Ett STORT och rungande Grattis till min syster

Astrid och hennes Joakim som igår gifte sig i Länna kyrka!

Hemkommen....utmattad...lätt omtumlad..

Mötet gick bra! Lite konstigt ibland, upplevde att hon pendlade mellan att förmedla en känsla av att hon tyckte att jag var synneligen lämplig till att tycka att jag var nybörjare. Framhöll flera gånger att jag var en av flera kandidater osv (som om jag inte begrep det) men sa samtidigt att jag gav ett mycket bra intryck hos henne.

Ersättningen verkade betydligt bättre än vad jag hade fått för mig att den var, alltid ett plus.

Vi får se vad det här leder till nu! Jag är faktiskt ganska sugen på den här tjänsten, verkar himla kul vilket jag var noga med att tala om (man ska aldrig tveka att framhäva sånt).

Jag är urlakad nu, ska tilltvinga mig en fotmassage från O och sen stupa i säng - börjar jobba 06.45 imorgon.

Tack för allt stöd, det känns så himla bra att ni tror på mig och min förmåga!

Tack för alla uppmuntrande kommentarer!

Ofattbart hur högt ni tänker om min eventuella förmåga... 

Jag ska strax åka iväg till Vallentuna. Är av någon anledning otroligt nervös...

Hjärnan har förvandlats till skär gröt, jag kommer att stamma och hälsa med orden "en mugg sprit, tack" eller nåt liknande...

Återkommer ikväll med rapport om hur mötet gick!

Jag är i behov av goda råd eller synpunkter från min kära läsarkrets!

Läget är följande: jag trivs ypperligt på min nya arbetsplats. Allt fungerar fint och jag verkar vara uppskattad av såväl personen jag hjälper som arbetskamrater.

Häromdagen blev jag uppringd av företaget jag är anställd av. Jisses, vad hade jag gjort nu då? var den första tanke som for genom mitt huvud.

Men det visade sig att individen i luren hemskt gärna ville träffa mig ang. en ev. befodran. Gulp!

Så här ligger det till: i varje arbetsgrupp finns en sk. samordnare, en person som håller koll på allt, är kommunikationscentral mellan företag och personal, sköter anställningsintervjuer, beviljar semestrar, mm.

Man är spindel i nätet helt enkelt. Man blir dessutom utrustad med en mobiltelefon som är ämnad för arbetsärenden som företaget står för, så ens privata telefon inte är inblandad (skönt...).

En tjej som arbetat på mitt ställe i snart 10 år och som jag fått fin kontakt med hade rekommenderat MIG, av något outgrundlig anledning. Vår nuvarande samordnare ska alltså sluta sista augusti.

Chefen på företaget vill träffa mig imorgon för att diskutera...ja, vad? Jo, att jag skulle kunna tänkas vara en god kandidat för samordnartjänsten. Man är alltså samordare parallellt med PA-jobbet.

Jag ringde upp person X som rekommenderat mig och tackade för att hon föreslagit mig men kunde inte låta bli att nyfiket undra varför? Jag har ju inte jobbat så lång tid....

"Äsch, du imponerar så mycket på mig! Du har ju sån koll och erfarenhet och du lär dig allt snabbt!" svarade hon glatt.

Jag är skitskakis! Vad säger ni? Tror ni att jag grejar detta ifall de vill ha mig?

+ Roligt att få förtroendet

+ Mer betalt

+ Alltid kul att bestämma, haha

+ Bra merit

+ Stort inflytande på arbetsplatsen (kan därmed styra upp saker som man vill ändra på)

- Måste vara a jour även då man är ledig

- Inte SÅ himla mycket mer betalt

- Folk kan behandla en annorlunda eftersom man har en annan position än dom

- Besvärligt att medla i ev. konflikter etc.

Vad säger ni? Hjälp!

Blev uppmanad av Mor att uppdatera bloggen eftersom hon hade tråkigt... Och eftersom jag gärna vill glädja henne så skrider jag omedelbart till verket.

Jobbar i eftermiddag/kväll, har sen ledig helg - då kommer jag ENBART ägna mig åt min jättetrave med böcker och trevligheter som påsen med valnötter som väntar på mig i skafferiet (grekisk yoghurt med valnötter och honung är något av det godaste som finns. Kallas även Afrodites Dröm. Det ni!).

Den som stör med oviktiga och triviala saker kommer beläggas med besöks- och kontaktförbud månaden ut! (obs! skämt...)

Printat ut blanketter till Mor, diskat en hög porslin som lätt matchat Nobelmiddagens till mängd (inte till utseende dock...), berömt min man som ska veckohandla och gjort inköpslista utan att gnälla samt släpat ut de ovilliga hundarna i regnet (de ligger nu och surar under sängen, missnöjda med att tvingas ut i detta hemska väder).

Själv tycker jag om sommarregn! Kalla mig cyniker, men det finns något uppfriskande med det, luften blir sval och klar efteråt.

En bonus är studenterna förhoppningsvis håller sig i skinnet och låter bli att förpesta min hemresa ikväll, haha!

Det arbetas och står i....och det går förvånansvärt bra! Får göra svåra saker som att åka med färdtjänsten in till Slussen och gå på evenemang...inte alltid det allra lättaste. Som tur är har jag tumme med taxichafförer så det går bra, trots förvirring och missförstånd gällande uppplockningsplats och annat.

