Som den snälla och godhjärtade person jag (faktiskt) är erbjöd jag mig igår att gå till Elgiganten och köpa en kabel som Ola behövde. Det ångrade jag när jag drog upp persiennerna imorse...

Men ett löfte är något (hyfsat) heligt så jag begav mig ut på förmiddagen. Promenaden upp till butiken tog ungefär dubbelt så lång tid som vanligt. När jag närmade mig noterade jag att det var djupa och breda snövallar runt hela parkeringen, som i sin tur var i princip tom. "Aha, det finns ingen plogad väg in... Då forcerar jag den här vallen!"

Så jag klev alltså rätt ut i en vall...och sjönk ner till midjan!

Jaha, vad gör man? För att undvika förödmjukelse (vilket det ifs. redan var för sent för...) så fortsätter man att gå, målmedvetet och utan att röra en min.

Det ska framstå som om detta var exakt vad som förväntades inträffa och att man är totalt oberörd.

Jag lyckades hjälpligt med detta.

Nåväl, fick tag i kabeleländet och klev ut på den snötäckta parkeringen (kände mig som Maro Polo som efter 5 års elände nått Kina men sen inser att han måste göra samma j-vla resa hemåt igen...)

Upptäckte då att det faktiskt fanns ett upplogat hål i snövallen som jag inte såg tidigare. This could only happen to me!

Det kräksnöade och blåste nu mer än någonsin. Då uppenbarar sig vår granne Lennart, en trevlig pensionär som är förtjust i mina hundar.

- Inte ska du gå hem i det här? frågade han och såg bekymrad ut.

- Jo, det var tanken, svarade jag.

- Inte då, hoppa in i bilen så kör jag hem dig. Ska bara köpa kattmat och värmeljus på ÖB först, har du tid att vänta?

( Reflektion: ja, vad mer än kattmat och värmeljus kan man egentligen behöva i snöovädret? Lennart har råkoll på grejerna.)

Så jag fick sitta i hans uppvärmda och sköna bil, blev körd hem till porten och vi hade riktigt trevligt. Lennart delade med sig av sin filosofi ("är man artig och tacksam så blir livet väldans mycket lättare") och ondgjorde sig över att de plockat bort brevlådan vid Volvo. Vi tycker med andra ord lika om mycket...

Vilken tur att man har såna bussiga grannar!

Nu ska jag förkovra mig med en tjock bok och glädjas över att mänskligheten trots allt inte är helt bortom all räddning.

 

mor

28 januari 2010 17:05

Tack för detta självupplevda )och underhållande!) vardagstrauma!

Vafrör händer alltid sådant oss?

Kram/Mamma

 

Helene

29 januari 2010 19:48

Underbart inlägg, det lyste upp min kväll. OBS, jag skrattar med dig inte åt dig. Igenkänningshumor när den är som bäst.

Hoppas du mår lite bättre!

kram / Helene

 

Nilla

31 januari 2010 19:11

Hi hi du är rolig du!!

Hoppas att du följer med Mor din till Göteborg, för jag tror att vi tre skulle få riktigt kul ihop över en pava vin eller två!!

Kram

Ps Vård yrket kan vara jobbigt i bland, men utan oss som orkar det jobbiga skulle världen rasa ihop Ds

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilka underbara dagar vi haft i Spanien....! Vi har ätit en miljon oliver, latat oss vid poolen, snurrat i medeltidsgränder kl. 03 och dansat, badat i en toksalt Medelhavet, mumsat världens godaste mat, träffat sanslösa karaktärer, druckit 2-eurosv...

    Hej och voff från Roslagen!

Om 48 timmar åker O och jag på gemensam semester till Spanien! Första destination är Sevilla, sen tåg till Valencia på östkusten. Förväntningarna är höga, vi blev ju störtförälskade i Spanien under vår helg i Barcelona.... Det är 30 grader i Sevi...

  Idag fyller jag 33 år! Firade igår en smula med glada kamrater i Stockholms 1:a majtåg och har jag tur fortsätter firandet idag.. Ha en fin dag, alla vänner! ...

Jobbar som en dåre, försöker emellanåt vara trevlig mot min omgivning, borde boka trimtid till Viggo (han liknar mer och mer en övervintrad hippie vilket han själv inte verkar ha ett dugg emot) samt vaccinera pyret - men det har inte hunnits med. Sna...