck.

"Hello" pep jag och räckte fram passet.

"Hello.... Hey, what have your there?? Can I see?"

Han var inte ett dugg intresserad av att se mitt pass, han ville bara kolla på mina tatueringar! Så det vara bara att kavla upp ärmarna..

Han var otroligt intresserad och frågade en massa (inget som berörde min inresa i landet dock), konstaterade att jag varit landet förut och därmed visste hur det gick till bla bla..

Så han tjoade "Have a nice week, sweetheart" och stämplade glatt mitt pass.

Ola himlade med ögonen och sa nåt i stil med "Vi har varit här en timme och du har redan flörtat dig förbi gränskontrollen...?"

Jag protesterade och sa att man måste vara vänlig i alla lägen..

Så vi plockade upp våra väskor och begav oss mot taxikön. Jag hade enhälligt röstats fram som taxiordnare, så jag viftade med fem fingrar åt mannen som delegerade passagerare åt den flod av bilar som passerade i den avgasstinkande tunneln vi stod vid. Han ordnade strax fram en minibuss åt oss och strax begav vi oss iväg genom Brooklyn. Om man var lite trött efter flygresan så vaknade man garanterat till nu!

Alla, inklusive vår chaufför, körde som galningar! Gas, tvärnit, gas, kastade sig mellan filerna, tutade vilt...samtliga bilar hade stötmärken. Vi passerade Brooklyn, Queens, över bron och genom Harlem. Snart var vi vid 79:e gatan och West End Avenue där vårt hotell tornade upp sig precis intill Hudsonfloden.

Vi checkade in smidigt och for upp till våra rum som låg högst upp på tionde våningen. Ola och mitt rum var jättefint med en enorm säng och ett litet kök.

Efter att packat upp, vilat lite och kommit iordning begav sig hela familjen ut för att äta middag. Vi korsade Broadway och hittade fram till en diner jag hittat på nätet tidigare, Manhattan Diner. Ett underbart ställ i art deco-stil och öppet dygnet runt. Vi beställde husets hemgjorde hamburgare i olika varianter och åt under andakt...så sagolikt gott. Det var en speciellt känsla att sitta där mitt i New York med familjen och blicka ut över myllret på Broadway och äta den här goda maten. Äntligen var vi här!

Fortsättning följer....