Nyss hemkomna från Nynäs där vi besökt Ola föräldrar och haft det oerhört trevlig (som vanligt). Åt fantastisk mat, gott vin och Uno fick äta tjälknöl (för oinvigda: köttbit som tar ungefär ett dygn av långsam ugnsbakning att tillaga...)

Stapplade hemåt vid lunchtid. Hann precis med tåget och råkade hamna i den vagn där tydligen hundar inte var tillåtna, vilket är varannan pendeltågsvagn på den gamla sortens tåg. Eftersom ingen någonsin klagat tidigare under alla miljoner resor jag gjort med Uno trodde vi att det inte gjorde något..

Ha!

Hamnade mittemot Surkärringen Från Helvetet.......

Föreställ er detta: den fulaste, mest förgrämda och glädjelösa människa som kan existera. Ihopsnörpt hönsrövsmun, grått dött hår, ser förmodligen 15 år äldre ut äv vad hon är och hennes mest erotiska uplevelse någonsin var förra året när kontrollanten från Radiotjänst satte foten på hennes dörrmatta och bad att få se tv:n.

SurKärring: Ni vet att den här vagnen inte tillåter hundar va?

Jag: Jo, jag vet....men vi var lite sena och hade inte så mycket val när tåget kom. Hemskt ledsen.

SK (tittar på oss som om vi matat henne med arsenik) : Nähä! Det inte VI ALLERGIKER heller!!

Jag (vänlig och behärskat): Ojdå, är du väldigt besvärad?

SK (stirrar på oss och halvskriker): Nej, inte ännu....men jag kommer förmodligen bli!!! (som om vi medvetet försöker ta död på henne)

Jag (sammanbitet, härsknar till eftersom det jag avskyr otrevliga människor): Nej men då får vi flytta på oss...

SK: Ja, var snälla och GÖR DET!!

O, Uno och jag sätter oss i andra änden av vagnen. Jag ser kärringen från min sida och ser att hon inte alls är belåten med att vi bara flyttat oss 20 meter. Vi sitter kvar på rent trots.

Jag bli vansinnig på såna här människor!

Om jag hade varit allergiker hade jag hajat att "ok, de här personerna har inte tagit med sin hund för att jävlas med mig" och på ett vänligt sätt talat om att jag var pälsdjursallergiker.

Med lite vänlighet och schysst attityd kommer man så mycket längre, man löser problem på ett smidigt sätt och folk slipper bli förbannade.

Jag har allra största respekt för folk med diverse överkänsligheter och kommer undan med det mesta eftersom jag te.x inte röker och använder parfym bara till fest.

Men måste man bete sig som ett rövhål så fort något obekvämt kommer i ens väg?

Jag hade lust att stolpa tillbaka och skalla kärringen, men Ola tyckte att det var synd att slösa energi på henne.

Jag hade dock glatt lagt lite kraft på en dansk skalle...

Nog om det (även om jag fortfarande är sjukt förbannad och irriterad).

För övrigt har helgen varit splendid.

Nu ska jag lägga mig i soffan med en tjock bok och äta praliner.