Bomben briserade inte..men oväsendet höll på till långt efter midnatt och avslutades med ett fasansfullt schlager-marathon som höll på att knäcka mig fullständigt.

Ola kom hem framåt gryningen (studsandes mellan dörrkarmarna) och låg i dvala större delen av söndagen. Jag dammsög sadistiskt under sängarna, ha ha! Släpade ut offret på långpromenad (Olas ansikte matchade den grå himlen....).

Övervägde att ge de festande grannarna fingret när jag passerade dom på vägen hem, men behärskade mig (men en Sigfridsson glömmer aldrig...)

Lagade fars omtalade korvrätt igår med stor framgång. Det smakade precis som när jag var barn, vilken nostalgi!