Har just genomlevt ett av mitt livs mer vedervärdiga dagar någonsin.

Personen jag arbetar som assistent hos avled hastigt och (o)lustigt under natten. Visseligen stillsamt men ändå... Hemsjukvården var också där, vi var 5 personer i lägenheten. Jaha, vad gör man? Kollegor och assistansbolaget måste informeras...det blev ett ringande och ett pratande. Situationen kändes helt absurd. Mitt i allt måste man ta itu med sina egna känslor och upplevelser av händelsen!

Och vad händer med mitt jobb? Tusen tankar i huvudet...

Assistansbolaget ringde mig sedan på förmiddagen och undrade om jag var intresserad av ett jobb i Täby hos en kvinna. Visst! Kunde jag kanske ta mig dit och träffa henne idag? Öh, visst...

Så det var bara att ordna till anletsdragen och ta en sväng ut i norra förorterna.

Denna kvinna var synneligen trevlig och jag kände att här kunde jag definitivt tänka mig att arbeta.

For hemåt, bara för att i samma sekund jag satte foten på Norrtäljemarken återigen bli uppringd av assistansbolaget som frågade om jag kunde komma in och skriva på avvikelserapporten och lite annat.

Ok, bara att bita ihop och göra det. Tog med mig Texas in och överräckte honom till hans tacksamma och solbrända matte (lika bra att få allt gjort medans jag ändå höll på...).

Susade upp på kontoret, gjorde det jag skulle och får sen äntligen hemåt igen.

3 vändor till Stockholm på 12 timmar; inte illa!

Har inte sovit på 1 1/2 dygn, har bara ätit en banan idag....

Mår sådär, känner mig liksom urlakad och tom. Lite skör.

Har betalat alla räkningar och lite annat, ska få i mig mat och sen SOVA....