Så kom då äntligen Ola och fiskade upp mig i Täby (efter att först ha missat avfarten och hamnat i ett grustag i Mörby...). Allt hade gått strålande, hundarna var snälla och all packning noga instuvad i bilen.

Jag hade förväntat mig ett nervvrak som kramade ratten med vitnande knogar, men chauffören påvisade ett osedvanligt gott humör och ville to.m lyssna på blandband under bilturen (ett mycket gott tecken!).

I lätt duggregn for vi ut ur stan, snokade upp E18 och mot V'ästerås. Efter tankning och bensträckning vid min och Mors stammis-Statoilmack utanför Enköping, lyckades vi såsmåningom hitta 66:an och därefter gick allt som på räls!

Vädret varierade mellan spöregn och solsken. Vi for mil efter mil på smala, slingrande vägar omgivna av mer och mer skog..det blev glesare och glesare mellan mötande bilar..

Tillsist kom vi fram till avfarten mot Kopparberg där vi ringde värdfolket och fick de sista instruktionerna mot stugan. In på en smal skogsväg, sen in på en ännu smalare, röd brevlåda...där var det!

Paradiset på jorden!

Ett urgulligt ställe, ett större vitt hus och en liten röd stuga samt lada/garage, diverse olika uteplatser m.m Totalt avskilt (400 meter till närmaste granne), skog på tre sidor samt hög häck på den fjärde. Regntunnor att tvaga sig i med hjälp av skopa (en underbar sak att göra tidigt en solig morgon medans fåglarna kvittrar och världen vaknar), utedass och fladdermöss på vinden.

Värparet Petra och Danne samt Petras syster Fia mottog oss med öppna armar, mackor och öl. Konversation utbröt, hundarna for lyckligt omkring på jättetomten och tyckte att det här var ju toppen!

När resandet började ta ut sin rätt kröp vi till sängs i en otroligt skön bäddsoffa i en gulligt litet blommigt rum med öppen spis som Danne eldat i för att värma upp rummet eftersom det regnat hela kvällen. Urmysigt!

Morgonen därpå, under en enorm brakfrukost värdig min svärmors, konstaterade vi att det fortfarande regnade en del, så vi beslöt oss för att åka på loppisrunda!

Bergslagen är fullproppad med loppisar vid i princip varenda avtagsväg, så vi hann besöka en ansenlig mängd. Jag och de andra flickorna frossade i glas, filmisar, söta porslinsfigurer, små teakbord och böcker för en spottstyver. Priserna ligger långt under motsvarande i Stockholmsområdet - te.x köpte Petra en hel uppsättning dricksglas från 60-talet för 4:- styck...

Vi stannade i den bedårande staden Nora och åt lunch och for sen till Grythyttan som till vår besvikelse var stängt. Danne envisades dock med att vi skulle se Måltidens Hus, som var en fruktansvärt ful byggnad som vi hastigt lämnade...

Sen hemåt, handlade på Kopparbergs lokala lågprisvaruhus Lådan (ja, det är dess namn) och drog igång en sanslös middag. Grillad fläskkarré med hemmagjord marinad, grillade majskolvar med smör och havssalt, italiensk mozzarellasallad, färskpotatis som vi grävde upp en timme innan den serverades och en miljon delikata tillbehör.

Männen skötte grillen med stort allvar, bevakade kolen som om det vore fråga om knappen för ett atomkrig och Danne förvisade sin elektriska grilltermometer som han bar i ett bälte runt midjan....

Vi åt under andakt, det kan ha varit det absolut godaste jag någonsin ätit.

Ost och kex samt en försvarlig mängd rosé efteråt.

Det gjorde inte så himla mycket att det regnade.....

...för morgonen därpå sken solen!

Vi åt frukost utomhus och for sen till den lilla sandstranden vid sjön där i princip ingen annan badar. Ola och jag simmade över sjön och tillbaka (ungefär en kilometer sammanlagt), vi badade, latade oss i solen, Viggo badade också samt bevisade att han kunde simma! 

Efter en hel dag i lättjans tecken såg vi ingen anledning till ändra på den saken.

Kräftskiva utbröt!

Detaljer överflödiga... men roligt hade vi! Hundarna mumsade köttbullar och Ola samt Danne satte igång med getingutrotning vid 22-tiden.. D iförd skyddsutrustning samt fogskum...

Stupade i säng vid 02.

På onsdagens förmiddag konstaterades att den bil vi kört upp var i ganska beklagligt skick, vilket inte kom som någon överraskning. Dock visade det sig att även värdparets egen bil fått vissa hälsoproblem. Hur sjutton skulle vår hemfärd lösa sig?

En idé var att ta tåget till Stockholm från Västerås, en fullt genomförbar men lite omständig procedur.

Mor konsulterades.

"Jag hämtar er utanför Västerås!" utropade den hjältemodiga och snälla människan.

"Tack och hurra!" utropade jag och Ola (samt förmodligen värdfolket..).

Mor var tämligen lättmutad, bensin och en Statoilhamburgare var vad som krävdes.

Danne körde oss till Hummelsta där vi mötte upp vår räddare. Godishuset besöktes (Danne kom ut med en kappsäck snask).

Lilla valpen Rasmus (som är stor som en jämthund) var med och tyckte det hela var oerhört spännande!

Uno fick sitta i bak med all packning och irrade runt en stund till min förfäran:

"Uno, sabbar du min antika VeckoRevyn från 1951 vrider jag öronen av dig....!"

Hemresan gick smidigt och väl hemma somnade både vi och hundarna utmattade men väldigt, väldigt nöjda....

Kort sagt, vi hade ett par underbara dagar och vi tackar våra vänner samt Mor som gjorde detta möjligt!