Obs! Vissa detaljer är ändrade för att garantera anonymitet hos inblandade (fastän de inte förtjänar det)...

Har just kommit hemraglande från mitt arbeit, 14 timmar på något som förtillfället kan liknas vid ett dårhus.

Jag är enda ordinarie personal på plats och en vikarie ringer en timme innan personen ifråga ska börja jobba och säger "Jag kan inte komma, min sambo vägrar vakta barnen.."

Så nära att mörda någon har jag aldrig varit. Jag lovar.

 Behärskade mig och sa "Vad tråkigt" och hänvisade till enhetschefen.

Jag har gnisslat tänder, baxat med en golvlift som fastnat i pausläge, tjatat på hemsjukvården, tillverkat och stekt 25 pannbiffar, ringt runt efter vikarier, blivit matad med vindruvor av empatisk nattpersonal, känt min pannas pulsåder dunka, svettats kopiösa mängder, grävt i en rabatt full av kattskit, lagat en laddare till en elrullstol, svarat 10 000 gånger i telefonen, snavat över en trasig tröskel, lagat den jävla tröskeln + en miljon andra triviala uppgifter som hör till mitt jobb.

Nu ska jag göra en Arne Anka (dvs. hälla upp en jättepilsner) och jag avslutar dagens inlägg med en citat av nämda anka:

 Den som kan vara glad i dagens läge är en fiende till allt vad intelligens heter.

Jag har numera dygnetruntöppen jour för alla förvirrade åldringar i vars händer någon har satt en DVD-spelare...

Ring! Inga frågor är för dumma och jag lovar att inte börja svära när ni försöker förklara problemet.."Det blev bara blått"...

Badpremiär!

Efter att ha veckohandlat med O (snikade åt mig den sista laxen på  extrapris framför ögonen på en stressad kvinna med hundra ungar klängades på vagnen....på Willys råder djungelns lag!) så stack vi ner med cyklarna och badade i havet borta vid Ringvägen.

O var en kruka och satt på en klippa och tjöt varje gång vatten stänkte upp på hans ben.

Själv simmade jag runt en lång stund; jätteskönt!

Cyklade hem, tog en långpromenad med Uno och lyssnade vidare på "Kalle Och Chokladfabriken" (jag är jättebarnslig och det står jag för..).

Vad ska lagas till middag? Det lutar åt spenatpaj med sallad och fetaost.

De ringde från jobbet, två stackars sommarvikarier som behövde goda råd. Enligt vår chef har de tjejerna utsett mig till allvetande guru.

Undrar om det är pga. skräck eller beundran? Hoppas det är en blandning.

Tuppkycklingen blev fantastisk! Och såsen blev väldigt snarlik Mors mästerverk (trots avsaknaden av dragon). Ola gav till ett tjut av förtjusning och käkade tre portioner (hans mage hade blivit gravt misshandlat av äcklig pizza och thaikyckling och var i skrikande behov av riktig näring.)

Av en tuppkyckling blev det 2 middagar till lika många personer, 2 matlådor + lite annat.

Jag lär gå till världshistorien på mitt jobb som den första att ta med sig ett kycklingskrov i matlådan och frustande hugga in på det 12.00

Fick massor av beröm på jobbet idag + kunde köra hejdlöst med ett par färska vikarier. Vilken höjdardag! Inget gör mig på så gott humör som att klättra ett par pinnhål i socialomsorgens i betong gjutna hirarki...

(Gud vilken hemsk människa jag är...)

Helgen har förflutit utan att ha gjort något större väsen av sig. Middag hos O's föräldrar på lördagkvällen med efterföljande djupsinnigheter (Yatzy) och stimulering av smaklökarna (Koskenkorva och päronsoda).

O's hemkomst från festligheterna ska firas med tuppkyckling (stor som en 3-åring), Mors prisbelönta kalkonsås (ringde och avkrävde henne receptet, en väl bevarad familjehemlighet som bara de invigda får ta del av) och färskpotatis. Sockerkaka med jordgubbar och vaniljvisp till efterrätt.

För att kompensera svullandet plågade jag mig själv med ett varv runt våtmarkerna, ungefär 7 kilometer.

Men allt går lätt när man i sina hörlurar lyssnar på Erns-Hugo Järegård som läser "Kalle Och Chokladfabriken!" Vilken fröjd, mannen var ett geni.

Skrattade högt flera gånger, de stackare som mötte mig måste ha trott att jag var en psykpatient på rymmen...(eller vad skulle ni ha trott om ni stötte på en svettig och härjad individ i döskalle-tshirt som skrattade för sig själv?)

Och grattis till mamma och framförallt Jack som blev champion i helgen!

Jag som ägnat större delen av Jacks liv till att reta honom för hans skelande ögon...."Jag tittar på min egen nosklump..."

Splendid day!

Far kom tidigt på förmiddagen, lämpade av kassar med böcker, den efter mormor ärvda stringhyllan från 50-talet (collector's item!), djurmat och diverse annat.

Vi begav oss ut på långpromenad med Uno och jag förvisade alla sevärdheter i Nynäs...alla...två. Fika och glass nere i hamnen som var skrämmande idyllisk; skärgårdsromantiken låg som sockervadd över allting.

Promenad tillbaka. Packade diverse prylar som skulle tillbaka till Mor, farsan kan nu titulera sig PonnyExpressen.

Den sig av Mor tilltvingade flaskan skumpa (att fira Jacks nästa cert med) kom också med, likså senaste avsnittet av Midsomer Murders.

När Far åkt satte jag ihop hyllan och fyllde den med böcker. Den svalde allt!

Blev urtjusigt och hyllan fungerar nu också som avdelare mellan sovdelen och allmänna delen av vardagsrummet.

 Tack för en fin dag, pappa!

 O har hört av sig via sms. De har skitkul, badat nakna i sjön (och säkert traumatiserat en halv generation tonåringar..), rullat i leran, sett en miljon band och ätit älgkebab. Och det är två dagar kvar...Som sagt...30-årskris, någon?

Idag hatar jag mest av allt:

- Individer som inte avbokar sina tider i tvättstugan när de ångrat sig så att vi andra får nöja oss med den allmänna (men minimala och värdelösa extramaskinen som rymmer typ en socka) trots att det står tre maskiner lediga. Min karriär som gnälltant har inletts!

Varför är vår tvättstuga en sån central del av mitt liv?

- Att jag inte fått höra något från undersköterskeutbildning huruvida jag kommit in eller inte.

- Tjurrusningarna i Pamplona.

Rätt åt den korkade jävla norrmannen som blev spetsad! Inte ett dugg synd om honom, tråkigt att tjuren inte siktade bättre bara....

Avskyr sånt här djurplågeri, det är inget annat än vidrigt och förnedrande. Sjukt nog försvaras det med att det är tradition...  Tjena! Rätten till att spöa sin fru och barn var också tradition förr i tiden...*grrrr*

Jag vet, det låter kanske illa formulerat och onyanserat det jag skriver..men få saker gör mig så förbannad som när djur far illa pga. människors egoism och enfald.

Rise and shine!

Dvs. jag, inte solen. Det spöregnar ute och Uno ville inte gå ut imorse.

Men inget kan få mig på dåligt humör idag.

Jag kan nog i princip friskförklara mig själv. Starkaste indikationen på det är att jag nu 10 på morgonen dragit igång storstädning av hemmet, alltid ett gott tecknen.

 Räddade dynorna på uteplatsen (grannarna fick eventuellt en skymt av en halvnaken och rufsig Ingrid; man måste skaka om dom lite i bland!)

Hoppas att det inte regnar lika mycket på O..