Mor ringde imorse; hennes knä värkte och hade svullnat upp på ett synneligen dramatiskt sätt. Kunde jag vara en liten ängel och följa med henne till sjukhuset?

Som den goda och fina dotter jag försöker vara så var det ingen tvekan. Såklart jag följde med!

Blev hämtad av Mor och tog oss ner till Norra Vårdcentralen. Eftersom vi inte beställt någon tid blev vi hänvisade till en distriktssköterska som kastade en blick på mammas knä och tyckte att en doktor borde ta en titt. Inga tider fanns lediga under dagen, så vi råddes att ta oss ner till akuten. Sagt och gjort.

Mor hade vid det här laget hunnit bli lite skakis, förbannad, nervös och flamsig. Ingen bra kombo....

 I akutens väntrum var det fullt med folk. Mother did not approve...

Vi hasade fram till disken och talade om vad saken gällde. Mor fick en Alvedon av en snäll sköterska och vi satte oss ned och läste Damernas Värld. Diverse trasiga existenser, barnfamiljer och ensamma pensinärer strömmade in och ut i väntrummet.

Mamma tröttnade på tidningarna och började uppvisa tecken på någon slags bokstavsdiagnos. Oh nej, Mor har tråkigt..

"Mamma, vill du ha kaffe?" frågade jag ihopp om att distrahera Mor innan hon hann göra något olämpligt (te.x prata med någon).

Mor, som dessutom hunnit bli gnällig nu, svarade:

"Har dom weiner-melange?"

"Jag vet inte, går det bra med cappucino annars?"

"Jag vill ha weiner-melange......." följt av en suck och utskjutande haka.

Tack och lov så hade sjukhusets kaffeautomat allehanda varianter så jag kunde tillgodose El Tjatos krav.

Sen blev Mor inkallad för blodprovstagning, utskickad i väntrummet och sen inkallad igen.

Beordrades ta av sig byxor och skor samt lägga sig på en brits.

Mamma var nu totaldampig och pratade oavbrutet varje gång vi lämnades ensamma i undersökningsrummet. Det kändes som att vara på Hud & Kön tillsammans med Arne Anka.

M:"Undra om det finns något härinne som jag oungängligen måste ha..."

I:"Mamma, inte stjäla på sjukhus.."

M:"Jag stjäl inte, jag bara tittar....

........

M:"Vad är det där?"

I: "Jag vet inte....en mask av något slag".

M:" Vad har man den till?"

I:" Man lägger över munnen på pratsamma gamlingar....."

Jag förväntades dessutom fungera som Skalman och ha allt i min väska: pennor, hårsnoddar, papper att skriva ner pajrecept på (!) m.m

Tillslut hade doktorerna kommit underfund med att de skulle tömmas mammas knä på vätska. Mamma fick lokalbedövning och sen en kanyl modell sugrör instucket under knäskålen (uuurrrk) och en större mängd klägg sögs ut.

Mor var en brave soldier och tjöt nästan inget alls.

Sen till Apoteket för lite knarkuthämtning och så vidare till Anteps för en vältjänt middag!

Hemma väntade ett hem i behov av dammsugning, men det får faktiskt vänta till imorgon....