Som Mor redan rapporterat har jag drabbats av någon osedvanligt elak illness som däckat mig hela helgen. Har långsamt börjat vakna till liv...sträckte ut mina värkande leder, tog en lång och varm dusch samt en liten promenad med hundarna. Tvål och frisk luft gör tydligen underverk, för nu mår jag betydligt bättre.

Viggo och Uno har legat i sängen intill mig hela dagarna då jag varit sjuk. Är det inte rörande?!

Ensam hemma, O jobbar långpass och förväntas inte stappla över tröskeln förrän tidigast 22.30

Grannarna under oss bråkar högljutt (jag hör ordväxlingens varenda stavelse, i ett hus där avbsolut inget annat hörs!) och smäller i ytterdörren oavbrutet. Turas de om att demonstrativt gå ut/in?

Idioter, kan dom inte hålla klaffen istället? Hata varann på Facebook istället...vilket tydligen är det senaste sättet att föra konfliker på?

Vad skönt att man står utanför hela den där tsfären av påtvingat teknikstress...jag har mina två bloggar och e-postadress. Räcker långt..

Jaha, kanske dags att vänja magen vid lite mat igen. Blä, känner inte alls för att äta något. Det får väl bli något lättuggat som knappt märks. Gröt?