Obs! Vissa detaljer är ändrade för att garantera anonymitet hos inblandade (fastän de inte förtjänar det)...

Har just kommit hemraglande från mitt arbeit, 14 timmar på något som förtillfället kan liknas vid ett dårhus.

Jag är enda ordinarie personal på plats och en vikarie ringer en timme innan personen ifråga ska börja jobba och säger "Jag kan inte komma, min sambo vägrar vakta barnen.."

Så nära att mörda någon har jag aldrig varit. Jag lovar.

 Behärskade mig och sa "Vad tråkigt" och hänvisade till enhetschefen.

Jag har gnisslat tänder, baxat med en golvlift som fastnat i pausläge, tjatat på hemsjukvården, tillverkat och stekt 25 pannbiffar, ringt runt efter vikarier, blivit matad med vindruvor av empatisk nattpersonal, känt min pannas pulsåder dunka, svettats kopiösa mängder, grävt i en rabatt full av kattskit, lagat en laddare till en elrullstol, svarat 10 000 gånger i telefonen, snavat över en trasig tröskel, lagat den jävla tröskeln + en miljon andra triviala uppgifter som hör till mitt jobb.

Nu ska jag göra en Arne Anka (dvs. hälla upp en jättepilsner) och jag avslutar dagens inlägg med en citat av nämda anka:

 Den som kan vara glad i dagens läge är en fiende till allt vad intelligens heter.