Efter att ha missat bussen hem och fått stå och frysa i Rimbo en halvtimme (ett öde jag inte ens önskar min värsta ovän) i väntan på nästa kunde jag äntligen bege mig hemåt.

Mötte där upp Far som kom med spånsäck och morötter donerade av Mor.

Kaspersson, självutnämnd talesman för marsvinen och väldigt kritisk, inspekterade rovorna och konstaterade att "de såg inte lika ekliga ut som den mögliga förra veckan" men att mamma "ännu inte förtjänat någon stjärna i marsvinens Guide Michelin".

Kaspersson ser för övrigt otroligt rolig ut med ett öra som står rätt ut och det andra rakt upp. På så sätt har han råkoll åt alla håll....

 Försökte övertala Ola att få rycka bort en strå från hans axel. Han försvarade sig bokstavligen för livet. Vad är det med dessa sjåpiga män som inte litar på oss kvinnor när vi kommer med våra välmenande pincetter?

Erbjöd en hundring för nöjet att rycka stået, men han vägrade.

Som hämnd fläker jag härmed ut det på bloggen istället, mo-ha-haa....