Firade en alldeles fantastiskt mysig midsommar hos Mor & Far! En fullständig orgie i färskpotatis, jordgubbar med glass, världshistoriens godaste heminlagda sill (tackar för det, fru Reis!) och allmän gemytlighet. Promenader, stillsamt umgänge med korsord och film; kan det bli bättre?

Mor hade dessutom gjort otroligt fint hemma och pyntat med dukar och blommor.

Tack för en fin helg!

Har insett att jag egentligen avskyr att bo i bostadsrättsföreningar, eller flerfamiljshus överhuvudtaget. Blä!

Kan ta min egen förening som exempel... För det första: en totalt inkompetent styrelse som inte kan ett dugg om föreningsteknik och som dessutom inte har koll på vad personer i styrelsen gör på egen hand, vilket leder till avtal med firmor utan upphandlingar, dyra projekt som tar en evighet att slutföra etc. Och vilka får betala det? Naturligtvis de boende med en härlig 5% avgiftshöjning! Inte så mycket egentligen, men det är själva grejen jag blir förbannad över - dom klantar sig, vi får betala.

 Dessutom finns det noll insyn i vad styrelsen sysslar med, dvs. inga styrelseprotokoll finns att kika i och informationen om vad ska komma att diskuteras är icke existerande. Folk ställs inför fullbordat faktum när beslut redan fattats utan chans att yttra sig osv.

Årsmötena är katastofer. Vet dom inte ens hur en omröstning går till?? Skrämmande.

Låt oss kliva ner en nivå. Hur beter sig folk, dvs. grannarna? Jodå, de allra flera är väl hyggliga. Men det finns riktiga rent ut sagt idioter som förpestar tillvaron. De flyttar runt andra personers saker i cykelrummet, rotar bland folks personliga saker (te.x post), är onaturligt nyfikna, gnälliga och saknar ofta någon som helst självinsikt.

Jag är så trött på såna människor! Grrr...

När jag besökte föräldrahemmet och gick promenader på landsbygden och såg alla dessa ljuvliga små stugor med trädgårdar och syrénbersåer kände jag mig nästan lite lurad. Det är ju så där jag ska bo!

Visst, snöskottning och elavbrott i all ära - men det tar jag så gärna i utbyte av att kunna släppa ut hundarna i trädgården och dricka mitt morgonte utan att höra grannen under skrika på sitt stackarns barn...

Så nu j-klar! Steg 1 är naturligtvis att ta körkort. Måste bara ta mig över den mentala spärren jag har som gör mig livrädd att sätta mig bakom ratten och försöka ha herraväldet över ett halvt ton stål. Det bör gå. Mina systrar lyckades ju?

Sen få tag i en billig men funktionell kärra. Det bör också gå.

Men bil och körkort blir möjligheterna oändliga....