Som den snälla och godhjärtade person jag (faktiskt) är erbjöd jag mig igår att gå till Elgiganten och köpa en kabel som Ola behövde. Det ångrade jag när jag drog upp persiennerna imorse...

Men ett löfte är något (hyfsat) heligt så jag begav mig ut på förmiddagen. Promenaden upp till butiken tog ungefär dubbelt så lång tid som vanligt. När jag närmade mig noterade jag att det var djupa och breda snövallar runt hela parkeringen, som i sin tur var i princip tom. "Aha, det finns ingen plogad väg in... Då forcerar jag den här vallen!"

Så jag klev alltså rätt ut i en vall...och sjönk ner till midjan!

Jaha, vad gör man? För att undvika förödmjukelse (vilket det ifs. redan var för sent för...) så fortsätter man att gå, målmedvetet och utan att röra en min.

Det ska framstå som om detta var exakt vad som förväntades inträffa och att man är totalt oberörd.

Jag lyckades hjälpligt med detta.

Nåväl, fick tag i kabeleländet och klev ut på den snötäckta parkeringen (kände mig som Maro Polo som efter 5 års elände nått Kina men sen inser att han måste göra samma j-vla resa hemåt igen...)

Upptäckte då att det faktiskt fanns ett upplogat hål i snövallen som jag inte såg tidigare. This could only happen to me!

Det kräksnöade och blåste nu mer än någonsin. Då uppenbarar sig vår granne Lennart, en trevlig pensionär som är förtjust i mina hundar.

- Inte ska du gå hem i det här? frågade han och såg bekymrad ut.

- Jo, det var tanken, svarade jag.

- Inte då, hoppa in i bilen så kör jag hem dig. Ska bara köpa kattmat och värmeljus på ÖB först, har du tid att vänta?

( Reflektion: ja, vad mer än kattmat och värmeljus kan man egentligen behöva i snöovädret? Lennart har råkoll på grejerna.)

Så jag fick sitta i hans uppvärmda och sköna bil, blev körd hem till porten och vi hade riktigt trevligt. Lennart delade med sig av sin filosofi ("är man artig och tacksam så blir livet väldans mycket lättare") och ondgjorde sig över att de plockat bort brevlådan vid Volvo. Vi tycker med andra ord lika om mycket...

Vilken tur att man har såna bussiga grannar!

Nu ska jag förkovra mig med en tjock bok och glädjas över att mänskligheten trots allt inte är helt bortom all räddning.