FredagHyfsat utsövda stapplade vi ner till Fairways matsal för att inta en stärkande frukost. Vilken fars!Efter mycket om och men lyckades vi beställa det vi ville ha efter att ha kommit fram till följande:- Be inte om toast, för då får man ingen (!).Säger man inget om toast så får man däremot en hel trave.- Håll käften och tacka bara ja till allt de erbjuder. Ät det du vill ha och lämna resten (det kommer säkert återanvändas dagen därpå..)Med blicken fäst i horisonten och travar av pundsedlar som brände i fickan åkte vi tunnelbana ner till Picadilly Circus och ägnade sedan resten av dagen åt en sanslös shoppingspree. Hittade en område strax söder om Oxford Street som innehöll allt det vi uppskattar: filmaffärer, antikvariat och bokhandlar. Området gav en känsla av småstad med gågator, små torg och färgglada hus. Åt en snabb lunch på puben Salisbury och fortsatte sedan att dyka in i små hål i väggen som visade sig vara en bokälskares paradis.Hittade dessutom varuhuset Evans som hade 50% rea på allt och undertecknad gick in i någon slags psykos..kom ut ett gäng strumpbyxor, nattlinnen och toppar. Provade flera par byxor också men engelskor måste ha världens kortaste ben. Jag som har den blygsamma längden av 168 cm kände mig som en amazon. På bredden passade dom perfekt men slutade strax ovanför vristerna...O försvann in i en filmbutik och jag drog iväg nedför St Martins Lane med uppdraget att hitta kvällens middag. Förälskade mig i en liten italiensk restaurang på en sidogata. Sms:ade adressen till O och beordrade dit honom så fort han var klar. Klyschan var total, de spelade ledmotivet ur "Gudfadern" och hade bilder av Sophia Loren på väggarna. Vi älskade det naturligtvis.Åt sicilianska köttbullar i tomatsås med pasta och drack italienskt öl + den ljuvligaste glassen jag någonsin ätit.Vi satt bara och "oh"-ade och "ah"-ade, har aldrig ätit något liknande!Ett gott humör men lite svajiga knän kombinerat med mycket onda fötter gjorde att vi beslöt oss för att fånga in en taxi och åka tillbaka till hotellet.Ett klokt val, eftersom taxi visade sig bli billigare än en tunnelbaneresa.Glädjeflickorna runt Kings Cross kastade längtansfulla blickar efter O (han såg antagligen både snygg och rik ut) innan vi tillslut lyckades pricka rätt med nyckeln och kånka upp oss själva och alla kassar upp till rummet.Drog av oss skor och strumpor ("The most wonderful feeling ever!") och låg sedan och smuttade på varsin Mudshake och tittade på sanslöst roliga engelska frågesporter.Somnade glada och förväntasfulla inför nästa dag.

Här kommer nu den efterfrågade skildringen av vår Londontripp! ( ialla fall del 1 av den)TorsdagSläpade oss iväg med första morgontåget och efter ett antal byten och lite väntan kom vi så småningom ombord på planet på Skavsta flygplats. Landade på Stansted och upptäckte till vår stora förvåning att solen sken och det var 11 grader varmt. Det blev vårt standardskämt under hela helgen..."We went to England and got at tan!"Tog oss in till King's Cross och letade upp hotel Fairway som låg inklämt mellan McDonalds och Frälsningsarmén. Kunde snabbt konstatera att det uppfyllde alla våra ganska blygsamma krav ( rent, eget badrum, skön säng) och allt engelsmännen bygger allting smalt och högt; rummet var max 10 kvadrat med minst 3 meters takhöjd. Personalen var otroligt vänliga och gav oss extra kuddar och filtar (jag fryser lätt på nätterna).Efter en viss uppfräschning och galna av hunger letade vi oss ut för att utforska omgivningarna. Ett par hundra meter från hotellet hittade vi ett schysst asiatiskt ställen med en miljon rätter till bra pris, så där slank vi in och käkade kyckling med chashewnötter och anka med svamp. "Extla 'lis?"Mätta och belåtna irrade vi sedan runt hela kvällen och sonderade terrängen, hamnade ibland på trånga och kolsvarta bakgator. Jag kände mig helt pervers som blev märkbart uppspelt av den skumma miljön..Tillbaka på King's Cross uppsöke vi den nattöppna servicebutiken (självklart ägd av indier) och blev euforiska av det faktum att man kunde köpa alkohol! I en kvarterbutik! Sent på kvällen! (Gud vad vi svenskar måste ha undertryckta känslor när man blir salig över att kunna köpa starköl tillsammans med en påse lakritsremmar).Alkoläsk, dvs. olika färdigblandade vodkadrinkar i verkar vara otroligt populärt i England. Vi köpte ett antal olika under veckoslutet och favoriten blev en med det osannolika namnet Mudshake ("ler-shake"). Som att dricka spetsad kall O'boy ungefär. Lika beroendeframkallande som crack!Vi stupade i säng vid midnatt till ljudet av avlägsna polissirener...

