Vårtecken - små fåglar kvittrar utanför vårt köksfönster!

Hoppas det inte blir kallt igen så de små fryser..

Ola har försvunnit in till El Stockholmo för att titta på utställningen om Andy Warhol. (För att återställa balansen sen Rambofilmen i fredags..?)

Själv passar jag då på att städa, byta i marsvinsburar och göra rent ugnen. Härligt att ha lyan för sig själv!

Håller på att sy en handväska som jag ritat mönster till på egen hand. Blir den någolunda ok kommer det en bild på bloggen såsmåningom.

Blev vansinnig på ICA då jag upptäckte att de försökte ta betalt för ekologiska morötter trots att jag köpte vanliga. Lyckades skrämma till mig halva priset på morötterna + en värdecheck på 25 spänn eftersom de lagt in fel prisuppgifter i streckkodssystemet. Ha!

Känner en nästintill pervers tillfredsställelse när jag lyckas med sånt..

"Man vill ju inte se överklädd ut när man går till grosshandlaren"

Uno har numera kritvita tänder (och inte längre andedräkten från Helvetet....). Veterinär Karl-Petter gjorde ett toppenjobb.

Uno har varit lite öm i tandköttet och fått äta banan, kokt köttfärs och ris ett tag men igår när husse hällde kycklingspad över hans pellets kunde U inte längre motstå...

Har idag hunnit träna, tvättat en ofantlig mängd kläder, rotat fram marsvinet Gasolin som i ett obevakat ögonblick försvann in under soffan (Ola bleknade och ställde sig framför filmhyllan för att parera eventuella angrepp) och konstaterat att vädret är både värdelöst och opraktiskt (hallen ser ut som ett slagfält av lera och sand).

Gårdagen spenderades tillsammans med systersonen Felix.

En ständig källa till glädje! Flera promenader med Uno och Ola och mys i soffan tittandes på "Det Våras För Frankenstein" (indoktrineringen har börjat..). Kunde inte F stanna på middag? De ömma föräldrarna uppringdes. inga problem!

Så det slutande med revbensspjäll framför tv:n där vi tittade på tatueringsprogram och hade ofantligt roligt.

Idag ska Uno åka till veterinären och ta bort sin tandsten. Husse ska med som moraliskt stöd. På hemvägen ska vi förhoppningsvis hälsa på Unos flickvän Topsy och dottern Emelie.

Rapport följer!

Imorse var jag på ett själsdödande personalmöte som i princip fick mig att tappa tron på mänskligheten. Tur att alla möbler var fastskruvade i golvet..

Åkte i vredesmod tillbaka till Norrtälje där jag mötte upp Mor och botaniserade bland butikerna för att hinna en schysst outfit till någon flådig tillställning på Grand som hon lurat någon stackare att bjuda in henne till.

I trevligt sällskap och en klarblå himmel med vårsol kan man inte annat än bli på gott humör! Mor köpte en lila prickig sidenscarvs till mig och jag bjöd henne på lunch på vårt favorithak vid badhuset (alla män i personalen vill gifta sig med oss; de skiner upp när vi kommer infarandes och servar oss med allt vi kan tänkas vilja ha + ställer fram små chokladpuddingar till efterrätt..)

Fick skjuts hem till Sandkilen där O och U väntade. O meddelade att han skulle in till Stockholm och begå kulturgärningar med sin bästa kompis (dvs. se "Rambo 4" på bio och dricka öl på Kvarnen).

Hurra! En ensamkväll hemma!

Dammsög lägenheten i ren glädje och planerade vad kvällen ska firas med.

Det blir nog en tur upp till Flygfyren för att inhandla ett paket av världens godaste glass... Ben & Jerry's.

En något dyr men absolut underbar kvalitetsglass som finns i helt osannolika smaker. Eller vad sägs som te.x "Chocolate Fudge Brownie", "Dublin Mudslide" (med irish cream och kolasås), "Vanilla Toffee Crunch" eller min favorit "Cookie Dough", vanlijglass med kakdeg och chokladbitar....

Alla smaker har STORA bitar choklad eller nötter i sig. Ljuvligt!

Kära läsare,

om någon av er befann er på ovanstående plats ikväll hade ni fått beskåda något som hade fått er att skratta i paroxysmer.

