En intressant iakttagelse jag gjort: människor viker ut sig totalt i kommunaltrafiken. Det pratas i mobil med hög röst och de allra mest intima saker vädras. Igår morse hörde jag en kvinna ljudligt berätta om sin mamografi...

Det känns snudd på som att råka ut för en blottare; man exponeras för något ganska otrevligt man inte bett om!

En annan sak....människor som i samma ögonblick de satt sig i bussen halar upp telefonen och ringer någon bara för att ha något att göra.

Har hört oändligt många samtal som låter såhär:

"Hej, det är jag. Vad gör du? Äh, sitter på bussen - påväg hemåt....."

Sen följer en massa snack om absolut ingenting och det framgår tydligt att personen som ringde upp egentligen inte ville något annat än att få tiden att gå.

Frågan är då om den uppringde kände samma sak? Eller råkar den stackaren ut för en tids- och energitjuv?

Obegripligt.