Åh vad det är hemskt att läsa igenom gamla inlägg och "uptäka at man stavar såm en krata...." i ivern över att få texten klar.

Alla som känner mig vet att jag sätter stor stolthet i att stava korrekt, men snabba fingrar och trött hjärna är inte alltid den bästa kombinationen.

Tur att det finns efterredigering!

Just hemkommen från ett 14-timmarspass. Ode for the joy of social omsorg.

Få saker verkar vid första anblicken fungera men med hjälp av lika delar tjurskallighet, list och djärvhet (som mest beror på ungdomligt oförstånd) lyckas jag med de flesta problem jag ställs inför.

Och vilken tur att min rara familj väntar på mig när jag kommer instapplande:

Ola med middagen färdig (vidbränd falukorv), en glad hund (som fisit hela dagen, Lützen-dimma  är ingenting jämfört med detta) och ett välstädat hem (om man bortser från O's kalsonger som pryder elementet i hallen).

Och föresten, tack till alla som orkar läsa mina anteckningar om mitt ganska triviala liv! Alla kommentarer uppskattas oerhört.