Ett hastigt litet inlägg, tiden är knapp!

Just nu jobbar jag som en tok, bakar, lagar mat med mängder av vitlök i, läser Bukowski, fnular på vad jag ska göra i New York (en knapp månad kvar nu!) och försöker krama ur de sista dagarna av sommaren.

Imorgon åker vi västerut för att trimma Viggo (han påminner om Skräphögen i Fragglarna just nu...).

Sitter på jobbet, det är lugnet före stormen (storhandling med hela boendet. En upplevelse som kan liknad vid att krypa över Himalya iklädd badtofflor....).

Har räknat ut att jag under augusti kommer att arbeta minst 154 timmar PLUS 80 jourtimmar. därav 69 timmar under helg. Grandiosa!

Dessutom kan folk bli sjuka = mer pass till mig. Jippie! Ja, inte att folk drar på sig bacillusker, men mer timmar är alltid välkommet.

I lördag gick jag och Viggo i Prideparade under Svenska Kennelklubbens fana. Publiken röstade fram vårt ekipage som det 3:e bästa av 114! Inte illa för ett gäng debutanter! Mötte kära vänner och skaffade ett par nya, hade sanslöst roligt. Viggo tuffade på med rosa scarf med röda körsbär på, vi blev plåtade av otaliga fotografer ( bild finns här och här samt en hel drös här!).

Konfetti, musik, jubel och applåder - en underbar stämning!

Nästa år vinner vi hela rasket!

Det damp ner en kupong från Kappahl i brevlådan. 50%... Måste nästan användas till något trevlig som belöning för hårt arbete under augusti. Eller vad tycker ni?

Om den här lilla klänningen finns kvar den 1 september så är den min, med rabatten kostar den nästan ingenting alls. I höst känner jag för att vara lite hippiechic!

Så kom då äntligen Ola och fiskade upp mig i Täby (efter att först ha missat avfarten och hamnat i ett grustag i Mörby...). Allt hade gått strålande, hundarna var snälla och all packning noga instuvad i bilen.

Jag hade förväntat mig ett nervvrak som kramade ratten med vitnande knogar, men chauffören påvisade ett osedvanligt gott humör och ville to.m lyssna på blandband under bilturen (ett mycket gott tecken!).

I lätt duggregn for vi ut ur stan, snokade upp E18 och mot V'ästerås. Efter tankning och bensträckning vid min och Mors stammis-Statoilmack utanför Enköping, lyckades vi såsmåningom hitta 66:an och därefter gick allt som på räls!

Vädret varierade mellan spöregn och solsken. Vi for mil efter mil på smala, slingrande vägar omgivna av mer och mer skog..det blev glesare och glesare mellan mötande bilar..

Tillsist kom vi fram till avfarten mot Kopparberg där vi ringde värdfolket och fick de sista instruktionerna mot stugan. In på en smal skogsväg, sen in på en ännu smalare, röd brevlåda...där var det!

Paradiset på jorden!

Ett urgulligt ställe, ett större vitt hus och en liten röd stuga samt lada/garage, diverse olika uteplatser m.m Totalt avskilt (400 meter till närmaste granne), skog på tre sidor samt hög häck på den fjärde. Regntunnor att tvaga sig i med hjälp av skopa (en underbar sak att göra tidigt en solig morgon medans fåglarna kvittrar och världen vaknar), utedass och fladdermöss på vinden.

Värparet Petra och Danne samt Petras syster Fia mottog oss med öppna armar, mackor och öl. Konversation utbröt, hundarna for lyckligt omkring på jättetomten och tyckte att det här var ju toppen!

När resandet började ta ut sin rätt kröp vi till sängs i en otroligt skön bäddsoffa i en gulligt litet blommigt rum med öppen spis som Danne eldat i för att värma upp rummet eftersom det regnat hela kvällen. Urmysigt!

Morgonen därpå, under en enorm brakfrukost värdig min svärmors, konstaterade vi att det fortfarande regnade en del, så vi beslöt oss för att åka på loppisrunda!

Bergslagen är fullproppad med loppisar vid i princip varenda avtagsväg, så vi hann besöka en ansenlig mängd. Jag och de andra flickorna frossade i glas, filmisar, söta porslinsfigurer, små teakbord och böcker för en spottstyver. Priserna ligger långt under motsvarande i Stockholmsområdet - te.x köpte Petra en hel uppsättning dricksglas från 60-talet för 4:- styck...

