Vi vadar i svett, trots ivrigt duschande och alla fönster och balkongdörr öppna. Man är ofräsch, har nedsatt mental förmåga då hjärnan kokar, inga kläder är svala nog och man vill helst ha en isblåsa på huvudet.

Att sitta en timme på bussen till jobbet är vedervärdigt, karlar med bar överkropp som ogenerat gnider sin svettiga lekamen mot sina medpassagerare, luftkonditioneringen är ibland ur funktion och jag är ständigt på gränsen till nervsammanbrott.

Hundarna lever numera på balkongen under vårt lilla bord, på plastmattan är det tydligen svalare och jag har satt ut en stor vattenskål som jag ibland slänger isbitar i.

Ingen mat är man heller sugen på! Efter 20.00 är det lagom att äta middag, därförinnan är det typ yoghurt och frukt som gäller. Ingen mat känns lockande... Ola föreslog lasagne. Jag tittade på honom med en min som förmodligen speglade min häpnad.

Grillat fungerar kvällstid, men vem orkar släpa fram klotgrillen och kånka ner till gården i den här värmen?

Kallskuret och grönsaker med keso är min melodi för tillfället.

Vilken gnällspik jag är....jag älskar sommarklimat och allt vad det innebär, men nog måste det vara fler än jag som känner sig kladdig och urlakad?