Det är väl knappast en hemlighet att maj månad varit minst sagt stressig. Jobb, sociala åtaganden, ett hem som behöver regelbunden uppsnyggning..

Vill börja med att tacka Stora-Syster med familj för uppvaktandet i anslutning till min födelsedag! Mysigt firande av mig och Felix som blev 13 år (denne utrustades med ett rejält fundament av punkskivor av sin moster - något ska ju grabben lära sig..). Tack!

Fick ju som bekant en cykel av familjen i present, en Electra Black Betty.

Tack alla ni som bidragit till den!

 Hojen beställdes från en firma i Dalarna som i sin tur beställde den från USA - med följd att den satt fast i Amsterdam i tre veckor. Bör jag kontrollera att ramen inte inte innehåller något "extra"?

Men så i måndags dök den äntligen upp! Mor och jag susade till busstationen där den skulle levereras med Bussgods. Lilla valpen Odetta följde med och uppförde sig exemplariskt.

I ösregn och efter en smula förvirring så la vi vantarna på ett enormt paket som kördes hem till Sandkilen.

Ivrigt bar jag ner kolossen i källaren och plockade fram....miljoner delar. Den var naturligtvis inte monterad! Fasa!

Ägnade resten av kvällen åt att svärande sortera skruvar, muttrar, mystiska metallpinnar och att montera på däck, styre m.m

Insåg raskt att jag nog skulle behöva ta hjälp av ett proffs.

Min kära pojkvän såg sin chans att få spänna musklerna och sa självsäkert att han kunde montera dit växel och handbroms.

"Go ahead" sa jag och tog tre steg bakåt för att kunna bevittna nalkande katastrof.

O gav upp efter en kvart....

Så idag tågade jag iväg med hojen till familjens husmekaniker Sivan, en underbar liten farbror som har en cykelverkstad mitt i stan. Jag var rädd att Sivan skulle rygga tillbaka och vägra befatta sig med mitt svart-rosa vidunder, men han bara skrockade och rullade in Betty i verkstaden och bad mig återkomma på måndag.

Jag håller tummarna att Betty är ready for the road då!