Japp, vi är hemkomna från London!Välbehållna och nöjda.Jag ska skriva en reseskildring inom kort, men just nu fylls mina sinnen mest av vrede över sakers icke-fungerande..Vi har av olika anledningar bytt telefonbolag (läs: vi tvingades göra det eftersom vår bostadsrättsförening gruppanslöt hela huset). Vi sa mors och adjö till Telia och fick bekräftat att uppsägningen skulle börja gälla fr.om idag. "Fint", tänkte vi. "Billigare telefoni är aldrig fel!".Jodå, det kunde det visst.Bredbandsbolaget som vi nu skulle vara anslutna till skulle skicka ut någon slags låda som krävdes för att vi skulle kunna ha bredbandstelefoni (säkert avlyssningsapparat sponsrad av SÄPO). Ingen låda har dykt upp. Så idag sitter vi, telefonlösa och urförbannade.Har kollat på deras hemsida efter information men där står det att vid akuta ärenden ska man ringa.Så ironiskt!!Jag vill tillbaka till tiden då sånt här inte existerade, när Telia hette Televerket och alla telefonnummer hade fem siffror...

Snart bär det av!Hysterin är total; inte ens hälften av mina ambitioner är uppfyllda och jag har magknip.Uno landade lyckligt upp hos mina föräldrar och jag åkte lättad hemåt igen ( 6 timmars resa för att lämpa av hunden, vansinne!).Jag är en spillra av mitt forna jag.O laddar videon för att kunna spela in alla miljontals filmer som visas på tv under veckoslutet.Varför ska SVT ha Jaques Tati-vecka just när vi är borta?!Om 6 timmar ska jag....gå upp. Tydligen. Måste hinna äta och duscha samt sova.Vad jobbigt det är att ha semester!Goodbye, my dear ones!

Jag är i mental fosterställning samt apatisk. Var är alla kläder??Jag kommer inte se klok ut, ingenting sitter bra och inget matchar.Dagens roligaste kommentar hittills:Grannen som bad oss "Ha så roligt i London. Det är nog lika kallt i Tyskland som här!"Jag är osäker om det var ett skämt eller på fullaste allvar..Svärfar var här och blev instruerad i skötsel av smådjuren. Han åldrades 10 år under tiden jag rabblade matsedlar och visade hur han skulle parera så att inte råttorna skulle smita under utfodringen. Stackars man!

Fick just veta att SCh NCh Ulvus Silverlord har blivit BIR 1 (bästa rex i Sverige under 2005) samt BIS 10 2006.Åh så roligt när ens uppfödda grisar når såna fantastiska framgångar!Grattis Margareta Korvi och Silverlord!Här hemma råder total Londonpsykos. Vi lyssnar på Clash och försöker förgäves packa. Inga rena kläder!En tvätt blev nödvändig (igen! När jag fyller 30 står en tvättmaskin högst på önskelistan).Vad har man med sig? Gummistövlar? Fallskärm? Solhatt?Letade upp hemsidor som kunde ge någon slags bild av det engelska januarivädret. Bara för att just vi ska åka så kommer det naturligtvis bli både solsken, regn och vindstilla under veckoslutet. Gah! Alright, en tjock stickad tröja och en par rejäla sockor borde hålla den värsta fukten borta.Lägenheten städades för att vara i någolunda skick. Dels är det skönt att komma hem till en renbäddad säng och dammsugna golv och dels ska O's föräldrar som är riktiga änglar mata smådjuren och ska få slippa halka på oidentifierbara fläckar nedanför kylskåpet...Djurmat har bunkrats.Ryggsäckar har släpats fram och rengjorts. ("Kolla! Lera från Arvikafestivalen -04!")Mitt i alltihop upptäckte vi att avloppet i badrummet hade börjat läcka! Hurra, precis vad vi har tid med...Hittade en ny packning att täta med som någon förutseende person köpt hem. Satte dit eländet och kontaterade belåtet att jag nog är rätt listig ändå... (O hävdade att jag gjorde fel men det visade ju sig att jag gjort precis som man ska. Hagalundslistigheten från Mors sida gör sig allt mer påmind..Nu ska jag skiva listor på vad smådjuren ska äta, packa lite till och sen stupa i säng.Sista kvällen med Uno innan han åker upp till mina föräldrar på vinterkollo. Han kommer ha det fint; där finns fagra damer, spännande hästar att skälla på och andra hanar att bossa över.Uno ligger nu i husses knä och blir matad med pepparkakor.Mys!

Jag är vansinnig!Nyårsnatten spenderas uppkrupen i soffan med en rädd och ledsen hund som inte kunde begripa varför hela världen plötslig hade blivit galen.Trots neddragna gardiner, tv:n på med hyfsat högt ljud så kändes det som om hela vardagsrummet skakade.Det räckte inte med ETT fyverkeri heller..det verkade som om varenda familj var laddade upp till tänderna med raketer och smällare och nu gick in för att bräcka varann.10 minuter innan tolvslaget bröt det verkliga helvetet löst. Marsvinen satt chockade och tysta ihopkurade intill varann, Uno satt som limmad bredvid mig och skakade och jag ville bara att det skulle ta slut.. Man kommer inte undan, man är inlåst och fången i helvetet därför folk anser att raketer hör till och är fint och festligt.Jättefestligt med nedskräpade gator, bränder, skräckslagna djur och olyckor.Organiserade fyverkerier är en sak, det kan t.om jag acceptera i vissa fall. Men dessa hemma-klåpare som terroriserar omgivningen med hela sin arsenal.Igår kväll kunde jag bokstavligen på vissa hålla vada fram i skräp och skit, rester av en primitiv och ovärdig tradtion som totalt saknar propotioner numer.Fattar inte folk vad de ställer till med?!...(Läs mammas skildring av sin nyårsnatt på http://ulvus.bloggagratis.se/ )