Picture this: Your Truly, iklädd klänning, jacka och tofflor (!).

Bokstavligen vinglades på en gnisslande cykel med slapp kedja och trasigt framlyse.

Med fem fullproppade matkassar ( två i korgarna och tre på styret), på gränsen att spricka.

En 3-kilos hundmatspåse som mosade min högra knäskål vid varje jämrande tramptag.

En äggkartong som balanserade på kanten av påsen.

Kolsvart utomhus.

En timme tidigare utspelade sig följande scenario hemma:

Ingrid: Javisst ja, vi måste handla idag.

Ola: Aha...jag har skitmycket att göra men jag hinner nog med det.

Ingrid (med ambition att vara hjälte samt självständig kvinna): Jamen JAG kan handla SJÄLV..INGA problem!

Ola (som känner mig...): Är det säkert? Det kanske blir tungt...

Ingrid: Nej då! Det är lugnt!

Ola: Ok...fint..

Så jag cyklar alltså iväg till Willys, allt är frid o fröjd.

Dock inser jag att jag fått skavsår av skorna. Har dock mina tofflor som jag i  vanliga fall använder på jobbet i väskan och byter ogenerat skor i höjd med mjölkdisken.

Lassar vagnen full med diverse mer eller mindre nödvändigheter, gläds åt min fiffighet och hur billigt det blir. Lassar ombord alla kassar på cykeln.

Ok, det ser lite trångt ut. Var jag ska få plats? Drar in magen och balanserar upp på fordonet. Hur i h-lvete ska jag kunna trampa nu?

Knäna slår i kassarna, hela ekipaget väger lika mycket som Titanic.

Tar sats och......brak! Kedjan muppar sig och hänger slak som....nåväl, ni förstår vad jag menar.

Därför utspelar sig alltså farsen jag beskrivit ovan....

Väl framme vid porten (en resa som tog tre gånger så lång tid än vanligt) ringer jag upp till O för att vädja om bärhjälp. Inget svar.

Eftersom jag varit med förr finns det endast två alternativ: O sitter på muggen eller har hörlurar på sig.

Släpar sammabitet upp kassarna.

Vägrar laga mat.

Det blir gröt till middag.

Efter att ha missat bussen hem och fått stå och frysa i Rimbo en halvtimme (ett öde jag inte ens önskar min värsta ovän) i väntan på nästa kunde jag äntligen bege mig hemåt.

Mötte där upp Far som kom med spånsäck och morötter donerade av Mor.

Kaspersson, självutnämnd talesman för marsvinen och väldigt kritisk, inspekterade rovorna och konstaterade att "de såg inte lika ekliga ut som den mögliga förra veckan" men att mamma "ännu inte förtjänat någon stjärna i marsvinens Guide Michelin".

Kaspersson ser för övrigt otroligt rolig ut med ett öra som står rätt ut och det andra rakt upp. På så sätt har han råkoll åt alla håll....

 Försökte övertala Ola att få rycka bort en strå från hans axel. Han försvarade sig bokstavligen för livet. Vad är det med dessa sjåpiga män som inte litar på oss kvinnor när vi kommer med våra välmenande pincetter?

Erbjöd en hundring för nöjet att rycka stået, men han vägrade.

Som hämnd fläker jag härmed ut det på bloggen istället, mo-ha-haa....

Ytterligare en underbar dag!

Solen skiner, det är vindstilla och en gnistrande snötäcke på marken.

Efter att ha så sakteliga återhämtat oss från helgens förlustelser i Nynäs (päronkonjak, kycklinggryta, chokladmousse - behöver jag säga mer? Ett gastronomiskt sjöslag av sällan skådat slag..) gav vi oss nu på morgonen ut på långpromenad med Uno. Var ute i drygt 2 timmar och tog oss ända bort till Grind på upptäcktsfärd.

Och en glädjande nyhet från Italien där man nu kan dömas till böter om man offentlig kliar sig i skrevet.

"Vidröring och kliande under bältet riskerar att orsaka pinsamhet äckel och avsmak hos dom flesta" står det i domen mot en man som nyligen dömdes till 200 euro i böter.

Äntligen!!