Intjänade vuxenpoäng idag: 7000.

Har suttit och valt förvaltare av min tjänstepension! Hur hamnade jag här?!

Det blir ju inte heller bättre av att jag dessutom spanar på bolån (dock bara rent allmänt och väldigt teoretiskt, vill jag påpeka).

Måste omedelbart kompensera det med att kasta strumporna på golvet och lyssna på punk...

Grrr, antalet lediga hyrerätter i Norrtälje måste vara 0. Allt som finns verkar vara 3:or eller större i Rimbo (fasa), Hallstavik (no way) eller typ Edsbro (skämta inte).

Men jakten fortsätter ..

Ska strax gå på arbetsplatsmöte."I will be bored to tears"... Enda fördelen är att jag kan sväng in på biblioteket på vägen hem och botanisera en stund. Ah, där kan man ju läsa DN också! Jovisst, den går ju att läsa på nätet också men det är inte samma sak som den riktiga papperstidningen.

Igår var vi på Berns och såg Richard Hawley, en kille som kan beskrivas som en brittisk Leonard Cohen blandat med lika delar Johnny Cash och Elvis.

Ola och jag som är svaga för "the good old days" blev alldeles yra av förtjusning när vi upptäckte att de ställt fram runda bord med vita linnedukar och levande ljus under Berns guldstukaturer och balsalsspeglar. ("Det känns som en gammal jazzklubb i New Yorks gansterkvarter", som Ola uttryckte det.) En gin fizz på det och kvällen var upplagd för succé!

Aftonbladets recension:

 Richard Hawley får Berns att glittra

" Hawley och hans band gör sig bra i det röda ljuset på Berns vackra scen. När spegelbollarna kommer igång under ”Hotel room” och hela salongen glittrar känns låten som en gammal skolbalstryckare.

Storvulna ballader med ledsna stråkar i The Walker Brothers och Weeping Willows anda är specialiteten. Även om ståbasen, ekot i gitarren och de tassande trumvisparna ibland lutar åt dansband eller feelgood-pop som i ”Serious”.

För de som gillar ”riktig musik, som den lät på den gamla goda tiden” och romantiserar brittiska män med arbetarbakgrund är Hawley från stålstaden Sheffield en guldklimp.

Men hans djupa crooner-röst och texterna om ensamma nätter funkar på de flesta som känner sig lite gråtmilda."

Vi kom hem vid 02.20, något upprymda.. Och vi är nog båda lite kära i en harmynt man från Sheffield, ha hah!

Gårdagen ägnades åt en roadtrip med mor och våra respektive hundar Uno, Jack och Gunvald. Styrde färden mot Småland och Sänningegården för att spana på fina valpar.

Tilltvingade mig tusen kisspauser eftersom jag har en blåsa stor som ett hallon ("Nej Ingrid, vi KAN INTE stanna på motorvägen!") och tjöt av besvikelse vid varje missad rastplats.

Besökte min mormors födelseort och fick en snabb-guidning av mor samt diverse släkthistorier.

Hos Sänningegården rådde totall idyll och valparna var otroligt fina, så roligt att få se! Fick även träffa både gamla och nya bekanta som dök upp och gjorde besöket till en totalupplevelse.

Sneglade på klockan: 18.20 Jag hade i ett svagt ögonblick sagt till Ola att jag skulle vara hemma vid 20-tiden typ...jo, tjena....

Vi föste in alla hundar i bilen (vi tror vi fick med oss rätt djur hem...), sa mors och på återseende till alla och for mot Stockholm.

Mor hade lovat att köra hem eftersom att sitta på ett pendeltåg en fredagkväll är inte sådär hemskt jättekul...), otroligt snällt.

Dock blev hemfärden något försenad: i höjd med Linköping upptäckte jag ett par blåljus i backspegeln.

"Fan, vad nära snutarna ligger oss, undrar vad som har hänt", kommenterade jag och i samma sekund gick det upp för mig at det förmodligen var oss de ville något! Vad hade vi ställt till med (den här gången)?!

Skildringen av händeförloppet går att läsa på mors blogg...

Allt jag kan säga är att som gammal vänsteraktivist så kände jag impulsen att huka mig på marken och ropa "Polisbrutalitet!" kittla i ryggraden..för säkerhets skull liksom.

Lite skärrade men ändå lite nöjda med att vara "bad girls" som vår vän Erik kallade oss körde vi hemåt efter att ha stärkt oss med Statoils tvivelaktiga mat.

Mor sjöng psalmer och diverse onämnbarheter oavbrutet högt och illa för att hålla sig pigg, jag insåg att jag befann temporärt i helvetet.

Strax efter 23 släpptes jag och Uno av utanför porten, trötta men glada.

Idag har jag tränat på gymmet, mina ryggkotor hade antagligen pressats ihop efter 10 timmar i en bil och behövdes sträckas ut. Kände mig som en krympling imorse, men nu känns det bättre och jag ser fram emot kvällens höjdpunkt: italiensk afton!

Vi har inhandlat mozzarella, parmaskinka, ruccola och färska oliver i vitlöksolja. Det kommer bli så sjukt gott. Jag ska t.om göra egna krutonger. Det ni..

 Trevlig helg!

Känner mig stressad och mentalt förbrukad över saker och ting i min värld som jag inte riktigt har kontroll över. Min man som lever i något slags paralleluniversum lallar omkring och pratar om för mig totalt triviala saker som jag inte kan lägga något fokus på just nu.

