Ola, kvarterets spänstigaste brevbärare, försvann i gryningen för att fullborda sin plikt som Samhällets Stöttepelare.

Undertecknads hurtighet fann inga gränser så jag begav mig iväg på en långpromenad runt elljusspåret. Ångrade mig halvvägs, det var skitkallt ute... men varket mitt samvete eller pliktkänsla tillät mig att vända. Har man börjat får man avsluta!

 Hemma väntade en lägenhet i fullständig kaos. Inga ursäkter i form av helgjobb fanns heller. Face the fact; jag var tvungen att städa.

Ringde till Mor och gnällde.

Ingen respons, hon befann sig i samma desperata tillstånd.

Enades om att med djärva steg och (i andan) klut på huvudet närma oss våra respektive skräpiga hem och höras av efter avslutat projekt.

Började patetiskt städa i marsvinens burar. Fortsatte med badning av två ovilliga råttor som hellre ville ligga i sin snarkofag (ett gammalt fågelbad) och grisa. Klippte 131 marsvinklor.

Dammsög, svabbade golven, bytte sängkläder, rensate ur garderoben...i takt med nya arbetsuppgifter steg energin. Hurra!

Sen slog det mig.....röret under handfatet.....det rinner trögt....skiten måste rensas.....neeeeeeeej!

Utrustade mig med tjocka diskhandskar (givetsvis svarta med döskallar på, något för dig Marina?) och en lång smal borste.

Kände mig sig Julie Adams i filmen "Creature From The Black Lagoon" från 1954 när hon ska närma sig den mörka träsklagunen för första gången. Man vet att något riktigt otäckt döljer sig där men inte exakt vad..

Jag ska bespara Er detaljerna, men var glada att ni inte var där!

MEN..nu rinner det undan + jag känner mig otroligt listig som lyckades mecka ihop rören igen SAMT komma ihåg packningen! Det ni....

Nu är det helg! Skål!