Sitter på jobbet och det är otroligt lugnt, känner mig i princip överflödig.

En ganska trevlig känsla att få betalt för att känna...!

Det går ingen nöd på mig, dricker kaffe och nätsurfar lite medans min "patient" ser på film och sköter sig själv. En ganska mysig, halvregning söndag.

Om ett par timmar är det tänkt att Ola ska svänga in på parkeringen här nedanför. Jag har hört (obehagligt) lite från herrn sen jag for imorse...

Väljer att tolka det positivt, att läget är under kontroll.

Sänder en tacksam tanke till väderguden som har kontroll över Stora Kranen och haft godheten att dra åt spaken ikväll. Hoppas inte packningen läcker (och då syftar jag på både kranen och bilen!)...

Bilen ja...det är inte en Rolls-Royce vi ska köra till Kopparberg. En 15 år gammal Opel med automatväxel och som 1) inte går att tanka fullt 2) ibland blinkar röd varningslampa gällande nånting..."ingen fara, det har den gjort i flera år!" kommenterade ägaren glatt medan Ola bleknade) och 3) har diverse rostskador utvändigt.

Ola, som inte den mest frekvente bilföraren, tyckte att en provtur var på sin plats. Så vi packade in oss och hundarna och for iväg. Det ösregnade! Ola svor tyst, hatade situationen och antydde att det blir långfärdsbuss nästa gång vi blir bjudna till Danne och Petra...

Att planlöst köra runt är värdelöst så mot bättre vetande ringde jag Mor...

"Hej Mamma, vi kör bil!"

"Kom inte hit!"

"Bara komma och säga hej...? Öppnar du grinden?"

"Kanske!"

Så mot Ro-Bro for vi. Jag, som fungerat som kartläsare under tusentals mil med Mor, intruerade Ola i värdvägen så pedagogiskt jag kunde:

"Om 500 meter kommer en vänsterkurva... sakta ner i backen, vi ska svänga höger strax".

O verkade att jag skötte uppgiften bra, för de rynkade ögonbrynen höjdes en aning och han blev något mer pratsam ju närmare målet vi kom.

Nästa utmaning var att trixa in på vår gård, en djungel av grönska och smala ingångar, men Ola rattade med bravur.

Efter ett hastigt hejande (Mor såg något gladare ut än vad hon låtit tidigare, haha), rastande av hundar och inspektion av kärran, får vi hemåt igen.

Ola backade, vände, lyckades ta oss levande ut från gården trots begränsad syn (syrenbuskar) och läbbiga långtradare som dånade förbi.

Så här sitter jag nu och väntar på att klockan ska slå 18 och jag kan gå ut och spana efter min man!

Sen drar vi västerut! Tillbaka till tisdag kväll/onsdag förmiddag!

Kopparberg ska få sol imorgon, tjoho!