Vi stannade i den bedårande staden Nora och åt lunch och for sen till Grythyttan som till vår besvikelse var stängt. Danne envisades dock med att vi skulle se Måltidens Hus, som var en fruktansvärt ful byggnad som vi hastigt lämnade...

Sen hemåt, handlade på Kopparbergs lokala lågprisvaruhus Lådan (ja, det är dess namn) och drog igång en sanslös middag. Grillad fläskkarré med hemmagjord marinad, grillade majskolvar med smör och havssalt, italiensk mozzarellasallad, färskpotatis som vi grävde upp en timme innan den serverades och en miljon delikata tillbehör.

Männen skötte grillen med stort allvar, bevakade kolen som om det vore fråga om knappen för ett atomkrig och Danne förvisade sin elektriska grilltermometer som han bar i ett bälte runt midjan....

Vi åt under andakt, det kan ha varit det absolut godaste jag någonsin ätit.

Ost och kex samt en försvarlig mängd rosé efteråt.

Det gjorde inte så himla mycket att det regnade.....

...för morgonen därpå sken solen!

Vi åt frukost utomhus och for sen till den lilla sandstranden vid sjön där i princip ingen annan badar. Ola och jag simmade över sjön och tillbaka (ungefär en kilometer sammanlagt), vi badade, latade oss i solen, Viggo badade också samt bevisade att han kunde simma! 

Efter en hel dag i lättjans tecken såg vi ingen anledning till ändra på den saken.

Kräftskiva utbröt!

Detaljer överflödiga... men roligt hade vi! Hundarna mumsade köttbullar och Ola samt Danne satte igång med getingutrotning vid 22-tiden.. D iförd skyddsutrustning samt fogskum...

Stupade i säng vid 02.

På onsdagens förmiddag konstaterades att den bil vi kört upp var i ganska beklagligt skick, vilket inte kom som någon överraskning. Dock visade det sig att även värdparets egen bil fått vissa hälsoproblem. Hur sjutton skulle vår hemfärd lösa sig?

En idé var att ta tåget till Stockholm från Västerås, en fullt genomförbar men lite omständig procedur.

Mor konsulterades.

"Jag hämtar er utanför Västerås!" utropade den hjältemodiga och snälla människan.

"Tack och hurra!" utropade jag och Ola (samt förmodligen värdfolket..).

Mor var tämligen lättmutad, bensin och en Statoilhamburgare var vad som krävdes.

Danne körde oss till Hummelsta där vi mötte upp vår räddare. Godishuset besöktes (Danne kom ut med en kappsäck snask).

Lilla valpen Rasmus (som är stor som en jämthund) var med och tyckte det hela var oerhört spännande!

Uno fick sitta i bak med all packning och irrade runt en stund till min förfäran:

"Uno, sabbar du min antika VeckoRevyn från 1951 vrider jag öronen av dig....!"

Hemresan gick smidigt och väl hemma somnade både vi och hundarna utmattade men väldigt, väldigt nöjda....

Kort sagt, vi hade ett par underbara dagar och vi tackar våra vänner samt Mor som gjorde detta möjligt!     

Sitter på jobbet och det är otroligt lugnt, känner mig i princip överflödig.

En ganska trevlig känsla att få betalt för att känna...!

Det går ingen nöd på mig, dricker kaffe och nätsurfar lite medans min "patient" ser på film och sköter sig själv. En ganska mysig, halvregning söndag.

Om ett par timmar är det tänkt att Ola ska svänga in på parkeringen här nedanför. Jag har hört (obehagligt) lite från herrn sen jag for imorse...

Väljer att tolka det positivt, att läget är under kontroll.

Sänder en tacksam tanke till väderguden som har kontroll över Stora Kranen och haft godheten att dra åt spaken ikväll. Hoppas inte packningen läcker (och då syftar jag på både kranen och bilen!)...

Bilen ja...det är inte en Rolls-Royce vi ska köra till Kopparberg. En 15 år gammal Opel med automatväxel och som 1) inte går att tanka fullt 2) ibland blinkar röd varningslampa gällande nånting..."ingen fara, det har den gjort i flera år!" kommenterade ägaren glatt medan Ola bleknade) och 3) har diverse rostskador utvändigt.

