Ingenting gör mig så lycklig som röda lappar i matbutiken: 30% rabatt på fläskilé, halva priset på tonfisk, potatisen kostar 20 öre kilot....en dedikerad husmors dröm.

Jag rabattklistermärkenas motsvarighet till Pavlos hundar!

Tanken på att det 20 mil härifrån finns en symaskin som väntar på att bli hämtad av moi är tärande: NÄR ska jag hinna göra det?

Måste bege mig till Sundbybergs och den fantastiska textilbutiken också...

Vår sovhörna är en katastrof (vi alltså bor i en etta på 39 kvm), ingenting matchar. Madrassöverdragen är grönt respektive vitt, man ser de fula förvaringslådorna på hjul under sängarna och våra lakan är alltid skrynkliga eftersom vi måste klättra över sängarna för att ta oss in i filmskåpet som är en inbyggd garderob.

Lösning: sy ett stort överkast som döljer allting.

Överväger ett svart med leopardkanter, det kan bli snyggt och hyfsat enhetligt med resten av rummet.

Skulle vilja köpa en vikskärm också för av avgränsa sovhörnan från själva vardagsrummet, ska spana på IKEA.

Herregud, det här går nog till historien som det tristaste blogginlägget någonsin!

Men ärligt talat finns det inte speciellt mycket att rapportera. Det spöregnar och åskar här, Uno ligger och grisar med husse i sängen (det kryper i mina knän när jag ser hur den skrynklas mer och mer..).

It's dead boring och jag vill helst stanna inne med en tjock bok och joina sänggrisandet.

Men plikten kallar....mot kolgruvan!