Vi vadar i svett, trots ivrigt duschande och alla fönster och balkongdörr öppna. Man är ofräsch, har nedsatt mental förmåga då hjärnan kokar, inga kläder är svala nog och man vill helst ha en isblåsa på huvudet.

Att sitta en timme på bussen till jobbet är vedervärdigt, karlar med bar överkropp som ogenerat gnider sin svettiga lekamen mot sina medpassagerare, luftkonditioneringen är ibland ur funktion och jag är ständigt på gränsen till nervsammanbrott.

Hundarna lever numera på balkongen under vårt lilla bord, på plastmattan är det tydligen svalare och jag har satt ut en stor vattenskål som jag ibland slänger isbitar i.

Ingen mat är man heller sugen på! Efter 20.00 är det lagom att äta middag, därförinnan är det typ yoghurt och frukt som gäller. Ingen mat känns lockande... Ola föreslog lasagne. Jag tittade på honom med en min som förmodligen speglade min häpnad.

Grillat fungerar kvällstid, men vem orkar släpa fram klotgrillen och kånka ner till gården i den här värmen?

Kallskuret och grönsaker med keso är min melodi för tillfället.

Vilken gnällspik jag är....jag älskar sommarklimat och allt vad det innebär, men nog måste det vara fler än jag som känner sig kladdig och urlakad?

Har spenderat större delen av helgen nere vid Lommarbadet där jag och Ola simmat, plaskat och badat i åtskilliga timmar.

Vattnet är urskönt, minst 23 grader om inte mer. Vilket sanslöst privilegium att ha en sån fin strand 5 minuters cykeltur hemifrån..!

O har nu semester hela juli, medans jag arbetar vidare i ungefär 3 veckor till. Känns ok, trots det fina vädret. Lyckligtvis har jag ju ett arbete där man får njuta av sommarvärmen io.m promenader, bad och utflykter.

Ett besök i Nynäshamn är inplanerat om ett par veckor. Saknar stan ibland, framförallt Ola familj och deras mysiga hus, kustvägen, alla fina badklippor och fd. jobbarkompisar. Längtar efter att komma ner och hälsa på, hoppas vi kan hinna med att se oss om i stan!

Läste att Hultsfredsfestivalen går i graven. Känns ofattbart sorgligt!

Gud, så mycket kul jag haft där, har besökt festivalen 5 gånger.... Jag har dansat mina fötter skinnflådda, träffat nya och gamla vänner, sett massor av band, druckit kopiösa mängder öl, sovit på stranden, ätit vildsvinskebab, vimlat backstage, lyckats få tidningen Brukshunden att skicka dit mig som reporter ett år, sett utopier i mänsklig självförnedring, druckit ur en dunk med texten "Martins magiska eldvatten", åkt dressin in till samhället för att köpa pizza, önskar att jag skulle få dö (1997, det var 34 grader på campingen och alla satt apatiska på varin ölback och orkade ingenting innan 19.00), lånat ut toalettpapper (den rutinerade har alltid med sig en egen rulle) till nån som sen visade sig vara sångerskan i Saraha Hotnights, ringt mamma och talat om att jag levde (1999, då en tragisk dödsolycka skedde under konserten med Hole), badat 4 på morgonen i sjön Hulingen (av urin uppvärmd..), pussat en del pojkar.....listan kan göras oändlig.

Sista gången jag var där var 2004 då jag och Ola bilade ner för att se Morrissey. Det spöregnade och vi frös, men konserten var magisk och det känns som ett ganska fint minne av sista kvällen på Hultan.

Så jag niger djupt och tackar för de här åren, Hultsfred!

Åh, jag blir galen!

På all svett som rinner längs kroppen vid minsta ansträngning (jag vet att man inte ska klaga över det varma vädret men...), på att Nordeas internetbank inte fungerat på 2 dagar (nu verkar den dock ha fått snurr igen), på att stan vimlar av turister som kör bil på gågator så att man tvingas kasta sig undan för att inte bli mosad av en borgare i Mercedes och på tusen andra mer eller mindre triviala saker.

Men...fro.m september är jag tillsvidareanställd på mitt jobb på minst 85% - alltid något att vara riktigt glad för! Och jag gick vidare till nästa intervjuomgång ang. samordnaretjänsten. Liiite flyt har jag iallafall, trots allt.