Ola, som inte den mest frekvente bilföraren, tyckte att en provtur var på sin plats. Så vi packade in oss och hundarna och for iväg. Det ösregnade! Ola svor tyst, hatade situationen och antydde att det blir långfärdsbuss nästa gång vi blir bjudna till Danne och Petra...

Att planlöst köra runt är värdelöst så mot bättre vetande ringde jag Mor...

"Hej Mamma, vi kör bil!"

"Kom inte hit!"

"Bara komma och säga hej...? Öppnar du grinden?"

"Kanske!"

Så mot Ro-Bro for vi. Jag, som fungerat som kartläsare under tusentals mil med Mor, intruerade Ola i värdvägen så pedagogiskt jag kunde:

"Om 500 meter kommer en vänsterkurva... sakta ner i backen, vi ska svänga höger strax".

O verkade att jag skötte uppgiften bra, för de rynkade ögonbrynen höjdes en aning och han blev något mer pratsam ju närmare målet vi kom.

Nästa utmaning var att trixa in på vår gård, en djungel av grönska och smala ingångar, men Ola rattade med bravur.

Efter ett hastigt hejande (Mor såg något gladare ut än vad hon låtit tidigare, haha), rastande av hundar och inspektion av kärran, får vi hemåt igen.

Ola backade, vände, lyckades ta oss levande ut från gården trots begränsad syn (syrenbuskar) och läbbiga långtradare som dånade förbi.

Så här sitter jag nu och väntar på att klockan ska slå 18 och jag kan gå ut och spana efter min man!

Sen drar vi västerut! Tillbaka till tisdag kväll/onsdag förmiddag!

Kopparberg ska få sol imorgon, tjoho!

Kom instapplande för ett par timmar sedan.. Fick jobba över ett tag eftersom idioten som skulle avlösa mig aldrig dök upp! Tackar! Som tur var ordnade det sig tillslut och jag fick en massa cred för att jag kunde vara kvar. Ha!

Imorgon ska vi på roadtripp!

Vi är bjudna till Olas kompis Daniel och hans tjejs landställe utanför Kopparberg. Vi ska köra upp en av deras bilar, som de har vänligheten att lämna här redan ikväll. Ola ska alltså hämta mig i Täby imorgon eftermiddag när jag jobbat klart.

Dvs. Ola ska packa bilen full med väskor, pylar och två (antagligen) sinnessjukt förväntansfulla och glada hundar samt manövrera detta på motorvägen till Täby.

Ja, jag är skitnervös!

Allt kan hända: Viggo tuggar på bromspedalen, Uno tränger sig fram och ska sitta på instrumentbrädan... Nu är mina vovvar visseligen skötsamma och snälla, men jag vet ju inte hur de beter sig när jag inte är med!

Ola har visseligen vid något tillfälle tagit med sig hundarna och åkt ner till Nynäshamn ensam med buss och tåg, men det var nog vid närmare eftertanke bara en hund då...

Jag får stålsätta mig från att inte ringa en gång i kvarten utan istället ägna mig åt jobbet och vänta på telefonsamtalet "Nu är vi här!".

Ola verkar inte ett dugg bekrymrad, han är mer mån om att tillräckligt med öl packas ner...

Har ett rubbat schema resten av veckan, jobbar 18-10 tre dagar i rad. Lägg därtill att jag ska ta mig hem (tar minst en timme, oftast 1 1/2) samt ta mig dit igen. Jag skulle nästan hellre jobba tre dygn i streck istället för att hatta fram och tillbaka för ett par timmars ledighet varje dag!

Har spenderat förmiddagen med att simma tvärs över sjön Lommaren och tillbaka, urskönt.

Min mobil har nu tvärdött, men lyckligtvis hade listiga Mor en ny lur på lager (ursprungligen från Stora-Syster, tror jag?) som jag lyckades få liv i. Om jag fick bestämma skulle mobiltelefonen aldrig ha uppfunnits, den är ett otyg som styr alldeles för mycket av människans liv. Man blir bombarderad med reklam för ringsignaler, trakasserad av mobilförsäljare i matbutiken medans glassen smälter och mjölken härsknar, de ringer hem till en, de förföljer en på stan etc.

