Såhär går det till när mamma och jag ska sätta oss i bilen och köra ner till Nynäs från Norrtälje..Lastar in hö, spån, kassar med prylar, en jättematta, hundar och oss själva i bilen. Bakluckan går inte att stänga. Mor gör en magisk manöver. Luckjäveln går igen.Svänger ut från gården och hinner ungefär en halvmil innan mor kommer på att jag glömt min jacka.Vänder i en livsfarlig u-sväng.Rusar in och hämtar jackan, upptäcker att mina nycklar ligger i fickan på den. Gör ett nytt försök att komma iväg.Gör det obligatoriska stoppet vid Statoilmacken vid södra infarten. Förutom att tanka bunkras alla nödvändiga kolhydrater som krävs för att hålla oss skärpta, någolunda sams och alerta under resan. Iväg!Matar mor med vaniljmunkar. Pratar oavbrutet, säger smädligheter om andra trafikanter och får en gång i minuten hindra lille Gunvald från att tränga sig fram mellan framsätena.I höjd med Solna blir mor inåtvänd (och koncentrerad), jag pratar mer än någonsin. Mor får ett nervsammanbrott. Jag matar henne med persikogodis. M: "Håll truten och tala om vad det står på skylten!"Jag: "Håll truten och tala om vad som står?"M: *vrålar osammanhängande*Jag läser på skylten. M: "Helvete!" *byter fil framför nosen på en långtradare*Jag: "Vi ska ner i den där tunneln."M: *sammanbitet* "Jag vet."Jag: "Den där pilen på skylten kröker sig åt höger, håll koll på det."M: *glosögd och med pulserande tinningar* Jag - vet - det.Jag: "Nu kröker den sig ännu mer.."(får en blick av mor som skulle kunna skära igenom titan)M: *plötsligt* "Läs på skylten! Vad fan står det??? Hjälp!"Ungefär så håller det på tills vi passerat Farsta och kommit ut på motorvägen.Tänk er de i princip hundratals gånger vi rest på utställningar tillsammans, åt alla håll och alla årstider. De stackars ovetande människor som glatt tackat ja till att åka med oss blir i regel väldigt tysta och bleka efter en stund i baksätet, lyssnades på oss två.Vi brukar skynda oss att försäkra att vi inte kommer slå ihjäl varann, vi bara triggar upp oss så vi ska orka med dagen. Passagerarna brukar, kritvita i ansiktet och med flackande blick, bara nicka...

Skickade en spontanansökan till det vårdbolag som numera sköter Nynäshamns sjukhus. Skrev ärligt att jag inte hade en komplett vårdbiträdesutbildning men en kompenserande bred arbetslivserfarenhet och radade sen upp alla områden som jag arbetat inom i social omsorg osv.Fick inom en halvtimme ett svar i smädlig ton där det stog att "om jag valde att vidareutbilda mig till undersköterska eller sjuksköterska så var jag välkommen med en ny ansökan eftersom det är obligatorisk att ha dessa utbildningar för att jobba inom Nynäs Vård."Vaaa??!!Jaha, här har vi en bidragande orsak till att den svenska vården går på knäna: man har rationaliserat bort vårdbiträderna.Förr i tiden fann såna som jag på sjukhus för att utföra enklare uppgifter såsom pottömmning, omplåstring, valla patienterna mellan olika rum, bädda sängar, servera kaffe, svara i telefon m.mDetta ska nu utföras av överkvalificerad personal som samtidigt ska utföra sina egentliga uppgifter, dvs. minst två personers jobb.Helt sjukt!