Ja jisses, här har det gått undan...

For upp i gryningen och försvann till jobbet. Slutade efter lunch och for hemåt i en rasande fart då jag hade planerat ett besök på det nyöppnade hundkafét i Norrtälje och skriva ett reportage om det till Hundsports nya bilaga Stockholmshundar som jag fått äran att skriva åt. Texten skulle dessutom vara inne idag hade jag fått veta igår..

Väl hemma upptäckte jag att Uno hade haft ont i magen....vilket märktes...överallt..

Torkade upp i milt vredesmod, nu stressad bortom allt förstånd. Tog med mig hundarna, reportageblock, penna samt kamera och rusade bort till kafét - som var stängt på måndagar!

Vad gör man? Faller ner på knä och skriker ut sig frustration? Sliter av sig håret?

Förvisso lockande alternativ, men inte speciellt konstruktiva.

Så jag lommade hem, fick av Mor hjälp med faktauppgifter (jag kunde bidra med egna intryck eftersom jag totalt skamlöst glott in genom fönstren på fiket och sonderat terrängen noga).

Sen skrevs det i rasande fart! Artikel klar, Mor korrekturläste och sen -svisch iväg!

För övrigt noterar jag att Ola och jag har olika syn på vad som är "ivägen".

Ola ställer te.x gärna tvättkorgen mitt i hallen viket gör mig vansinnig, medans jag inte alls förstår varför han får ett sammanbrott när mina strumpbyxor fastnar i hans mun när de hänger på tork i köksfönstret...jag menar, han behöver väl inte ha öppen mun när han sitter där?

"Åh, har du ställt stereon i köket? Så praktiskt, älskling!"

Nu ska jag iväg och träna och sen äta middag hemma hos en kompis som nyligen kläckt ur sig en knodd - spännande!