Varför ska jag alltid ge mig i kast med riktiga idiotprojekt vid de allra sämsta tidpunkter?

Idag, när jag egentligen borde sitta insvept i en filt och kurera min förkylning med Wodehouse och te, satte jag istället igång med major storstädning.

Här skulle dammsugas under sängar och skåp, allt skulle dammas, växter omplanteras (solrosen blommar!), hunden badas..!

Jag lyckades, föll på målsnöret med en blöt hund som slet i kopplet och ville ut. I samma sekund ringde mobilen och jag svarade med viss irritation och snoret rinnande.

I en sekund trodde jag att det var en desorienterad strokepatient, men det visade sig vara min Mor General Svammelman som enlig egen utsago "hade tråkigt".

Hon avkrävde mig löfte att vid tillfälle köpa henne en Arne Anka t-shirt, ville omedelbart veta vad affären hette och tack vare min skarpa hörsel hörde jag hur hon googlade efter telefonnummret dit trots att hon antagligen försökte knappa mycket tyst på tangenterna..

Förbjöd henne att ringa och trakassera de stackars butiksanställda eftersom de säkert redan har ett helvete och lovade att skaffa t-shirten inom kort.

Lyckades tillslut slingra mig ifrån Mors sällskapliga och något omständiga uttråkan, torkade hunden och belönade mig själv med rökt makrill och hemmagjord potatissallad.

Nu ska jag se det senaste avsnittet av Midsomer Murders.

Go'natt!