Att resa kommunalt kan vara en plåga - tack vare mobilerna! Det pratas högt (om allt, det finns inga spärrar för vilka ämnen som känns ok att dryfta offentligt), det spelas musik, spelas spel, det plingar och tjuter - jag blir galen!

Jag har öronproppar som brukas flitigt, jag står inte ut med alla ljud.

Vilken tjatig bakåtsträvare jag är...

Nu, off to work!

Viggo för drygt två år sedan!

Felix gladde oss med ett besök inkluderat övernattning förra tisdagen!

Det är så himla kul att umgås med honom (och har alltid varit); vi lyssnar på musik, spelar tv-spel som F medför ("Du ska trycka DÄR...lite snabbare nästa gång", instruerar han sin moster som har vissa brister i motoriken...), läser hårdrockstidningar liggandes i vår stora säng, gullar med hundarna, badar, promenerar, äter glass... Ja, ni hör ju själva vilken härlig tillvaro.

Felix är dessutom verbal, snäll, rolig, otroligt klok och snabbtänkt - ungefär som alla andra i vår familj alltså...

Värmen gjorde att undertecknad mest kommunicerade med grymtanden, halvlama handgester och strupljud. Felix verkade inte det minsta bekymrad över vare sig värmen eller sin moster bristande verbala förmåga utan pratade glatt på.

Skönt att nån uppförde sig vettigt!

Dagen därpå hämtades F av sin ömme morfar för en tredagars sejour hos morföräldrarna på landet (vilket inkluderade målning av trapphustaket!) samt två-dagars kattutställning under helgen (hur orkade han?!). Debuten för Stora-Systers och Mors gemensamma nya 3-månaders misse Clintan gick enligt rapport strålande med BIS-vinst på söndagen, grattis!

Min man visar för tillfället prov på otrolig förmåga gällande hushållsarbete:

igår städade han badrummet och talade stolt om att han minsann gjort rent ALLA hålen på duschmunstycket... Trots att jag snuddade vid tanken på att detta kunde vara ett första tecken på annalkande sinnessjukdom, berömde jag naturligtvis O och gav uppmuntrande tillrop.

Nu vankas tjockpannkaka och några avsnitt av Twink Peaks. Ska arbeta imorgon (och resten av veckan), har dock lite ströledigheter resten av sommaren att se fram emot.

Förra helgen for vi ner till Nynäshamn!

Efter en ganska svettig men smidig resa med kommunala färdmedel kom vi fram vid lunchtid. Rörande nog visste Viggo exakt vilken uppfart han skulle gå in på och travade självsäkert in på den Hedqvista tomten 15 meter före oss andra.

Vi intog en stärkande lunch (grillat) som sen avrundades med svärfars födelsedagsskumpa (med jordgubbar), en present från sina omtänksamma söner.

Vad gjorde vi sen?

Spelade kubb (Ola med bror krossade allt motstånd), spelade boule (den enda bollsport jag har någolunda talang för), åt glassbåtar, kastade pil (jag förnedrades fullständigt genom att knappt träffa tavlan...), åt smålandskräftor och mängder av mumsiga ostar, jag vann en jordskredsseger i Rappakalja, blev ihällda diverse dryckjom som höll stämingen på en hög och jämn nivå, slöade i hammocken och stupade i säng vid midnatt.

Morgonen därpå hade det dukats upp en enorm frukost (Scandic Malmen bleknar i jämförelse) som vi intog med stor entusiasm.

Det beslöts att vi skulle ta en sväng med bilen samt bada vid klipporna ute vid Ringvägen. Sagt och gjort!

Djärvt hoppade Ola och jag i och simmade en lång stund (Ola gav dock upp först och påstod att jag måste ha fel på centrala nervsystemet eftersom jag badade vidare i), medans svärföräldrarna drog sig bortåt motionsspåret med hundarna. Sen bjöds vi på glass, for runt på sightseeing, glodde in genom fönstret hos Röda Korset där Ola hittade en LP med Françoise Hardy som (svärfar såg till att köpa när butiken var öppen i onsdags, tack så mycket!).

Efter en härlig lunch for vi hemåt i värmen och var överens om att vi haft en alldeles strålande helg!