Har också fått beröm för min matlagningskunskap på jobbet. Trevligt!

Idag var dock både Ola och jag lediga, så vi tog cyklarna och for ner till biblioteket där jag lånade en jättetrave böcker (om ämnen som franska revolutionen och vingårdar samt deckare och författarbiografier, bland annat). Sen bjöd Ola på frallor, te och biskvier på Café Hörnan och vi pratade i flera timmar och tittade på sommarglada människor som promenerade förbi.

Vi har börjat med att alltid ha nyplockade blommor hemma i en vas i köksfönstret. Instant hemtrevlighet!

I helgen hade vi hundlokor och lite blandade blå blommor som jag inte vet vad de heter och nu har vi syrener. Hela lägenheten doftar syrén!

Min duktige man dammsuger och dammtorkar hela lyan just nu, medans jag bidrar med muntra tillrop för att bibehålla geisten.

Mot spisen och currygrytan!

Darrande av vrede och vanmakt över idiotiska företag och system som inte fungerar för "vanligt folk" for jag ut till mina föräldrar med hundarna.

Mor var egentligen, enligt egen utsago, rysligt jäktad men oförmögen att ta sig för något pga. oerhörd trötthet.

"Jaja, vi kan väl hjälpas åt" sa jag och tänkte att den här dagen kan väl knappast bli varken sämre eller bättre...

Så fel jag hade!

Jag fick förnyade krafter vid åsynen av en fungerande telefon, så jag tog tre djupa andetag och ringde upp Telia på nytt.

Med samlad röst med ett generöst mått av beslutsamhet talade jag om för personen på kundtjänst att jag nu funderade på ifall Telia kanske inte var rätt telefonileverantör för oss.... DET tog skruv!

På tio minuter var felet åtgärdat (märk väl att de på förmiddagen ville ha minst fyra dagar på sig...) och jag fick en ursäkt.

Ha! Det lönar sig att vara stenhård...

Nu fick både Mor och jag gränslöst med energi!

Det fejades i köket, väggar målades, det bankades in spikar i väggen och tavlor hängdes upp.

"Mamma, Rasmus har kissat".

"Var då?"

"Vid spisen."

"Säg till när jag är nära". (Mor är tämligen närsynt)

"Du står i det...."

Det städades och fram hoppade saker som varit försvunna länge, bl.a Viggos stamtavla (hurra!) och orginalrasstandarden för västgötaspets av Björn von Rosen (dubbel-hurra!).

Jag lagade mat till ett helt kompani och Far kom hem till dukat bord och två glada kvinnor. Viggo lekte med Rasmus och R var dessutom en pärla på att få klorna klippta, inte ett enda tjut. Duktigt!

Vi fick skjuts hem och Mamma och Rasmus susade sen vidare till sin valpkurs.

Så en riktig skitdag blev med ens en stor framgång!

Minns ni det här? Vintern 2006 då Ola och jag tampades med Telia då vår bostadsrättsförening envisades med att dra in bredbandstelefoni, något vi inte ville ha och sen tog det nästan 2 månader innan vi fick tillbaka vår vanliga telefon, efter timmar av telefonsamtal, hot och tandgnisslan?

Gissa vad? Det har hänt IGEN!

Japp, ungefär samma sak den här gången. I vintras bestämde sig vår styrelse för att Telias paket med bredband, tv och telefoni skulle i princip tvingas på alla medlemmar. De satsade en halv miljon på att dra in nya kablar och uttag i alla lägenheter. Jippie....

Visseligen fick vi nya kanaler (inte för att det var något fel på de gamla) och bredbandet från ett annat bolag behöll vi.

Det gnälldes ofantligt över allt detta på vår årsstämma, människor hade fått betala massor av dolda avgifter för varenda pryl och Ola och jag kändes oss ganska nöjda med att ha behållit vårt gamla bredband etc.

Tills nu! Nu är vi banne mig inte nöjda längre!

Lyfte luren imorse...hördes bara ett sus. Kollade alla sladdar etc...inget fel. Provade igen efter en stund, bara sus. Grabbade mobilen och ringde till Telia. Satt i en evighetskö - tur att man är erfaren vid det här laget och var utrustad med en bok!

Kom tillslut fram till en nolla som inte kunde svara på några frågor alls och skickade mig vidare till sin übernolla (låtsades) klicka på sin dator i en halv oändlighet...

"Jajustdet, ni är ju anslutna till bredbandstelefoni nu!" utropade denna människa glatt.

"Nej, det är vi inte alls!" protesterade jag, kallsvettig av vrede och utmattning.

"Joooo...." framhärdade individen i andra änden.

"NEEEEEJ!"

(Vid det här stadiet i konversationen tvingade jag kund(o)tjänstpersonen att ringa upp mig, nån måtta får det faktiskt vara)

Sen, efter ett evigt klickade, muttrande etc kom personen fram till att vi kanske inte alls borde vara det.....

"Ojdå, då har det skett ett misstag. Det var ju tråkigt."

Jag svarade inte ens, förmådde liksom inte..

Så, av någon anledning har Telia kopplat in oss på bredbandstelefoni, vilket naturligtvis inte fungerar eftersom vi inte har några såna saker inkopplade hos oss! I-D-I-O-T-E-R!

Detta ska nu åtgärdas och jag fick ett halvt löfte om att "i helgen" skulle det vara fixat. Åh, tack!

Så, för allmän kännedom: vi finns på våra mobiler!