Ska strax kila till jobbet. Det är ganska skönt att jobba på nätterna, man får ett annat perspektiv på tillvaron och det brukar som regel vara ganska lugnt (läs: man hinner med lätthet läsa minst en Charles Bukowski-roman under ett pass).Höade marsvinen iförd röda högklackade skor!Nej, jag har inte förvandlats till Elizabeth Taylor. För ett par månader sen köpte jag ett par ljuvliga 40-talsskor med klack och t-slejf nere på Röda Korsets affär för 50:-.De passar precis men jag har aldrig lyckats lära mig att gå ordentlig i klackar. Men de är pärlorna är alldeles för söta för att bara ligga i en kartong så nu ska jag lära mig!Bästa sättet är learning by doing. Så hela kvällen har jag haft skorna på mig (kände mig som Christer Lindarw..nej, Lasse Flinkman on drugs)och till min stora förvåning inte snubblat eller brutit benet.Kanske det döljer sig en Dorothy* i mig också?"Wear those ruby slippers and walk down the yellow brick road.."*"Wizard of OZ"

Ni som har jobb, hur gör man för att skaffa sig ett?När jag pratar om jobb menar jag fasta jobb, "tillvidareanställning" som det kallas numera.Visst, tillvaron som timanställd ÄR spännande och utmanande MEN...faktum kvarstår: tryggheten är minimal.Mellan arbetspassen sitter jag och skickar ut jobbansökningar likt löpande bandet i "Tomtens verkstad" på julafton. La-lala-la..lalala..Det verkar finnas vissa kriterier som ständigt återkommer:1) Körkort. (Har inget, alltså går ungefär 50% av de jobb jag är kvalificerad för bort).2) Vårdutbildning. (Är nästintill vårdbiträde, men när och hur ska jag kunna läsa in resterande kurser?)Just nu är frustrationen skyhög. Under min tillvaro som kommunalanställ inom socialförvaltningen har jag upptäckt att det finns massor av människor som inte borde jobba där. De hatar sitt jobb och gör inget för att dölja det, de är hemma för vård av barn typ varannan dag, maskar, gnäller, tjatar om allt - kort sagt: de gör ett dåligt jobb. Men har man fast tjänst inom kommunen är det i princip omöjligt att bli av med den...du verkar kunna bete dig hur som helst. Det som på sin höjd kan hända är att du blir omplacerad, dvs. man flyttar bara runt problemen.Så här är jag! Ge mig ett jobb så ska jag döpa min förstfödde efter er!En intelligen, social och kompetent person i övre 20-årsåldern som inte är rädd för att köra ner händerna i skiten (bokstavligen), löser problem och tar tag i realiteter.Lagar fantastiskt gott kaffe, har dåliga kräkreflexer, är fyskiskt stark och en hejare på att lösa Melodikrysset.Är världsmästare på att sortera journaler, dela medicin i dosetter samt att ringa och härja med Färdtjänsten.

Vad konstigt det är ibland..Det kan vara ganska stilla på jobbfronten, lite ströpass då och då men så - PANG- så väller det in pass och timmar.På onsdag ska jag te.x jobba ett dygn i sträck. Galet.Lilla vita råttan Päron som för någon månad sen var i ganska dålig form mår nu fint. Skönt!Han sitter och ser nöjd ut med fin blank päls och en ganska tjock vit mage och äter kyckling. Det finns inget så sött som råttor när dom äter; de sitter på baktassarna och håller maten med händerna. Ja, jag är av den bestämda uppfattningen att råttor har händer!Dagen ska ägnas åt uppryckning av hemmet, serva en trevlig marsvinsköpare med medicin, steka pannkakor och gå en lång promenad med Uno. Off we go!