T.ex handdukar:

"Ingrid, vi måste åka till IKEA och köpa handdukar, underlakan och örngott!"

(O har aldrig i sitt liv brytt sig om hushållstextilier och fått något stirrigt i blicken varje gång jag ens nämnt IKEA)

Förvaring:

"Ja, i nästa lägenhet kan vi ju bygga en jättehylla och har alla filmer i. En skrytvägg!"

(Älskade man, vi HAR ingen nästa lägenhet. Du kan bygga en koja av dina filmer och bo i den.)

Även katter har varit på tapeten:

"Ja, om vi inte hade marsvinen och dessutom bodde i en 2:a så skulle jag nog kanske vilja ha en katt. En svartvit. Eller grå."

(Va?! O har aldrig någonsin brytt sig om djur, förutom Uno som omedelbart utnämnde honom till superhusse.)

Vad händer? Jag är tillsammans med en hustomte!

Jag är helt slut...och dan är ännu inte förbi.

Har farit runt hela dagen i diverse ärenden: runda runt elljusspåret (ständigt detta elljusspår!), bytande av spån i burskåpet, veckohandlande ("Hurra! Extrapris på toapapper!" Gud så trist jag är....), tröstlöst jagande efter lägenhet ("Nej, jag vill inte hyra en 5-rummare i Edsbro"..), cykla ner till kommunen och lämna in några papper, till biblioteket för att lämna tillbaka böcker, upptäcka att man glömt böckerna och får cykla hem för att hämta dom, lånade en bunt nya som jag inte kommer hinna läsa, laga kalops till middag, slänga grovsopor (nej mamma, det var inget du ville ha bland dom - jag lovar...), lyssna sammanbitet på den skvalleraktiga grannen och vad denne tror sig veta om de nyinflyttade i porten bredvid (jag vågar inte tänka på vad hon säger om OSS till andra!) och slutligen falla utmattad ner på sängen och ta en liten lur bara för att upptäcka att Uno legat och slemmat på min kudde...

It's hard being a woman...

Jag samlar på Expressens utgåvor av klassiker och lyckades bomma förra veckans "Mrs. Dalloway" av Virginia Woolf.

I vanliga fall brukar Willys här nere ha kvar böckerna tills nästa veckas utgåva kommer men nu var de redan slutsålda.

Så, om någon som passerar en butik som säljer kvällstidningar och råkar se nämnda bok....den kostar 59:- och man behöver inte köpa tidningen (iallafall är det så här).

Jag kommer vara min välgörare evigt tacksam!

Rundade av helgen med ett biobesök tillsammans med Ola igår. Otroligt mysigt att äta middag och sen cykla ner på stan i skymmningen till biografen. Varför gör vi inte sånt betydligt oftare?

Vi såg "This Is England" (vi har båda a very soft spot för allt som har med brittisk arbetarkultur och subkulturer att göra samt skildringar av allt elände Thatcher ställde till med). Jättebra film, dock inget rosaskimmrande tjola-hoppsan direkt så förväntar er ingen romantisk komedi utifall ni har förmånen att se den.

Ola och jag satt och väste kritiskt till varanda saker som "The Specials släppte nog inte den där låten förrän ett par år senare...det här ska ju vara -83" och "Inte en chans att någon i England hade Misfits-tshirts då, de var ju knappt kända ens i sitt hemland).

Man kan liksom inte låta bli när det faktiskt råkar röra sig om något man känner till och to.m är ganska bra på...

Usch vad det lät självbelåtet, men jag tror ni förstår hur jag menar?

Har inlett morgonen storslaget med en timmes harvande runt elljusspåret släpandes en sinnessjuk västgötaspets som skällde på stubbar och pinkade på alla stolpar. Lästa häromdan om att man någonstans uppmärksammat problemet med att hundars urin fräter på lykstolpar.

DET har vi varit medvetna om länge....det är en fråga om dagar innan stolpen utanför vår port ger vika..

Min senaste kulinariska begivenhet heter tonfisk på knäckebröd. Busenkelt; blanda en burk avrunnen tonfisk med 2 matskedar lättcremefraiche, bred ut på en knäckebrödsskiva (inget smör) och toppa med skivad purjolök. Världens bästa lättlunch/mellis! Röran räcker lätt till två stora mackor, jag brukar spara hälften i kylen för det håller sig iallafall ett par dagar.

Har haft tenta idag. Det gick nog hyfsat... men på vägen dit inträffade något helt osannolikt.. Cyklade mot skolan i lagom stressat tempo, kände plötsligt att det gick ovanligt trögt. Ena benet på mina fladdriga byxor hade fastnat i kedjan!

Jag har cyklat i dessa byxor säkert hundratals gånger, men just det här morgonen fastnat skiten.. This could only happen to me.

Vad göra? Ta av sig byxorna och riskera att ett antal bilar hamnar i diket?

Slita sönder byxorna? Aldrig, de är mina favoriter. Och ni var det 20 minuter till tentan. Gah!

Tålmodigt stå och balansera på ett ben och lirka loss det? Jo men visst...

Det tog ett par minuter men kändes som timmar.

 ----------

Hade fått en rolig kommentar från stället där vi åt vårt julbord förra vintern. De hade hittat mina ljubelrop i bloggen och ville citera den på sin hemsida! Vad kul!

http://igurt.bloggagratis.se/2006/12/10/50163-nu-sa-kommer-julen-nu-ar-julen-haaar/